En hållbar jul på er allihop

I vårt samhälle har globalisering, utveckling av informationsteknologi och logistik, avreglering och privatisering kraftigt stärkt konkurrensens styrande kraft, på bekostnad av både sociala och ekologiska funktioner. Att låta konkurrensen dominera på det sättet kan inte vara hållbart oavsett hur fina hållbarhetsdokument som företagen producerar. 

En kollega i en styrelse sade en gång att om alla håller med har de nog inte förstått vad det handlar om. Lite så känns det med Hållbarheten. Finns det något företag eller organisation som inte bekänner sig till denna heliga princip?

I den så kallade Brundtlandsrapporten från 1987 finns den mest vedertagna definitionen av hållbarhet. ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” Begreppet har behållt sin lyster genom åren och 2015 antog FN de så kallade Globala utvecklingmålen vilka skall skall ha uppnåtts 2030. I de sjutton målen förekommer order hållbar i tio av dem.

Man brukar tala om tre dimensioner av hållbarhet, miljö (ekologi), social och ekonomisk hållbarhet. Ofta framställs de som tre cirklar som delvis överlappar varandra och där i mitten finns den, Hållbarheten.

Ekologisk hållbarhet har ägnats mycket energi att definiera och diskutera men här lämnar jag den för att istället titta på de två andra. Social hållbarhet är den dimension som oftast hamnat i skymundan. Flertalet definitioner av social hållbarhet är individcentrerade, dvs de diskuterar mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och liknande. Det är förvisso viktigt, men utan ett fungerande samhälle finns det inga mänskliga rättigheter alls, eftersom det är samhället som garanterar dem och inte individen.

I mångas ögon har den ekonomiska hållbarheten trumf på hand. Ekonomisk hållbarhet saknar dock helt vedertagna definitioner. I de Globla utvecklingsmålen talas om ”kontinuerlig hållbar ekonomisk tillväxt”, trots att det definitionsmässigt inte kan vara hållbart. I samband med företag betyder hållbar oftast "lönsam" eller "långsiktigt konkurrenskraftig". Det är endast företag som går med vinst som har råd att bry sig om miljön, brukar det heta. 

Men hela vårt ekonomiska system är bara en utväxt på samhällskroppen och ekonomin är helt beroende av sociala institutioner som pengar, äganderätt, handelsavtal, arbetsrätt osv. Ekonomisk hållbarhet kan bara finnas inom ett hållbart samhällssystem och att vi lever i en hållbar ekologisk nisch. Menar vi bara lönsamhet och profit är det bättre att man säger det än babbla om hållbarhet.

Ofta reduceras hållbarheten till att mäta några faktorer, i de globala utvecklingsmålen finns 240 sådana mätbara indikatorer. Jag tror att vi istället skall titta hur systemen styrs och vilka samband som finns. Ta t.ex. konkurrens. I ekologiska system förekommer det konkurrens mellan arter, men om en art, som människan, tar över helt kommer hela systemet att kollapsa. Ett visst mått av konkurrens mellan individer och mellan samhällen är sannolikt både oundvikligt och nyttigt, men om det går ut över förmågan till samarbete för gemensamma mål är det skadligt. I det ekonomiska systemet har globalisering, utveckling av informationsteknologi och logistik, avreglering och privatisering kraftigt stärkt konkurrensens styrande kraft, på bekostnad av både sociala och ekologiska funktioner. Att låta konkurrensen dominera på det sättet kan inte vara hållbart oavsett hur fina hållbarhetsdokument som företagen producerar. 

Med ett mer konkret exempel skulle en handelskedja bedöma sin hållbarhet inte främst utifrån koldioxidutsläppen per kg sålda varor utan efter hur dess verksamhet påverkar leverantörer och konsumenter, energi och materialflöden, landskapet, transportsystem, sårbarhet och avfolkning av glesbygden.

Publicerad i JAKs tidning Grus och Guld nr 4 2016