Bönder och konsumenter förena er

År 2009 introducerades tjugo tusen nya matprodukter på butikshyllorna i USA. De flesta var godis, snacks, drycker och andra mycket processade livsmedel. Dessa tjugo tusen produkter skall konkurrera med mer än tre hundra tusen produkter som redan säljs. Konkurrens om affärsutrymme är en orsak till att industrin investerar starkt i nya produkter. Ett annat skäl är att det är lättare att tjäna pengar på nya och omformulerade produkter. Det är ironiskt att samtidigt som det finns så många produkter på marknaden har våra verkliga val minskat. Sakerna på affärshyllorna är blandningar och omformuleringar av samma huvudingredienser, råvaror som framställts av de fem viktigaste industrigrödorna, vete, majs, socker, soja och palmolja. Med tillsatta smakämnen och konsistensgivare samt ett färgglatt paket kan man göra under.

Det finns inte mycket för industrin att tjäna på lågförädlade varor och mat som äts i mer eller mindre samma form som de lämnar gården, som potatis och morötter. Industrin och affärskedjorna är mer intresserade i mat som kräver omfattande processande eftersom de kan ges unika varumärken och ”profileras” till olika kundsegment, vilket ger mycket högre vinstmarginaler. Det är därför chipshyllan i affären är minst fem gånger större än potatishyllan och det är därför du kommer se mycket mer reklam för olika flingor än för rågmjöl. Alla dessa faktorer gör att hela vårt livsmedelssystem är riggat till nackdel för råvaror och matlagning i hemmet. Alla aktörer i kedjan  har intresse av att vi köper industriprodukter istället för att laga mat själva.

Alla aktörer? Nej faktiskt inte. Det finns faktiskt ett gemensamt intresse mellan bönder och konsumenter. För samtidigt som det svenska folket lägger mer och mer pengar på mat i kronor (inte att förväxla med att vi lägger en minskande andel på mat), så får bönderna en minskande andel av de pengarna.  





Ja det är faktiskt inte bara andelen av priser som blir lägre för bönderna, för de allra flesta produkter har priserna sjunkit rejält (vilket i stor utsträckning kan förklaras av den ökade produktiviteten i jordbruket).


Sammantaget så finns det allt mer och mer pengar mellan bönderna och konsumenterna. Detta borde underlätta en situation där bönderna kan se mer till kvalitet och konsumenterna kan ägna sig åt att laga mer mat (och kanske jobba lite mindre?). För att det skall hända måste vi se relationen mellan bönder och konsumenter lite mer som...
....en relation, helt enkelt!



(tabellerna är gjorda av mig baserat på statistik från Jordbruksverket). 

Pyspunka i Afrika

Nu drar det rastlösa kapitalet vidare till säkra hamnar, som amerikanska statspapper. De så kallade tillväxtekonomierna visade sig vara mindre attraktiva än man räknat med.

Afrika klarade finanskrisen rätt bra, och i viss mån tjänade nog flera afrikanska länder på den, för investerare och afrikaner i andra länder började bygga skyskrapor i Nairobi och Addis Ababa. Men nu dar kapitalet från Afrika samtidigt som råvarupriserna har fallit.

Lovsångerna och överdrifterna om det afrikanska undret var utbredda bara för några år sedan. Anders Borg sade till Kenyas president Kenyatta:  
Uppvuxen i en tid av afrikanskt välstånd, skulle Borgs barnbarnsbarn ställa frågan: ”farfarsfar, är det sant att Afrika en gång var fattigt?”
Jag punkterade de där vanföreställningarna redan för mer än ett år sedan.

Utöver råvaror och vilda djur har inte Afrika sådär jättemycket att erbjuda den internationella marknaden. Tillverkningsindustrin och jordbruket är mycket svagt utvecklade, och även om en del fantiserar om att Afrika på något magiskt sett skall hoppa över rationalisering av jordbruket och industrialismen och gå direkt till någon form av IT eller serviceekonomi, så saknat det scenariot helt och hållet realism. Det hindrar givetvis inte att det finns ett antal moderna serviceföretag som lyckats, som M-Pesa i Kenya eller Nigerias filmindustri.
 

Vad är egentligen ekonomi?

Jag fick en fråga om vad som borde in i skolornas ekonomiundervisning av en person som gör sitt examensarbete till lärarexamen. Hon skriver så här: "den bild som eleverna har när de kommer till mig är att ekonomi handlar om pengar och när jag läser i de kursplaner jag har stött på så handlar ekonomiundervisningen i dag till stor del om pengar, vinst och tillväxt. Ekonomi betyder ju egentligen hushållning med begränsade resurser och jag vill med min uppsats se hur begreppet ekonomi används i läroplanerna."

Så här svarade jag:

Den gängse bilden av "ekonomin" är att det är någon form av självreglerande lagbundet system som leder till rationell hushållning. I stället borde utbildningen visa i hur stor utsträckning det som framställs som logiskt och rationellt och till och med rättvist är utryck för samhälleliga relationer, inte minst makt.

Marknader, äganderätt, aktiebolag, banker, ränta, arbetsgivaravgifter och pengar är alla samhälleliga skapelser som utformats för att tjäna vissa syften.

Genom att samma pengar kan användas till så vitt skilda saker som att köpa människors arbete, barn, sex, hälsa, plastbyttor, en levande varelses gener, musik, träd, uran, fiskar, framtida generationers miljöutrymme, forna generationers spinnrockar och rätten att släppa ut koldioxid så invaggas vi i föreställningen om att alla dessa saker är utbytbara och att dessa transaktioner är rättvisa, vilket de självklart inte är.

det är givetvis en kortversion....

...och jag är väl medveten att vissa typer av sexhandel är förbjuden, vilket bara understryker riktigheten i mitt argument. Organhandel är också förbjudet, och slaveri. Ränta var förbjudet i forna tider och är fortfarande inom islam så vitt jag vet. "Barn" kan inte heller köpas, men "att kunna få barn" kan köpas. Min poäng är att det är samhälleliga konventioner som bestämmer allt det där, och lika absurt som vi tycker det är med slaveri kan framtida generationer kanske tycka att vår handel med utsläppsrätter är. Eller att vi inte ger naturen något annat värde än vad det kostar att skövla den.