Monday, 5 December 2016
En alternativ jul, Sven-Erik Bucht
Allt färre människor arbetar i jordbruket. Samtidigt kommer maten vi äter från ett litet antal stora företag, och görs med råvaror från hela världen. Företagen anlitar professionella storytellers för att ge sina massproducerade varor en identitet de saknar. Den som säljer dem eller serverar dem har ingen aning om hur den producerats, eller hänvisar till anonyma kvalitetssystem.
Genom att färre människor har någon relation till jordbruket och matproduktionen, minskar deras förståelse för böndernas situation och sammanhanget mellan maten, jordbruket och landskapet; de blir ekologiska analfabeter. Det ökande avståndet mellan konsumenterna och produktionen gör det enklare att dölja industrimatens verkliga effekter.
Samhällets kostnader för kvävegödseln i form av övergödning och förstörda vattentäkter är större än böndernas förtjänster av att använda den. Användningen av palmolja i bakverken och färdigmaten vi äter bidrar till utrotningen av tigrar och orangutanger. Odlingen av mandlar i Kalifornien frestar på knappa vattenresurser. Sociala orättvisor döljs också effektivt av avståndet. Det är fler människor som odlar svenskarnas kaffe — cirka 200 000 — än antalet människor i hela det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin tillsammans. Hur mycket skulle kaffet kosta om de hade våra löner?
Avståndet gör det svårare för oss att utkräva någon form av ansvar både från oss själva och från de företag tjänar på dessa förhållanden. Att maten genom kommersialiseringen av hela kedjan från jord till bord blivit till varor, produkter, som köps för pengar, bidrar också till att dölja sambanden, eftersom pengarnas funktion är att göra saker utbytbara och ge utbytet ett sken av rättvisa och objektivitet. Att de enorma miljökostnaderna inte reflekteras i priset är något som man helst bortser från.
När vi märker avarter, som miljöförstöring, djurplågeri eller slavlika produktionsförhållanden blir lösningen oftast att hantera problemet med annan konsumtion, att köpa rätt. Men det gäller inte bara att handla klokt i butiken utan vi måste minska avstånden till maten och jordbruket. Ibland kanske vi inte skall handla alls eller handla direkt av bonden istället för i butiken, eller odla och laga själva.
Runt om i landet pågår många initiativ, både privata och offentliga, för att skapa nya relationer mellan dem som äter och dem som odlar och de djur och växter som vi äter samt det landskap som de finns i. Det kan handla om andelsjordbruk där människor går ihop för att stödja en bonde eller regionala och lokala livsmedelsstrategier där kommuner eller regioner integrerar jordbruk, mat, naturresursförvaltning, krisberedskap, turism och landsbygdsutveckling. Initiativet Stadsnära odling i Göteborg är ett av många goda exempel, liksom stadens policy att stödja ekologiskt jordbruk på olika sätt.
När vi väl förstår sammanhangen ser vi också att marknaden inte klarar av att hantera det mångfacetterade ekosystem där maten ingår. Vi behöver därför begränsa marknadens krafter och aktivt styra jordbruket och livsmedelsproduktionen åt det håll vi önskar. Det står i bjärt kontrast mot hyllandet av så kallad fri handel och konsumentmakt som dominerar svensk jordbruks och livsmedelspolitik.
En svensk livsmedelsstrategi har utlovats under året, men har försenats gång på gång. I stället för att fortsätta i de gamla spåren med konkurrens på globala marknader, större jordbruk och minskad biologisk och gastonomisk mångfald borde den innehålla frön, jordmån och näring för ett livskraftigt ekologiskt och lokalt matsystem i hela landet, byggt på de initiativ som redan växer i snabb takt. Ge oss den julklappen, Sven-Erik Bucht!
Publicerad i Göteborgsposten 5 december 2016
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Hej Gunnar. Ibland känner jag mej väldigt ensam här i kommentarsfältet. Hursomhelst så vill jag framföra mitt tack till dej för att du kämpar på med dessa livsavgörande frågor och dina förslag ligger helt i linje med min uppfattning om vart vi borde vara på väg.
Tack
Christer
Hej Christer,
det är sant att det inte är många som kommenterar, det är hyfsat många läsare dock. Nytt rekord med sidvisningar i november, 8000, men hur många som verkligen LÄSER har jag ingen aning om.
Jag skulle gärna se fler kommentarer. Det som rör upp känslorna mest är inlägg om köttkonsumtion, där jag som bekant inte riktigt stämmer in a kören som anser att det är det viktigaste frågan för vår mat och för vårt jordbruk, eller ibland till och med för mänsklighetens framtid (rädda klimatet sluta ät kött är en inte helt ovanlig rubrik eller påstående).
Jag anser att jordbrukets systemfrågor är väldigt mycket viktigare, men de är också mycket mer utmanande, inte alls lika enkla att lösa som det är att sluta äta kött eller använda palmolja.
Hej Gunnar!
Blir väldigt glad av att läsa detta, är nämligen helt enig. Dina tankegångar är också väldigt lika Alf Hornborg, jag gissar att du har läst honom?
Post a Comment