Heltenkelteko

Nu i september är det en landsomfattande kampanj för ekologiska produkter under slagordet Eko-september. Där flera organisationer gått samman för att tydliggöra Ekovinsterna. Vad är poängen med ekologiskt alltså. Jag hade förmånen att hålla ett litet tal om detta på den Ekologiska Framtidsdagen 28 augusti. Det var ungefär så här:

I en miljö där bara en fråga i taget diskuteras kan det vara svårt att få fram den verkliga styrkan i ekologisk mat. Visst kan vi - med gott resultat - ta debatten också i enskilda sakfrågor, men maten och jordbruket handlar om komplexa system med många återkopplingar, och det är där den verkliga styrkan i vår berättelse finns. 

I takt med att ekologiskt blivit mer etablerat har det också blivit mer kritiserat. Media har blivit mycket mer villiga att rapportera kritik mot ekologiskt och har sällan de gulliga ekoreportage som var vanliga för tio, tjugo år sedan. Politiska låsningar har gjort att viljan eller motviljan att satsa på ekologiskt har blivit partipolitisk. Det konventionella jordbruket hävdar att det blir svartmålat av den ekologiska branschen och att det direkt och indirekt bereder väg för import istället för svensk produktion. Andra grupper anser att ekologiskt inte går långt nog eller inte har svaret på de frågor som de anser är viktigast. 

Visst finns det mycket som kan förbättras inom det ekologiska jordbruket. Men samtidigt måste vi förkasta orättvisa jämförelser. När man kritiserar ekologiskt gör man ofta det med utgångspunkten att allt ekologiskt jordbruk sköts enligt den minsta gemensamma nämnaren, dvs EU-förordningen för ekologiskt eller KRAV-reglerna. Sedan jämför man det med drömbilder eller idealbilder av en konventionell odling som inte ännu finns i större skala. Precisionsodlingar, hydroponiska inomhusodlingar och genmodifierat vete med biologisk kvävefixering lovar runt, men har litet att visa i verkligheten. 

Man ställer svensk och närodlad mat mot ekologisk mat.

Visst kan folk i en viss situation tvingas att välja mellan ekologiskt importerat och svenskt, men på det stora hela är det sällan nödvändigt eftersom man kan välja lokalt och ekologiskt. Ekologiskt lokalt är i själva verket mer lokalt än lokalt. Drivkrafterna för att välja närodlad mat kan vara att man vill stödja lokal utveckling, ett levande kulturlandskap och att minska transporterna. Förtroende för produktionen genom direkt kontakt med producenterna kan också vara viktigt. Det ligger i den ekologiska odlingens målsättning att använda och vårda lokala resurser. Istället för att köpa in importerad konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel använder ekobonden sig av den egna gårdens resurser och den biologiska mångfalden för att skapa ett uthålligt system. Ekobönder odlar också större delen av det foder de behöver. Ekolantbruket bidrar därför mer till den lokala utvecklingen än en lokal produktion som bygger till största del på inköpta insatsmedel eller foder. En storskalig omläggning till ekologiskt lantbruk skulle leda till att kulturlandskapet utvecklas och mer betesmarker hävdas. Det skulle också stimulera jobbskapande och lönsamheten i svenskt lantbruk och därigenom bidra till landsbygdsutveckling. 

Det ekologiska jordbrukets kritiseras för klimatpåverkan och att ekologiskt behöver mer mark, eller att det inte kan försörja världens befolkning

Klimatpåverkan från jordbruket kommer från användningen av olika insatsmedel som konstgödsel och bränslen, från utsläpp av lustgas och metan från djur, mark och gödsel samt koldioxidavgång från mark. Produktion och användning av konstgödsel orsakar utsläpp motsvarande ungefär 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter i svenskt jordbruk, vilket är mer än en femtedel av alla växthusgasutsläpp från jordbruket. Utsläppen från konstgödsel är det svenska jordbrukets enskilt största utsläpp, efter utsläppen av koldioxid från mulljordarna. Även lustgasutsläpp från djurgödsel kan i stor utsträckning härledas till konstgödseln. 

Konstgödselanvändningen medför inte bara stora växthusgasutsläpp utan bidrar till övergödning av hela biosfären, där mängden reaktivt kväve har mer än fördubblats på hundra år. Endast hälften av allt kväve i konstgödseln tas upp av grödorna, och att resten förloras till luft och vatten, men i verkligheten kommer det kväve som finns i grödorna också läcka ut, antingen i form av gödsel från djuren eller från våra avlopp. Lika allvarligt är att konstgödseln är ett verktyg som möjliggjort den enorma specialiseringen i jordbruket, där hela regioner bara producerar någon eller några grödor för att sälja till andra regioner där stora koncentrationer av djur — eller människor — äter dessa konstgödslade grödor. Konstgödseln är en av de viktigaste orsakerna till att vi kunnat kapa de ekologiska sammanhanget mellan vad vi äter och jordbrukssystemet. Användningen av kemiska bekämpningsmedel och sjukdomar kommer som ett brev på posten i detta jordbrukssystem. 

Konstgödseln stör också mycket av de processer i jorden som  behövs för en hälsosam jord.

Som ett resultat av den lägre intensiteten i produktionen använder ekologiskt lantbruk ofta mer mark för att producera en viss mängd livsmedel. I ett svenskt perspektiv kan det knappast vara ett problem. Vi har lagt igen 1 miljoner hektar åkermark och flera miljoner hektar betesmark i Sverige. Även på global nivå lider jordbruket snarast av överproduktion och runt en tredjedel av alla mat som produceras slängs. Vissa som argumenterar om markanvändningen får det att låta som om det konventionella jordbruket drivs av omsorg om att föda världens befolkning på så liten areal som möjligt. Men det är givetvis rent nonsens. Lantbruket producerar det som är lönsamt att producera oavsett om det blir vin, bioenergi, golfbanor, julgranar, vete eller grisar. Trots den enorma överproduktionen och mer än femtio år av konventionellt jordbruk är ju mer än 800 miljoner hungriga idag. 

Andra gör hårresande uträkningar om hur mycket kol man skulle binda på åkermarken om man planterade skog på den istället för att odla ekologisk mat, och kallar mellanskillnaden för klimatpåverkan. Men med deras betraktelsesätt är allt jordbruk förkastligt inte bara det ekologiska, och jordbrukets klimatpåverkan är större än alla de fossila bränslenas. Deras tankesätt saknar helt stöd i den senaste rapporten från FN:s  klimatpanel, IPCC. IPCC betonar tvärtom vikten av uthålliga jordbruksmetoder och nämner uttryckligen ekologiskt jordbruk som en av flera metoder för att både upprätthålla markens bördighet och motverka växthuseffekten.  

Vi får inte glömma bort att ekologiska odlingar inte har lägre skördar för att de är sämre på att binda solljus i växtlighet eller för att odlarna är klantiga. Skördarna blir lägre för att det blir mer över till annat liv på åkern, ogräs, insekter mm. Om man odlar en gammal lantsort av vete med lång halm och massa rötter så skördar man mindre kärna en modern vetesort, men man lämnar mycket mer kol i jorden och skapar på så sätt en rikare jord. Naturbetesmarkerna är förstås det allra bästa exemplet på detta. De avkastar inte så väldigt mycket mat i form av kött eller mjölk, men de ger möjlighet till liv för en massa andra organismer, några vi har nytta av, några vi kanske inte alls gillar, andra som vi inte alls använder men som också behöver leva.  

En rapport från FN:s jordbruksorganisation, FAO, om livsmedelssystemet 2050, The future of food  and agriculture Alternative pathways to 2050, från i höstas hävdar att det går att helt avveckla konstgödseln, försörja 9,7 miljarder personer samtidigt som markanvändningen endast kommer att öka med 6 procent och att jordbruket håller sig inom klimatmålen. I det scenariot stiger priserna på jordbruksråvarorna med ungefär 30 procent. Den totala mjölk och köttkonsumtionen ökar men litet långsammare än befolkningen, vilket betyder en liten minskning per person i globalt genomsnitt. Scenariot förutsätter ett kraftigt minskar svinn av livsmedel och en kraftig inkomstutjämning, både inom länder och mellan länder. Då som nu är det sociala faktorer som kommer att avgöra om folk i verkligheten får äta sig mätta. Detta scenario från FAO stämmer mycket väl med de förändringar som en fullskalig omläggning till ekologiskt skulle innebära. 

Industrialiseringen och globaliseringen av matsystemen har gjort att de ekologiska sammanhangen mellan maten, landskapet, djuren och växtodlingen har brutits. Matkonsumtionen diskuteras utan förståelse för de grundläggande ekologiska sammanhangen. På grund av de stora problemen med den industriella djurhållningen vill många utesluta djuren helt från jordbrukssystemet. Men det vore att kasta ut barnet med badvattnet. Matsystemet har många flöden och strömmar där något som är avfall från en produkt är råvara för en annan. Nedklassad spannmål och rester från produktionen av vegetabilisk olja, socker, havremjölk, vetemjöl och andra vegetabiliska livsmedel blir foder till grisar och kor. Idisslarna spelar en stor roll i ett ekologiskt odlingssystem. Betande djur har förmåga att tillgodogöra sig sådant som människor inte kan äta och samtidigt bidra till bevarande av växter, andra djur, fåglar och insekter, kolbindning, pollinering. Ekologisk odling av vall för kor, får och getter bidrar till att binda kol i marken, och därigenom motverka växthuseffekten, och att förbättra jordarna så att skördarna ökar också av vegetabilier för human konsumtion. 

Kanske ännu viktigare än de stora djuren är de riktigt små under jorden. Vi glömmer dem ofta, men vi pratat om tonvis med mikroorganismer på en hektar. Sambandet mellan mikrolivet i jorden och det i våra magar är en oerhört intressant forskningsfront, som sannolikt kommer att bekräfta värdet av de ekologiska odlingsmetoderna, att det finns ett samband mellan hur vi brukar jorden och hur maten påverkar vår hälsa. Vi borde mycket tydligare kommunicera sambandet mellan maten vi äter och hur vi brukar jorden, vår hälsa, hur vi sköter djuren, det landskap vi vill leva i och den natur vi vill ha. Ekobonden Elin Rydström har föreslagit att vi borde äta efter Landskapsmodellen istället för Tallriksmodellen och jag tror det kan vara ett mycket slagkraftigt verktyg för att kommunicera de många fördelarna med ekologiskt.

Reglerna och certifieringen är viktiga, de har varit och är fortfarande bra verktyg för att ge ekologiska produkter en stark identitet och trovärdighet på en anonym marknad. Vi bör värdesätta och vårda KRAV-märkningen.

Men vi får inte glömma att ekologiskt är mycket mer än regler och certifiering. Och att det verktyg som fungerar bäst för en sak inte nödvändigtvis är bäst för något annat. Vi använder inte en såg för att slå in spik eller en skördetröska för att valla kor. 

Idag sker ett ökat värdeskapande i olika typer av direktförsäljning och i en hantverksmässig produktion. Även om volymerna än så länge är små spelar de en mycket stor roll för att forma debatten, idéerna och bilden av maten och det är viktigt att ekologiskt också betyder något där. Vi behöver verktyg, representanter och språk som är relevanta också i de sammanhangen.

Vi borde också titta mycket mer på de andra delarna av jordbruks- och livsmedelssystemet än att fokusera på det bonden skall göra ensam. En bättre matkultur, mindre processad mat, mer direkta relationer mellan producent och konsument, sluta kretsloppen, landsbygdsutveckling, på dessa områden finns det massor att göra av bönder och andra aktörer tillsammans, att skapa en bredare eko-community för att prata svengelska. Det finns också spännande impulser inom jordbruket som nya sätt att sköta lantbruksdjuren och regenerativt lantbruk som vi borde ta till oss i större utsträckning. 

Det här stycket kom inte med i talet eftersom det var lite kort om tid och jag svävade ut lite på andra ämnen. [I den nationella livsmedelsstrategin framställs det som att det är konsumenten som genom sina hållbara val skall driva jordbruket i en hållbar riktning. Men det är en farlig illusion att det är konsumenten som styr livsmedelssystemet. Man hittar bekämpningsmedel i de flesta vattendrag och vattentäkter i jordbruksområden. Hälften av alla bekämpningsmedel som används för att producera svenskarnas mat används i produktionen av frukt och grönsaker, det mesta utomlands. Är det verkligen någon som tror att det är konsumenterna som har bett om det? Till syvende och sist bestäms mycket av hur jordbruket drivs och vilken mat som äts av de stora aktörerna i livsmedelskedjan, av jordbrukspolitik och av handelspolitik.

Hur svenskt jordbruk skall bedrivas är en alltför viktig fråga att reducera till ett konsumentval. Men alltför länge har det ekologiska lantbruket förstärkt det synsättet genom att framställa marknaden som den huvudsakliga spelplanen. Genom att göra ekologiskt till en marknadsfråga och en fråga om konsumentens fria val har man också berett väg för de som säger att politikerna inte skall lägga sig i eller påverka vad folk köper, de som tycker att samhället inte skall ha några ekomål och att kommunerna inte skall köpa ekologisk mat.]  

Den ekologiska produktionen är bra på väldigt många saker -  samtidigt. Biologisk mångfald, landsbygdsutveckling, matkultur, minskade utsläpp, roligare jobb - allt strålar samman i det ekologiska jordbruket och den ekologiska maten. Vi kan vara stolta över det. 

(jag publicerar mitt skrivna tal, men när jag väl drar igång och pratar håller jag mig inte så väldigt noga till manus, så jag sa saker som inte finns här och det står saker här som jag aldrig sade)