Upp till slakt!

Nu finns äntligen "Att slakta en guldkalv" att köpa på åtminstone tre ställen
Carlsson Bokförlag: http://www.carlssonbokforlag.se/archives/10049 
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789173317122/att-slakta-en-guldkalv-visioner-for-att-hallbart-samhalle/ och
Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/att-slakta-en-guldkalv---visioner-for-att-hallbart-samhalle-9789173317122 .

 Hur kan mänskligheten oförhindrat fortsätta att förbruka de resurser som förstör förutsättningarna för liv på denna jord? Hur kan man i stället verka för en förändring av detta? Flera av de kunniga skribenterna i denna bok är välkända miljödebattörer och aktiva i miljöorganisationen Klimataktion och/eller nätverket Steg 3.

Bokens grundton är positiv och skribenterna bjuder på inspirerande och handlingsinriktade förslag på vad som krävs för att vi ska kunna vända en utveckling som i vissa avseenden är katastrofal. Här bjuds visioner som får läsaren att dra efter andan. Bidragen tar upp problemen ur skogens, kretsloppets, arbetets, psykologins, filosofins, kulturens och utbildningens perspektiv m.m. alltså ett helhetsgrepp.

Medverkande skribenter: Kajsa Borgnäs, Karin Frejarö, Anton Grenholm, Simon Grenholm, Sebastian Kirppo, Jonas Mosskin, Stina Oscarson, Roland Paulsen, Gunnar Rundgren, Birger Schlaug, Johan Ehrenberg, Johannes Söderqvist, Folke Tersman, Stefan de Vylder m.fl.


Mitt eget bidrag till boken kommer publiceras på bloggen snart...

Livskraft och konkurrenskraft är två olika saker

I den nyligen tillsatta landsbygdskommittén betonas vikten av att forma ett hållbart jord- och skogsbruk för att stärka landsbygden och Sverige. Jordbrukspolitiken verkar dock knalla på i sina gamla industrihjulspår och fokuserar på konkurrenskraft till varje pris. Men det är något helt annat än ett livskraftigt lantbruk och en levande landsbygd.

"Ett livskraftigt jordbruk ger en levande landsbygd!". Så har det länge låtit i debatten. På senare tid har dock livskraft förväxlats med konkurrenskraft. En av de bärande tankarna i jordbrukets konkurrenskraftsutredning som presenterades i våras, var att underlätta för svenskt lantbruk att konkurrera med omvärlden, bland annat genom att ta bort krav på djur- och miljöskydd. Vidare föreslog man satsningar på export av svenska livsmedel. Det senare upprepas ofta av jordbruksminister Sven-Erik Bucht som i anfall av hyperoptimism kallar maten "det nya stålet". Men vart leder den utvecklingen?

Det storskaliga lantbruk som växer fram bidrar allt mindre till samhället. Hästnäringen som helhet ger ett ungefär lika stort bidrag till BNP som resten av jordbruket. Detta industriinspirerade lantbruket bygger på stor användning av insatsmedel som konstgödsel, diesel, bekämpningsmedel, maskiner, konsulter och kapital. Väldigt lite är lokalt eller nationellt producerat och det betyder att bidraget till den lokala ekonomin är mycket litet. Begreppet lokal mat blir därför också allt mindre meningsfullt. Eftersom gårdarna är så få och behöver så litet arbetskraft, ger de inte längre underlag till skolor, vårdcentraler och övrig nödvändig samhällsservice. Lantbruket kan inte ens hålla igång sin egen infrastruktur i form av exempelvis kunnig arbetskraft, rådgivning, service, växtförädling, slakterier och mejeri. Jordbrukets rationalisering motsvaras av en liknande utveckling inom livsmedelsindustrin och de processerna förstärker varandra.

Besöker man några av de mest konkurrenskraftiga jordbruksområdena i världen, ser man samma mönster där, fast ännu tydligare. På den amerikanska prärien och i Brasiliens Mato Grosso breder enorma fält ut sig med ensidiga odlingar av majs och sojabönor. Det är jordbruk som kan konkurrera på den globala matmarknaden men där landsbygden nästan är död och småstäderna är spökstäder.

Stora delar av svenskt jordbruk kan inte tävla på världsmarknaden även om vi tar bort alla regler som innebär högre kostnader för svensk mat, eftersom andra faktorer som klimat och markstruktur spelar större roll. Därför är det ett olyckligt fokus på global konkurrenskraft i jordbrukspolitiken, både för jordbruket och för landsbygden. I stället borde mer tyngd läggas på att skapa ett verkligt livskraftigt jordbruk, ett jordbruk byggt på de lokala förutsättningarna och den lokala marknaden, ett jordbruk som värnar om den biologiska mångfalden och landskapet såväl som den lokala ekonomin. Vi hoppas att de tankar som uttrycks i direktivet till landsbygdskommittén utvecklas och även når jordbrukspolitiken.

Ann Helen Meyer von Bremen

Gunnar Rundgren 

Införd i Uppsala Nya Tidning 28 juli

En snarlik artikel, mer riktad till lantbruket, var införd på Jordbruksaktuellt

Myten om konsumentmakten

I flera decennier har jordbruksministrar - från alla regeringar - förklarat att det är vi konsumenter som ska avgöra hur mycket ekologiskt jordbruk vi ska ha genom att köpa ekologisk mat och att svenskt jordbruk ska klara konkurrensen från importen genom att vi alla stödköper svenskt. Samtidigt förutsätts vi kontrollera vår egen hälsa och vikt genom att göra förnuftiga kostval. Resonemangen bygger på att det är konsumenten som styr matproduktionen.

För tvåhundra år sedan skulle tanken att konsumenten styrde jordbruket uppfattas som surrealistisk. I stora drag utvecklades våra matvanor till att äta – och tycka om – det som gick bra att producera där vi bodde. Utan tvekan har konsumenterna större inflytande idag än för två hundra år sedan, men fortfarande är det förhållanden i produktionen som styr utbudet, och därigenom våra val. Vår föda idag utgörs nästan helt av växter och djur vilka domesticerades av våra förfäder för flera tusen år sedan. De valde ett hundratal arter av de miljoner som finns. Att vi äter lamm istället för antilop är inte för att vi tycker bättre om lamm, utan för att vi aldrig lyckades tämja antiloper.

Att svenskar gillar salt mat har sitt ursprung i saltets stora roll som konserveringsmedel. På samma sätt påverkar teknik och ekonomi i jordbruk och livsmedelsindustrin vilka produkter som saluförs idag. Det som kan odlas och processas i stor skala, lönsamt och billigt är det som vi äter. Att vi äter tio gånger mer kyckling idag än för femtio år sedan beror på att kycklingproduktionen har industrialiserats och kycklingen på så sätt har blivit billig.

Ett fåtal stora livsmedelsföretag och affärskedjor har ett gemensamt intresse att styra över konsumtionen till industriellt bearbetade produkter i logistikoptimerade färgglada fyrkanter, istället för råvaror som vi lagar hemma. Produkterna är i stort variationer på majs, soja, vete, socker, mjölkpulver och palmolja, uphottade med färg, smak och konsistens på artificiell väg. Och om vi inte förstår vårt ”eget bästa” hjälper företagen gärna till med reklam för att få oss att välja rätt. Staten har också påverkat vår kost med jordbruks- och livsmedelssubventioner. Regler och kontroll av livsmedelshygien och miljö har också, trots i många fall goda intentioner, oftast gynnat den industriella produktionen.

Att konsumenterna styr är helt enkelt en myt. Självklart ska vi göra goda val; välja ekologiskt och gärna lokalt, dra ner på industriellt kött, läsk och färdigmat. Det gör en viss skillnad och det är vår moraliska skyldighet oavsett om det förändrar världen eller inte. Men vilken mat vi äter, hur våra djur sköts, hur landskapet ser ut och vilket jordbruk som ska bedrivas är stora och viktiga framtidsfrågor som förtjänar ett bättre öde än att i första hand styras av en illusorisk konsumentmakt.

Publicerat i Camino #39

Lokala livsmedelsstrategier

Det senaste projektet som vi (Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren) utvecklar handlar om "lokala livsmedelsstrategier". I dialog med flera ledande aktörer, bl.a. Malmö, Södertälje, Uppsala och Östersunds kommuner, Stockholms län, WWF, Naturskyddsföreningen, LRF Värmland, Omställningsrörelsen i Sigtuna, SLU har vi utvecklat ett projekt. Texten nedan är saxad från den projektbeskrivning vi jobbar med.

Allt fler blir medvetna om att dagens matproduktion och konsumtion måste förändras. Skälen är många och olika aktörer har olika utgångspunkt. Problemen omfattar sociala, kulturella, ekonomiska, ekologiska förhållanden samt etik och hälsa. En del intresserar sig främst för några av frågorna medan andra har kan ställa sig bakom de flesta punkterna av nedanstående problembild:
- Utslagning av det svenska jordbruket, särskilt i vissa regioner.
- Utarmning av landsbygden, ekonomiskt, socialt och kulturellt.
- Jordbrukets miljöpåverkan i form av övergödning, spridning av naturfrämmande ämnen, påverkan på biologisk mångfald och landskap och matsystemets stora bidrag till växthuseffekten.
- Att lantbrukets djur sköts utan tillräcklig hänsyn till deras naturliga behov och är beroende av importerat foder.
- En mycket stor sårbarhet i vår livsmedelsförsörjning, både i primärproduktionen och genom hela livsmedelskedjan.
- Prisfokusering i livsmedelskedjan som leder till ohälsosam kost.
- Likriktningen i mathållning, globalt och nationellt.
- Frikopplingen av vår mat från de landskap, och ekologiska sammanhang vi lever i .
- Jordbrukets och matproduktionens stora beroende av fossil energi på alla nivåer, från konstgödsel till globala transporter.
- Bristen på fungerande kretslopp mellan stad och land.

Det stora intresset för ett bättre livsmedelssystem märks på marknaden i form av ett ökat intresse för ekologiskt, veganskt, närodlat, rättvisemärkt, småskaligt mm. Det pågår arbete för att öka andelen av t.ex. lokala varor i den vanliga handeln, men det finns också många projekt som söker nya former för produktion, distribution och konsumtion samt initiativ som är av mer politisk karaktär. De mest intressanta insatserna för att skapa en mer hållbar matproduktion sker på lokal nivå, inom offentlig sektor, näringsliv och föreningsliv.

Vissa initiativ är inriktade på stadsodling, koloniträdgårdar, skolträdgårdar och andra sätt att stärka människors relation till matproduktionen. Andra betonar utveckling av lokal och regional gastronomi och småskalig livsmedelsförädling, vilket projekt som ”Matlandet” och ”Smaka på…” är exempel på., ofta i kombination med utveckling av besöksnäring. Nya former för marknader – exempelvis Bondens Marknad, upphandling av ekologiska och lokala livsmedel, samt direkt samarbete mellan konsumenter och producenter som lokal andelsmat har fått stor uppmärksamhet. Skötsel av värdefulla landskap, bevarande av åkermark, kretslopp mellan stad och land (kompostering och biogas från matavfall), ekologiska städer och ekobyar är andra ingångar till en lokal livsmedelsproduktion.

Många av de redan initierade projekten är intressanta, men ofta saknas det samordning mellan olika initiativ i samma kommun eller region. Det finns heller ingen naturlig plattform för samarbete och erfarenhetsutbyte mellan regionerna. Det är många regioner som står i startgroparna för utveckling av regionala livsmedelsstrategier och de kan ha stor nytta av att lära av andra.

Projektets övergripande syfte är att främja lokal livsmedelskonsumtion och produktion genom att bidra till utveckling av lokala livsmedelsstrategier*.

Det direkta målen för projektet och de aktiviteter som planeras är
1. Sprida kunskap och erfarenhet .
- Rapport: faktasammanställning av de olika initiativ som finns
- Identifiering av intressenter - nätverket
- Studieresa till intressant projekt i Europa
- Informationsutbyte i nätverket, med nyhetsbrev, facebooksida eller liknande
- 5 seminarium med aktörer, 4 regionalt och 1 nationellt
- Presentation av lokala livsmedelsinitiativ och strategier i relevanta sammanhang (konferenser, seminarier ordnade av andra)
- Produktion av informations och inspirationsmaterial

2. Analysera möjligheter och hinder
- 5 seminarium med aktörer, 4 regionalt och 1 nationellt
- Rapport: Djupanalys av 4-6 existerande initiativ, deras styrka, svaghet, möjligheter och begränsningar, samt generella slutsatser.
- inspel till arbetet med nationell livsmedelsstrategi

3. Identifiera behov för fortsatt utveckling
- Förslag till åtgärdsprogram för forskning och utveckling
- Förslag till framtida projektorganisation och finansiering


*Termen livsmedelsstrategi kan betyda mycket olika saker från att vara begränsad till kostfrågor till att omfatta hela livsmedelssystemet och dess stödjande funktioner. Vi använder termen i denna bredare innebörd.

---

Det finns redan en utmärkt sammanställning av regionala strategier publicerad av KSLA, Regionala livsmedelsstrategier av Elvira Forström och Maria Jönsson. Den innefattar dock inte kommunala initiativ eller initiativ utanför det offentliga, förutom vissa regionala initiativ av LRF. 

Vem i hela världen kan man lita på?

Som prenumerant av Svenska Dagbladet är det tragiskt att se hur textreklamen tar över mer och mer, hur företagens uppgifter okritiskt vidareförmedlas och hur olika typer av samarbeten fyller mer och mer av spalterna.

Näringslivsbilagan kommer nu att "rikta ljuset mot hållbarhetsarbetet" skriver Maria Rimpi 28 april. Hon lovar kritisk granskning av företagens hållbarhetsarbete (det är jargongen för att företagen tar socialt ansvar och bryr sig om miljön) och nämner hur företag som SCA, Stora Enso och Telia har haft hög svansföring i etik och miljö - men samtidigt struntat i sina fina policydokument på fältet. Bra med kritisk granskning, kan man ju tycka.

Men vänta lite, i samma kolumn skriver Rimpi att SvD:s fokus på hållbarhet skall ske genom en satsning på tre webportaler. Hållbar Motor, Hållbar Energi och Hållbar Finans. Det är kanske rimliga val av fokus för en näringslivstidning. Men sedan kommer det: "de här sajterna presenterar vi tillsammans med BMW, Eon och Nordea".

"Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån – och ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist."

Så står det i Journalistförbundets yrkesregler. Förbundet skriver också: "Gränsen mellan redaktionell text och textreklam tangerar över tid att bli alltmer otydlig. Övertramp sker alltför ofta. Många gånger av ren okunskap och andra gånger mer medvetet som till exempel genom sponsrat innehåll och kommersiella samarbeten."

Branschorganisationen Tidningsutgivarna – där Svenska Dagbladet är medlem – säger: "Det är viktigt att värna mediernas trovärdighet och integritet. Detta kräver att medierna står fria och är självständiga i sin medierapportering. Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående otillbörligt kan påverka innehållet i, eller utöva inflytande över, det som publiceras." I fallet med Svenska Dagbladets hållbarhetsportaler är det lätt att få just sådana misstankar.

I vissa typer av tidskrifter, som mat-, inrednings- och resetidskrifter verkar gränsen mellan redaktionell text och textreklam försvinna allt mer. De tio fräscha recepten från kocken som just givit ut en egen kokbok, eller just öppnat egen restaurant är sannolikt gratis att fylla tidningen med. Om samma plats, det nya hotellet, den italienska vingården, höghusodlingen av sallad eller krogen i berget, beskrivs i flera tidningar har det nog varit en bjudresa.

Detta är illa nog. Men att våra dagstidningar - de som så ofta tar till stora ord om betydelsen av kritiskt granskande media - också säljer ut sig allt mer är bedrövligt.

mat som handelsvaror går inte att förena med jordbruk som planetskötsel

På Naturbrukskonferensen i Örebro pratade jag om hur omvandlingen av mat till handelsvaror är den mest omvälvande förändringen av jordbruket, och att det är det som vi måste förändra för att åter integrera maten, jordbruket, naturen och kulturen i ett sammanhang.

Trots alla brister i Earth Hour: att släcka ljuset är mycket mer handlingskraftigt än att ägna sig åt önsketänkande

Man skulle tro att det var första april redan igår.
Läs UNTs ledare "Symbolik som skymmer" för att förstå varför inget görs åt klimathot eller energiomställning.

Utgångspunkten i ledaren är kritik av Earth Hour. Visst kan man ha synpunkter på om Earth Hour är effektiv, men den totalt blinda teknikoptimism som UNTs ledare framförde igår, slår nästan alla rekord i brist på förståelse över de utmaningar den framtida energiförsörjningen står för och hur vi kan tackla växthuseffekten. Först sägar man att koncentrationen av växthusgaser är den viktigaste faktorn. SEDAN säger man att det spelar ingen roll om vi minskar utsläppen DÄRFÖR måste vi satsa på forsking. SEDAN har man en rad exempel på "ideer" och "förslag till lösningar" i stil med algodlingar för flygbränsle, och storskalig lagring av solenergi (kryddat med en mental härdsmälta i ett resonemang om kärnkraften - problemen löses genom att halveringstiden på avfallet begränsas:-)).

I slutklämmen läser vi att: "Symbolpolitik måste brytas mot rationalitet och ÖNSKETÄNKANDE mot handlingskraft".

Och det efter att ägnat kärnan av ledaren just åt önsketänkande.

Trots alla brister i Earth Hour: att släcka ljuset är mycket mer handlingskraftigt än att ägna sig åt önsketänkande.

Skall ersättning för miljöåtgärder i jordbruket gå till bönderna eller till lägstbjudande?

Många stöder nog miljöersättningar som ett sätt att göra lantbruket mer miljövänligt. Men det verkar som om de driver fram särskilda miljötjänsteföretag, medan produktionsjordbruket kan fortsätta med "business as usual". Är det ett levande jordbruk vi vill ha - eller ett nostalgiskt bevarande av en standardiserad natur som levereras av specialiserad företag?

Företaget Naturskog AB har nominerats till Lands tävling för spjutspetsföretag. De har tidigare också utsetts till ett av Dagens Industris Gasellföretag 2014. Deras affärsidé är att sköta skogs- och naturvårdsområden med höga rekreations-, kultur- och naturvärden. De har 200 Highland Cattle och korsningsdjur samt ca 40 får för betesdrift, och säljer en del kött. Jag har själv köpt deras kött en gång, och det var mycket gott. 

Att sälja naturvårdtjänster är en relativt ny bransch, men det har ju funnits trädgårdsmästare och andra entreprenörer som gjort liknande även tidigare. Jag vet inte hur stor omfattningen är, men jag förstår att flera kommuner lägger ut sin parkskötsel på entreprenad, t.ex. Alingsås. Det finns en intressant diskussion om  den här typen av tjänster skall vara offentliga, drivas av privata företag eller kanske i andra former, som samfälligheter. 

Men jag tänkte inte diskutera det nu, utan istället att "naturvård" och "landskapsvård" blir separata "tjänster" åtskilda från den  verksamhet den tidigare varit en del av. Det är en direkt konsekvens av att man tillämpar marknadstänkande på naturen, på senare år ofta uttryckt i begrepp som ekosystemtjänster (läs mer om dem här). 

Samtidigt som företag som Naturskog etableras så betalar samhället ut betydande belopp till lantbrukare i miljöersättning. Sådan betalas bl.a. för att hålla betesmarker öppna, för att ha obearbetad mark utefter vattendrag eller för att odla ekologiskt. 

Vad som händer är att vissa jordbrukare specialiserar sig på att leverera miljötjänster, medan andra fortsätter med produktion på samma sätt som tidigare, med "bara" den miljöhänsyn som krävs av lagen. En undersökning i England visade att mer än tio procent av åkerarealen var ansluten till program för miljöersättningar, men att anslutningen var mycket låg i de intensiva jordbruksområdena. På liknande sätt var andelen ekologisk odling i Skåne 6% år 2014 medan den var 34% i Jämtland. Liknande förhållande finns i USA där anslutningen till Conservation Reserve Program är mycket låg i Kalifornien och hög i områden med låg jordbruksproduktivitet. Den här utvecklingen är helt logisk i ett marknadsperspektiv, då den relativa kostnaden för miljöåtgärder är mycket högre i områden med hög produktionspotential än i områden med låg potential. 

En vetenskaplig artikel i Geoforum av Anders Wästfelt, Katarina Saltzman, Elisabeth Gräslund Berg och Annika Dahlberg beskriver processen som att man separerat natur och kultur från varandra.

"a parallel development of rationalization and preservation in the agricultural landscape since the Second World War, has led to, and reinforced, a separation of landscape protection and agriculture production in most Swedish agricultural landscapes, which illustrates the separation of nature and culture." 

Som en del av processen måste också naturvårdstjänten standardiseras och regleras in i minsta detalj (räkna träd i betesmarket, eller hur många får det går per hektar).En helt teknokratisk syn på naturen och dess bevarande tar över. I USA utgår redan ersättningen för miljötjänster i många fall efter anbudsförfarande, dvs den som kan leverera tjänsten för lägsta pris får jobbet. I det perspektivet är det bara logiskt att miljötjänster levereras av företag specialiserade på det, som Naturskog. 

Men vad betyder det för jordbruket? Är det den utvecklingen vi vill ha? Vilka är alternativen? 
Är det ett levande jordbruk vi vill ha - eller ett nostalgiskt bevarande av en standardiserad natur som levereras av specialiserad företag?

Radiointervju om min nya bok

Jag blev intervjuad av Radio Uppland om min nya bok - Global Eating Disorder häromdagen. Lite tråkigt att bokens titel blev fel i inslaget. "We cannot afford cheap food" är en slogan jag använder på bokens framsida.

Jag har också skrivit kontrakt med ett thailändskt förlag för publicering där. Förlaget, Suan Nguen Mee Ma Publishers, www.suan-spirit.com, gav ut min bok Trädgården Jorden på thailändska och den har sålt bra där. Publicering på svenska är under diskussion, hoppas skriva kontrakt snart.