400 kronor metern för ett dike

– Jag fick 400 kronor per meter dike, det blev nästan 300 000. Tänk om alla bönder satte i system att begära det här, der skulle ju bli miljardbelopp i Sverige! säger Åke Kolsbo i Mjölby rapporterar ATL.

Bakgrunden är att Åkes diken är biotopskyddade. Lustigt nog är många av det mest bevaransvärda naturtyperna i Sverige idag mänskliga skapelser. De där dikena är antagligen bara något hundratal år gamla, då någon tidigare kollega till Åke, eller dennes anställda grävde diken för hand med stora ansträngningar. Dikena behövdes ju för att avvattna marken på många ställen i Sverige.

Nu vill Åke, som för övrigt är KRAV-odlare (och som därför förväntas ta extra stor hänsyn till miljön enligt KRAVs regel 2.17), lägga igen dikena för att de försvårar arbetet på åkern. I takt med att gårdarna blir större och maskinparken större så blir det jobbigare och jobbigare att ha olika hinder för maskinerna. Jag har varit bonde själv och förstår precis hur det är....

Hur gärna vi vill bevara den gamla eken kommer den ju förr eller senare falla (från Kungshamn Morga utanför Uppsala)

Problemet är ju bara att det dike som förfädrerna grävde nu blivit en viktig sk. "biotop" där växter och djur som vi värderar högt har sin bostad eller finner sin föda. Jag minns själv från vår gård att biotopsinventeringen visade att den ständigt sladdade, översvämmade och sönderkörda åkervägen var den mest värdefulla biotopen - och den som vi misshandlade så! 

Jag vet inte hur breda dikena är, och heller inte hur hög ersättningen är jämfört med ersättningen för t.ex. en väg. Men om området som är skyddat är cirka 10 meter brett, så är ju ersättningen rätt rejält över markpriset. Liknande ersättning kan man begära för att inte såga ned en allé eller ta bort en stenmur. Men om man tar bort dem olovandes kan man i stället få betala en hiskelig massa pengar i böter, vilket rapporteras av Ölandsbladet:

Det visade sig att 157 meter stenmur var borta, liksom ett röse och ett dike. Länsstyrelsen beordrade då lantbrukaren att återställa det han tagit bort, annars skulle ett vite om 850 000 kronor föreläggas honom.

Jag tänker osökt på Daniel Wolf och andra bönder i Brasilien som måste bevara mellan 50 procent och 80 procent av sin mark - utan ersättning (läs mer påDen motvillige planetskötaren). Det är kanske inte alltid så att svenska bönder är särskilt "drabbade" av statliga miljökrav.


Utöver den diskussionen finns det skäl att fråga sig hur långt och hur mycket vi skall anstränga oss för att bevara sådant som vi skapat själva, som gammal kultur, gammalt språk, öppna diken, ängsmarker osv. Jag har inget självklart svar på den frågan. Det finns nog ingen absolut sanning, utan det är en rad överväganden.

Det är inte heller självklart precis vilken epoks natur som är den mest värdefulla. Odling är ju bara en parantes i vår naturhistoria.