När LRF och ministern förespråkar ökad handel och ökad export av jordbruksprodukter så förespråkar de egentligen också ökad import - med nedläggning av jordbruk som följd.Jordbruksministern och många andra inom näringen verkar tro att export är vägen fram för jordbruket. Men har man inte lärt sig av mjölkkrisen?Att Arla inte kan betala bönderna bättre beror faktiskt på att de gjort precis det som minister Bucht förespråkar. Exportera.
Arlas supermoderna torrmjölksfabrik i Vimmerby tar emot 510 miljoner kilo mjölk om året för att göra pulver av den. Det är mer än femtio liter mjölk per person i Sverige. Pulvret säljs till Oman, Kina, Sydostasien, Mellanöstern och delar av Afrika. Under 2015 exporterade Arla cirka 30 procent av den mjölk som deras svenska bönder producerar som mjölkpulver, samtidigt som utländsk ost har tagit halva försäljningen i Sverige. Priset som Arla får för sitt mjölkpulver bestäms i stort av priset på Fonterras auktioner, Global Dairy Trade, och Arlas pris till sina ägare, bönder i Sverige, Danmark med flera länder, bestäms i stort av vilket pris Arla får.
Att småmejerier kan betala mycket mer för mjölken än Arla beror inte i första hand på att de är snällare eller duktigare än Arla, det beror på att de kan ha en helt annan relation till sina kunder för att de är lokala och för att de inte är exponerade för världsmarknaden på samma sätt.
Att öka exponeringen mot världsmarknaden är en förluststrategi för de allra flesta i det svenska jordbruket. Det är också en förluststrategi för de svenska konsumenterna, de svenska lantbruksdjuren och den svenska naturen som alla kommer få det sämre som ett resultat av branschens krav på konkurrenskraft (som i klartext betyder: ta bort alla jobbiga regler, kontroller och skatter).
"LRF anser att ökad handel är viktigt för ekonomisk tillväxt och god utveckling i svensk ekonomi, för svenskt jordbruk innebär det att en ökad export av svenska jordbruksråvaror är viktig." Men en ökad handel betyder inte nödvändigtvis att exporten ökar mer än importen. För jordbruket har det definitivt varit tvärtom sedan EU-inträdet. "Importen av jordbruksvaror och livsmedel var drygt 70 procent högre sett till värde än motsvarande export under 2013. Både värdet av importen och exporten har ökat under en lång rad av år." Skriver Jordbruksverket.
Det finns inga särskilt starka skäl att tro att den trenden skulle brytas. Dvs när LRF och ministern förespråkar ökad handel och ökad export så förespråkar de egentligen också ökad import - med nedläggning av jordbruk som följd.
Om de 510 miljoner liter mjölk som Arla gör torrmjölk på istället blev ost som såldes i Sverige, istället för all import, skulle betalningsförmågan till Arlas medlemmar vara mycket bättre.
De av lantbruket företrädare som förespråkar en exportledd strategi, bortser från att det enda sättet vi skall kunna få ökad föreståelse för jordbrukets situation är genom dialog och engagemang från medborgarna i Sverige. Det är svårt nog redan som saker är nu, men att be om förståelse - och stöd - för att exportera mat istället för att producera bra mat för svenska konsumenter, är politiskt helt tondövt.
(tillägg 16 februari)
9 comments:
Det är egentligen självklart det du hela tiden poängterar - ökad konkurrens leder till utslagning och naturligtvis en ökad plåga för de djur som skall producera allt mer till lägre kostnad.
Endast en kan vara billigast och segra i slutändan.
Men det jag inte förstår är varför man låtsas att detta är en framkomlig väg? Alla borde förstår vart det leder..
En modern variant av kejsarens nya kläder?
/Gunilla
Gunilla, Ja visst är det självklart, och jag känner mig ibland väldigt fånig för att tjata om självklarheter. Precis som du förstår jag inte heller varför man låtsas.
De kanske skulle åka till Taiwan istället?
http://www.bbc.com/news/business-30204720
för att lära sig landsbygdsutveckling då och inte för att kränga pulver.
Gunnar, intressant länk! Jag ser en liknande utveckling på många håll, och en ökad insikt att konkurrensens logik kanske inte passar jordbruket och maten särskilt bra.
En ännu intressantare länk från Norge som beskriver hur Schweiz verkar ha tagit till sig dina tankar https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/mddp11000116/16-02-2016
Det beror väl på vad vi exporterar?
Att vi ska producera och exportera mjölkpulver känns lite som att producera russin i Bordeaux.
Ren och skär kapitalförstöring med andra ord.
Om vi nu producerar världens bästa mjölk varför ska vi tvunget göra pulver av den då?
Anders, det är klart att man kan exportera produkter med högre värde. Jag vet många fina produkter som exporteras, och jag kritiserar inte alls de som gör det. Men det är inte det som konkurrenskraftsutreningen handlade om och jag tror inte att livsmedelsstrategin kommer handla om det heller. Vilket var det mitt inlägg handlade om.
I grund och botten tycker jag att vi borde se till att folk här äter upp större delen av det vi producerar, istället för att vi skall exportera en massa saker som andra kan producera själva och samtidigt importera sådant vi mycket väl kunde producera själva. Éndast en fjärdedel av världshandeln med mat beräknas vara sådana produkter som det importerande landet inte skulle kunna producera själva.
Över huvud taget är det väl en förluststrategi att exportera råvaror. Det är ju sånt som Kongo eller Nigeria gör, och de blir inte rika på detta.
Såvitt jag har förstått föreslår Via Campesina i Europa att bönderna bör försöka förädla sina egna produkter och sälja dessa istället. Det är nämligen sånt man kan ta betalt för.
Samt göra som bönderna i Frankrike - sälja direkt till konsumenterna på torget i stan, istället för att sälja till en stor uppköpare som pressar priserna.
Det är skattesystemet. Handlar jag av dig skattar du sextio procent. Handlar du av någon annan ytterligare sextio procent av det du fick netto. Av en hundring återstår sexton kronor för den tredje personen. Ergo fattig och utsugen av skatterna. Enda sättet att få karusellen att snurra ett tag till är att få in nya friska exportpengar. Detta är en anledning till att politikerna är så fixerade vid export.
En annan insikt av detta är att varje ort som inte har en exportindustri är dömd att dö i Sverige. Pengarna tar slut lokalt. Exportindustrin kan för övrigt även vara administrativa offentliga tjänster som finansieras av skatter, då kommer det lokalt in nya friska pengar till det adminstrativa centrat. Stockholm är ledande i Sverige inom denna bransch.
Ett rejält grundavdrag att leva på är det som behövs och ett skattetryck motsvarande det vi hade för hundra år sedan. Då frodades det svenska ekonomiska undret.
Post a Comment