Fler människor, mindre natur

Man behöver inte vara ekonom för att inse att något som är en bristvara bör värderas högre än något som finns i överflöd. Under lång tid sågs naturen som ett överflöd som det bara var för oss att exploatera. Innan den industrialiserade revolutionen var det främst genom utökning av befolkning vi betvingade mer och mer natur. Efter industrisamhällets genombrott är det genom mer sofistikerade tillämpningar av energi och teknik. Men vi ser att resurserna är på upphällning och vi inser att vi behöver vårda dem som finns. Inte för att vi skall jämföra människor med träd, men för att utrycka sig lite drastiskt: i takt med att det finns mer människor och mindre ”natur ” måste vi värdera naturen högre och högre, och människans arbete mindre och mindre. Dvs det blir mer angeläget att ”spara” på natur än att ”spara” på mänskligt arbete. Frågan är bara hur vi får till ett styrsystem, ett reglerings- eller ett belöningssystem som fungerar efter dessa principer. Och hur vi gör det utan att urholka människovärdet samt känslan för varje individs rättigheter?