Negativa utsläpp av färre kor eller inga utsläpp av samma antal kor?

- Minska antalet kor och skapa negativa utsläpp
- Behåll antalet kor och var klimatneutral
- Öka antalet kor och öka den globala uppvärmningen

All tre påståenden stämmer med hur metan* från kor fungerar i atmosfären. Däremot stämmer de inte alls med hur livscykelanalyser räknar om metan till koldioxidekvivalenter. Lösningen på detta är att sluta tillämpa livscykelanalysernas resultat på det sätt som man gör i klimatdebatten**, och att diskutera kors metanutsläpp utifrån deras faktiska påverkan på klimatet.  

Jag har debatterat detta i lantbrukstidningen ATL med sex forskare från SLU och Chalmers***.

I det första inlägget kritiserade jag livscykelanalyserna för att vara ofullständiga och missvisande både vad gäller lustgas och metanutsläpp, något som är allvarligt för jordbruket i stort eftersom de flesta växthusgasutsläpp – som de räknas i livscykelanalyser och klimatrapporteringen - från jordbruket är lustgas och metan. Jag skrev bland annat:

”Omräkningen av metan till koldioxidekvivalenter inte är korrekt på grund av metanets korta livslängd i atmosfären. Det som är avgörande för metanets klimatpåverkan är om utsläppen ökar, är konstanta eller minskar. För koldioxid behövs stora negativa utsläpp för att temperaturen ska minska, medan för metan leder redan en liten minskning av utsläppen till minskad temperatur. Eftersom metanutsläppen från de svenska korna har minskat kraftigt sedan 1990 finns det ingen anledning för svensk mjölk- eller nötköttsproduktion att acceptera påståendena om att kornas metan skulle utgöra ett klimatproblem.”

Johan Karlsson med flera skriver i en replik till min debattartikel att de är eniga i att det finns uppenbara svagheter i livscykelanalyserna och att dessa kan behöva kompletteras med andra sätt att analysera livsmedelssystemet på. De bekräftar också att det gängse sättet att räkna om metan till koldioxidekvivalenter inte ger en korrekt bild av metanets klimatpåverkan. Däremot drar de andra slutsatser av detta än vad jag gör. De lägger tyngdpunkten på att vi kan minska den globala uppvärmningen genom att minska antalet kor. Det skulle i praktiken fungera på samma sätt som negativa utsläpp.

I min slutreplikpublicerad 26/3 skriver jag: ”Det är sant som de säger att om vi minskar antalet kor kan vi minska metanutsläppen och därmed bidra till en momentan temperatursänkning. Men det är lika sant att det nuvarande antalet kor i Sverige kan bibehållas utan att de leder till någon som helst ökning av metanhalten i atmosfären och därmed ingen temperaturökning (från metanet, de andra växthusgaserna är annorlunda). Trots att både påståendena är sanna ger de mycket olika bilder av lantbruket och matens roll i klimatpolitiken.”

Livscykelanalyser där man räknar om metan till koldioxidekvivalenter**** är helt missvisande och det gör också att de siffror som anger klimatpåverkan av en ko, av 1 liter mjölk eller 1 kg kött är missvisande. Sveriges klimatrapportering avseende kornas metanutsläpp blir också missvisande när de räknas om till koldioxidekvivalenter. Så länge allmänhetens medvetande är färgat av dessa missvisande beräkningar är det omöjligt att ha en intelligent diskussion om hur man kan resonera runt kornas metanutsläpp.

Vetenskapen om metanets verkliga klimatpåverkan förklaras bland annat här. 

Det finns en hoper andra relevanta saker att diskutera om kornas och idisslarnas roller. Själv tycker jag att fokus på klimatpåverkan är olyckligt och det är bra om man kan prata mer om allt det andra positiva. Men samtidigt är det helt klart så att vanföreställningarna  om kornas växthusgasutsläpp är så utbredda att de blockerar mycket annan diskussion. Det är särskilt beklagligt att lantbrukets egna organisationer har köpt problemformuleringen, och artikeln riktar sig till dem.

I nästa inlägg kommer jag publicera ett utdrag ur Kornas planet om metan. 

*Resonemanget här gäller bara utsläpp av metan, inte utsläppen av koldioxid från foderproduktionen eller lustgas från konstgödsel, gödsel och mark. I de gängse räknesättet (vilket jag kritiserar) utgör metan kornas största växthusgasutsläpp. 

** Det hindrar inte att livscykelanalyser kan ha ett värde för att analysera olika typer av produktion för att se vilka förbättringsmöjligheter som kan finnas.

*** Johan Karlsson, doktorand djurens roll i livsmedelssystemet, SLU

Elin Röös, lektor miljösystemanalys livsmedel, SLU

Rasmus Einarsson, forskare växtnäring i jordbruket, Chalmers

Cecilia Sundberg, lektor bioenergisystem, SLU, och forskare, KTH

Martin Persson, docent, fysisk resursteori, Chalmers

Christian Azar, professor, energi och miljö, Chalmers

 

**** Det finns givetvis inget som hindrar att man redovisar utsläppen av metan och lustgas för sig istället för att räkna om dem till det oprecisa begreppet koldioxidekvivalenter. Detta synsätt har fått ökat acceptans på senare tid och diskuteras ingående i den kommande sjätte IPCC rapporten.