Miljöpåverkan i livsmedelskedjan-del 3

Det stora flödet av information från studier av vår mats miljöpåverkan påminner mycket om historien om han som letar efter sina borttappade nycklar under gatlampan, trots att inget tyder på att han tappat dem just där. Men det är det enda stället det är ljust. 

Det är svårt nog att göra en livscykelanalys för vissa miljöeffekter av jordbruksproduktionen fram till gårdsgrinden, det blir betydligt krångligare att göra en för hela vägen fram till tallriken. Och ännu svårare om man skall ta hänsyn till många olika faktorer. Därför får vi hela tiden isolerade bitar information som var för sig är rätt meningslösa, men som tyvärr blir uppblåsta till att vara oerhört betydelsefulla, eller som faller helt i glömska.

Det är rätt lätt att plocka den del av sanningen som stöder ens egna värderingar för att bevisa än det ena eller det andra.  

Energiåtgången för att föda upp djur på bete är cirka 5 MJ per kg kött, för uppfödning på odlad vall 20 MJ per kg kött och hela 100 MJ/kg för djur uppfödda på koncentrat enlig Eating Energy – Identifying possibilities for reduced energy use in the future food supply system. Motsatt förhållande råder för användning av areal där betesdrift är mer arealkrävande än djuruppfödning byggd på odlat foder. Odling av foder innebär användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, i vissa fall också bevattning. Betesmarker lämnar väldigt mycket mer plats åt andra livsformer än odling på åkermark; den biologiska mångfalden är väldigt mycket större, också större än i skog i de allra flesta fall (undantaget tropiska regnskogar).

Växthusgasutsläppen är betydligt större från betesdrift än från mer intensiv uppfödning. Allra värst är växthusgasutsläppen från de mycket extensiva betessystem som drivs av olika nomadfolk. Utsläppen per kg kött eller kg mjölk kan vara 3-5 gånger större än den svenska produktionen.  Men då glömmer man förstås att djuren för dessa inte bara producerar ”kött” utan att de att de producerar kläder, bostad, transportmedel, vapen, banktjänster, mobilt lager av mat för att inte tala om hela deras kultur. Trots att dessa människor lever helt på uppfödning av idisslare och konsumerar stora mängder animaliska produkter är deras totala växthusgasutsläpp väldigt mycket mindre än svenska veganers.

Sedan blir bilden av betesdrift en helt annan om man räknar med kolbindning i betesmark. Men eftersom man inte riktigt vet hur stor den är så struntar man istället helt i att räkna med den. Och om vi räknar med värdet av den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster kan kött från betande djur anses vara ett mycket bra miljöval.

 

Vad är det som släpper ut växthusgaser?

Det är inte "köttet" eller "köttkonsumtionen" som orsakar animaliernas växthusgasutsläpp utan det är de levande djuren, oavsett om de äts upp eller inte.  

Om kor eller får betar och skapar en fantastisk fin miljö så kanske ”kött” snarare är en biprodukt än huvudprodukten. En räknenisse skulle kunna ställa upp det så här (bara ett räkneexempel):

Produktion kött per hektar betesmark och år: 50 kg

Värde köttproduktion per hektar: 1000 kr

Ersättning betesbidrag för värdefull mark: 2800 kr per hektar

Det betyder att i det här fallet är ”betestjänsten” en mycket mer värdefull produkt än ”kött”, och utgör nästan tre fjärdedelar av intäkten. Om bonden har ekologisk produktion av en hotad husdjursras utgår ytterligare 1800 kronor per hektar i bidrag (fast då ökar också köttintäkten, eftersom ekokött betalas bättre). Om kolbindningens värde skulle räknas med som en tjänst kompliceras bilden ytterligare. I sådana fall kan man knappast diskutera den eventuella klimatpåverkan (jag skriver ”eventuell” eftersom det är diskutabelt hur stor klimatpåverkan naturbeteskött egentligen har) som ett resultat av ”köttkonsumtion”, utan som att den huvudsakligen orsakas av produktionen av ekosystemtjänsterna kolbindning, produktion av öppna landskap och biologisk mångfald? Det skulle sammanfalla med det som kallas ”ekonomisk allokering” i LCA sammanhang, en mest vedertagen metod att fördela miljöpåverkan på olika varor eller tjänster från en kombinationsproduktion.

Metoderna, och ännu mer hur resultaten kommuniceras, innebär ständiga förenklingar av fakta. Man pratar om en produkts vattenfotavtryck på ett sätt där regnvatten, industri och bevattningsvatten och dricksvatten slås ihop till ett mått. Men det är ett helt meningslöst mått. Regnet som faller ”förbrukas” inte av vetet som växer, och kan inte jämställas med bevattningsvatten från en sjö, vilket i sin tur inte kan jämställas med uttag från grundvatten eller i värsta fall från fossilt vatten (dvs vatten som är så gammalt och så djupt ner att det inte har någon kontakt med grundvattnet eller det som regnar). Vad är alternativet menar man? 

Det görs återkommande jämförelser mellan ekologisk och konventionell odling. Resultaten variera beroende på om man mäter per kg eller per ytenhet (eller per ko) och beroende på vad man mäter. Och man gör jämförelser mellan vegansk, vegetarisk, extremkött eller blandad kost. Men också där beror resultaten mycket på vad man mäter och vilka förutsättningar man tar för givna.

Man jämställer klimateffekten av utsläpp av 1 kg metan med 28 kg koldioxid trots att denna omräkningsfaktor bara är korrekt ett enda år, och är alldeles för hög senare och alldeles för låg tidigare. På samma sätt har man skapat artificiella indelningar i antropogent och biogent metan. Det leder till helt förhastade slutsatser. 

Den senaste studien från de forskare på Chalmers som gjort sig kända för att förespråka en vegansk kost kommer fram till att om vi utrotar alla tama idisslare kan vi klara 2-graders målet till lägst möjliga kostnad. Samtidigt visar deras egen studie visar att år 2100 finns det ingen effekt kvar av detta, vilket beror just på skillnaderna i effekt av metan och koldioxid. Tror ni mig inte? Kolla bilden nedan som är från denna studie (det finns mycket mer att säga om den studien men jag sparar det till ett senare inlägg).

Det värsta är att alla dessa närsynta beräkningar helt missar betydelsen av de grundläggande funktionerna och drivkrafterna i livsmedelssystemet.

Frågor som bör ställas är, till exempel:

Hur har livsmedelsindustrins och handelns koncentration påverkat jordbruket produktionsmetoder, transporter och vår konsumtion?

Vilken är effekten på jordbrukssystemet av konstgödsel?

Vilken är effekten av modern teknik såsom kylkedjor?

Vilken är den egentliga effekten av globaliseringen?

Dessa tänker jag diskutera i några kommande avsnitt av den här serien inlägg. 

Det här var tredje inlägget i en serie.

Miljöpåverkan i livsmedelskedjan.

Miljöpåverkan i livsmedelskedjan-del 2