Jag har skrivit en del om glyfosat på bloggen. Till exempel skrev jag en artikel i Balder i december som bland annat innehöll följande:
"Användandet
av glyfosat eller genmodifierade grödor handlar inte om att producera
mer eller bättre, utan om att producera billigare. Kampanjen för ett
förbud mot glyfosat och motståndet mot genmodifiering är inte i första
hand grundat på om de bevisligen är farliga eller inte farliga. De är
snarare uttryck för ett motstånd mot det globaliserade,
industrialiserade och ansiktslösa livsmedelssystemet, byggt på linjära
flöden och rovdrift på naturen."
(artikeln kan läsas här)
Nu finns det också en video på temat som spelats in av Latinamerikagrupperna, där jag och Karin Ericsson diskuterar under ledning av Fransisco Contreras.
2 comments:
Men är det då inte lite av en återvändsgränd att fokusera på glyfosat och göra det till en symbolfråga. Det drar ned diskussionen till en teknisk fråga om glyfosatens giftighet jämfört med t.ex. parakvat. Responsen riskerar ju att bara bli ett nytt bekämpningsmedel men fortsatt storskalighet. Jag tror vi måste hitta ett annat sätt att lyfta systemfrågan än att grotta ned oss i enskilda detaljer.
Man kan dra en parallell med källarodlingar. Det är möjligt att man i slutänden kan pressa ned energianvändningen så mycket att man kan konkurrera med långtransporterade tomater från naturgasvärmda växthus i Holland och kanske genom ljusmodifiering även få fram smakrika tomater - men frågan man ska ställa sig är ju om det överhuvud taget är rimligt att vi i vårt klimat ska äta färska bladgrönsaker mitt i vintern och ha jordgubbar på julbordet. En resa till kanarieöarna innebär mindre CO2-utsläpp än en Thailandsresa, men det gör inte kanarieresan hållbar.
Jo jag håller med helt och hållet. Artikeln i Balder försökte göra just det.
Post a Comment