Wednesday, 20 June 2018

Livscykelanalyser hjälper oss inte att förstå jordbrukets miljöproblem

Livscykelanalyser hjälper oss inte att förstå jordbrukets miljöeffekter. Det är snarare tvärtom, att de bidrar till att dölja de viktiga sammanhangen. I alla fall på det sätt som resultaten presenteras i media och av vissa forskare.  

"– Det är ganska stor variation i hur mycket utsläpp de orsakar per kilo produkt, men samtidigt visar studien konsekvent att animaliska produkter alltid har högre miljöpåverkan än vegetabiliska, säger Fredrik Hedenus.", i Svenska Dagbladet. Samma artikel har distribuerats av TT till alla tidningar och återfinns i de flesta i mer eller mindre identisk form.

Detta är dock inte vad forskningsartikeln säger. Sammanställningen visar att animalier har högre klimatpåverkan och orsakar mer övergödning per 100 gram protein än "motsvarande vegetabiliska ersättningsprodukter" (spannmål, nötter, ärtor och bönor), dvs inte alls alla vegetabilier. För försurning och markanvändning är det heller inte alltid som animalierna är sämre och för vattenanvändning visar tvärtom forskningen att den ofta är mindre (fortfarande per 100 gram protein) för nötkött än för de flesta vegetabiliska alternativen. Typiskt nog har jag inte sett en enda tidningsartikel eller facebookkommentar som tar fasta på detta, trots (eller på grund av?) att felaktiga uppgifter om nötköttets vattenanvändning har valsat runt i media i åratal.  

Mer intressant i artikeln var hur extremt stor variationen är mellan de bästa och sämsta resultaten både för animaliska och vegetabiliska produkter. För nötkött är växthusgasutsläppen från de sämsta 10 procenten hela tolv gånger större än de bästa. För vete, majs och ris är miljöpåverkan av den sämsta tiondedelen av produktionen tre gånger större än den bästa tiondedelen. Observera citatet från Hedenus som säger att ”det är ganska stor variation”, det får nog anses vara en extrem underdrift. Rapporten ger ett stöd för att hur något producerats är betydligt viktigare än vad som producerats.

Forskarna som gjort studien får ta en stor del av ansvaret för feltolkningarna eftersom när en av forskarna intervjuas påstår han att äta en vegansk kost är det viktigaste en individ kan göra för miljön. Detta behandlas överhuvudtaget inte i forskningsartikeln. Men det visar bara, återigen, att forskare också har en agenda och att det inte finns ”oberoende forskning”. 


Det finns också starka skäl att granska själva grundvalarna för den här typen av forskning, att själva grunden är robust. Och det är den inte. Av många olika skäl. 

De allra flesta jämförelser (och det i den aktuella artikeln) som görs bygger på så kallade livscykelanalyser som uttrycker påverkan på valda parametrar för en definierad funktionell enhet, ofta vikt, kalorier eller yta. Valet av funktionell enhet och hur påverkan fördelas på olika produkter från samma produktion (i fallet mjölk, produceras även kött, hudar, biodiesel, smör och en rad andra biprodukter) har stor påverkan på resultatet. Trots namnet är det relativt sällan som all påverkan inkluderas, och i ett komplext samhälle är det omöjligt att faktiskt göra det. Man får alltid dra en gräns. För mat är det sällan analyserna inkluderar leden efter gården trots att i genomsnitt halva klimatpåverkan uppstår efter gårdsproduktionen. I själva verket kan en del av den stora variationen i miljöpåverkan i olika artiklar bero på skillnader i metod och gränsdragningar. De flesta som själva arbetar med livscykelanalyser i jordbruket är medvetna om de stora bristerna, men dessa kommuniceras i princip aldrig till allmänheten och media, utan där framställs de som "fakta".

Klimateffekten av en viss produktion uttrycks oftast som koldioxidekvivalenter där utsläpp av olika växthusgaser har räknats om till en och samma enhet. Större delen av djurproduktionens klimatpåverkan sker genom utsläpp av metan och lustgas. Beräkningarna av utsläppen av lustgas från djurhållningen (främst från gödsel och mark) är mycket osäkra. Hälften av nötkreaturens utsläpp är i form av metan, och man räknar om 1kg metan till 28 kg koldioxid, vilket är det gängse sättet. Detta sätt att räkna har emellertid alltmer ifrågasatts. En forskningsartikel i Climate and Atmospheric Science av ett internationellt team av klimatforskare visar tydligt att det inte går att uttrycka metan som koldioxidekvivalenter på detta sätt och inte heller med någon annan fix omräkningsfaktor. Detta beror på att metan bryts ned snabbt medan koldioxid omsätts mycket långsamt. 
Konstanta, oförändrade, metanutsläpp ackumulerar inte och leder inte till någon temperaturförändring alls medan konstanta oförändrade koldioxidutsläpp leder oss raskt mot fyra grader varmare. Ökningar och minskningar av metanflödena leder till snabba temperaturförändringar, men har ingen ackumulerad effekt. Genom att slakta alla kor i världen skulle man kunna få en snabb, mindre engångseffekt på temperaturen, men temperaturkurvan fortsätter därefter uppåt i takt med koldioxidutsläppen. Dessa förhållanden fångas inte alls av omräkningen av metan till "koldioxidekvivalenter.


*
Den främsta invändningen mot livscykelanalyser i jordbruk och livsmedelssystemet är att de inte fångar de större systemfrågorna och dynamiska effekter. En av de största förändringarna i det svenska jordbruket de senaste sjuttio åren är den stora förändringen av jordbrukets struktur, där antalet gårdar har reducerats kraftigt och varje gård blivit mycket större. Varje åker har också blivit större för att man har lagt igen diken, tagit ner träd eller sprängt bort sten. De mindre åkrarna har fått växa igen. Större delen av betesmarkerna har fått växa igen. Odling och djurhållning har blivit alltmer specialiserad så att varje gård bara producerar en eller ett par produkter jämfört med tiotals tidigare. Djurhållning och växtodling har också skiljts år. Alla dessa förändringar sammanfaller med ökad användning av konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och fossila bränslen. I sin tur har förändringarna i jordbruket påverkat kosten, kyckling kostar t.ex. en tiondel idag mot vad den gjorde för femtio år sedan om man tar hänsyn till inflation och löneutveckling. Matsvinnet kan i stor utsträckning förklaras av att mat är billig och att affärskedjornas och livsmedelsindustrin arbetar hårt för att vi skall köpa mer. Allt detta har enormt stor påverkan på miljön, men ingenting av detta syns i livscykelanalyser för enskilda produkter.

Globala transporter ger litet utslag i livscykelanalyser, eftersom utsläpp per kg vara oftast är lågt (om det inte är flygtransport), men de miljömässiga konsekvenserna av den kraftigt ökade globala handeln är enorma eftersom det är den som möjliggjort jordbrukets kraftiga specialisering. Global handel, som är möjliggjord av den enorma globala transportapparaten och av avregleringar är en avgörande drivkraft för den storskaliga omvandlingen av hela regioner till ensidiga monokulturer. 
Det är de sammanhangen som är väsentliga istället för lösryckta påståenden om att en viss kost är bäst eller att en viss produkt är särskilt skadlig.

1 comment :

Anders Bergman said...

Jättebra klargöranden! Skulle vara intressant med en lite utförligare redogörelse, med fler siffror och jämförelser. Jag gillar verkligen den här bilden av alla slaktade kor på hela Jorden, och att det egentligen inte skulle ha nån vidare långsiktig påverkan på klimatkollapsen...