Kan Leonardo räkna?

Svenskarna konsumerar (på sin höjd) 10 gram nötkött som kommer från avskogad mark — per år. Kan man då hävda att vår nötköttskonsumtion har något att göra med regnskogsskövling? 
Coop gör det, Paul McCartney gör det, Sveriges Television gör det och Leonardo Di Caprio för det. 
 Kopplar ”vår” nötköttskonsumtion till skövlingen av regnskog. I Leonardo DiCaprios nya omskakande film Before the Flood är ett av huvudbudskapen att:

“Nötkött är det främsta skälet till skövling av regnskog. Och produktion av nötkött är ett av de minst effektiva sätten att använda planetens resurser. …Men om du verkligen måste få lite kött mellan tänderna kan du minska dina utsläpp med 80 % genom att gå över till kyckling”.

Vi får ofta höra att det är betande kor som är huvudorsaken till avskogningen. I nästa steg är det konsumtionen av nötkött som är huvudorsaken till avskogningen. Och i sista steget är det amerikaners, britters eller svenskars konsumtion av nötkött som driver avskogningen.

Men hur är det, egentligen?

Hur omfattande är skövlingen av tropisk skog för betande nötkreatur?

Hur stor del av nötköttet i världen har sitt ursprung i skövlad regnskog?
Finns det något egentligt samband mellan konsumtionen av nötkött i Sverige eller i DiCaprios hemland USA och skövling av regnskog?
I hela världen har 129 miljoner hektar skog förlorats sedan 1990, en stor del av det är i tropikerna. Det motsvarar drygt 3 procent av världens skogareal, fast siffrorna döljer att skogsarealerna har ökat i vissa områden medan de minskat i andra. Skogsarealerna ökar i de rikare länderna men minskar i de fattigare länderna, och eftersom många av de fattiga länderna ligger i tropikerna minskar skogen där mer (se kartan).

Eftersom Brasilien spelar en sådan stor roll i de här diskussionerna låt oss fokusera på Brasilien. Som man ser på kartan är det endast Australien av länderna med betydande nötköttsexport som förlorar skogsareal (bara delvis relaterat till nötköttsuppfödning). Indien som har flest kor i världen ökar sin skogsareal, bifflandet USA likaså.

Brasilien har 493 miljoner hektar skog, 12 procent av alla skog i världen, bara Ryssland har större arealer. Sedan 1990 har skogsarealen minskat med över en miljon hektar om året. På senare år har takten i avskogningen minskat. Det råder ingen tvekan om att betande kor spelar en roll för avskogning, men det råder heller ingen tvekan om att svepande påståenden om att nötkreatursbete är den främsta drivkraften till avskogningen kan ifrågasättas.

FN:s säger i en rapport att i Latinamerika betar kor stora arealer som tidigare varit regnskog. Ibland har skogen huggits ned för att skapa bete, men oftare har skogen huggits för att kunna sälja timmer, därefter har marken odlats upp, men övergivits när skördarna gått ner och blivit extensivt bete efter några år när skördarna minskat. I andra fall har boskapsrancher sålt sin mark till sojaodlande bönder eller sockerrörsplantager för att själva dra vidare och röja nya beten i skogen. Arealen betesmark i Brasilien har varit relativt konstant det senaste årtiondet. Är det då sojan, sockret eller korna som är orsaken till avskogningen?

I Brasilien har det varit enklare för regeringen att låta de många jordlösa få mark i Amazonas och andra oexploaterade områden, än att genomföra en jordreform i konflikt med landets mäktiga jordägare. Så här skriver Ann-Helen Meyer von Bremen och jag i boken Jorden vi äter:

”Under president Lulas regering tog koloniseringen fart och 519 000 familjer fick ny mark mellan 2003 and 2008… Brasilianska staten delar gratis ut 50 hektar oanvänd mark till alla egendomslösa, förutsatt att de brukar marken under fem år. Det enklaste sättet att bryta ny mark är att hugga ned skogen och låta köttdjur beta. En unik skog, som har oersättliga värden, huggs ned för köttproduktion som inte ens ger bönderna en särskilt god inkomst.”

En betydande del av de stora rancherna i skogskanten drivs snarare av spekulation i mark än produktion av kött.

Men låt oss hålla kvar uppfattningen att betande nötkreatur är den främsta drivkraft för avskogningen, och sätta den i ett globalt perspektiv.

Låt oss räkna

Nötköttsproduktionen i Brasilien har ökat kraftigt på senare årtionden från 1,3 miljoner ton 1961 till drygt 9 miljoner ton idag. Enligt en beräkning av Christel Cederberg m.fl.* 2010. kom 6 % av Brasiliens nötkött från områden i Legal Amazonas, som avverkats de föregående tjugo åren, vilken är den period då större delen av omvandlingen av skog till bete skett. Legal Amazonas är det större område där Amazonas regnskog finns, men det innefattar också områden utan regnskog, vilket betyder att siffran är i högsta laget om man bara diskuterar skövling av regnskog, men låt oss använda den. En orsak till att andelen kött från regnskog är så pass låg trots de stora arealer som kor betar på är att produktiviteten är mycket låg.

Total produktion av nötkött i världen var 2013 enligt FAO 68 miljoner ton, dvs ungefär 9 kg per person i världen. Av denna produktion kom ungefär 9 miljoner ton från Brasilien. Drygt en halv miljon ton av detta kommer från regnskogsbeten, eller mindre än en procent av nötköttsproduktionen i världen. Om vi sedan säger att det i resten av världen finns sammanlagt lika stora arealer regnskog som avskogats för bete som i Brasilien (vilket sannolikt är en grov överdrift) skulle vi hamna på att två procent av allt nötkött skulle komma från regnskogsbete. 

Brasilianarnas egen konsumtion av nötkött har också vuxit mycket snabbt, så att de nu äter mer kött än amerikanerna. I absoluta tal ökade konsumtionen från 1,3 miljoner ton 1961 till 7,5 miljoner ton idag. Ungefär 16 % av produktionen exporteras. Eftersom Amazonas ligger långt från hamnar och kvaliteten på köttet och dess hantering kan antas vara sämre än i de mer utvecklade delarna av Brasilien är det egentligen inte sannolikt att mycket av det över huvud taget når en exporthamn. Men låt oss ända säga att det gör det, då kommer andelen regnskogskött också vara 6 % av exporten.

Amerikanerna konsumerar 12 miljarder kg nötkött om året, man exporterar runt 1 miljard kg årligen och man har importerat mellan 100 miljoner och 200 miljoner kg nötkött från Brasilien. I runda slängar är importen av nötkött från Brasilien bara en procent av den amerikanska konsumtionen. Med samma beräkning skulle endast 0,06 % av det kött amerikanerna äter komma från den brasilianska regnskogen. Möjligen importerar USA nötkött från något annat land som skövlat regnskog, men då är det säkerligen i väldigt liten skala.

Enligt jordbruksverkets marknadsrapport importerades 1 600 ton nötkött från Brasilien till Sverige 2015. Den totala konsumtionen var 250 000 ton.  Den brasilianska importen uppgick således till 0,6 % av det nötkött som konsumeras i Sverige. Om 6 % av det kom från regnskogsbete skulle det betyda att 0,036 % av svenskarnas nötkött (10 gram per person och år!) skulle komma från mark som varit regnskog de senaste 20 åren. Vi importerar ingen nämnvärd kvantitet nötkött från andra länder där regnskog eventuellt omvandlats till kreatursbete.

Det finns ingen som helst grund för att säga att nötköttskonsumtionen i USA eller Sverige driver på avskogningen av tropikerna eller är strukturellt beroende av den mycket lilla andel av världens nötkött som kommer från tropiska regnskogsmarker. Konsumtionen av nötkött i västvärlden spelar en helt marginell roll i detta sammanhang. Det är helt enkelt intellektuellt ohederligt att diskutera svensk eller amerikansk nötköttskonsumtion i samma andetag som man diskuterar avskogningen i tropikerna. Det är ungefär som att säga att man bidrar till skövling av regnskog när man köper en fyrtumsregel på brädgår’n, bara för att marknaden för virke driver avskogning.

Detta betyder inte att skövlingen är ett litet problem. Men det betyder att det är ett problem som måste åtgärdas i länderna där det sker, i första hand genom lagstiftning, och upprätthållande av lagar samt ändrad politik. Det styrks ju också av att regnskogsskövlingen i Brasilien har minskat på senare tid.

Det finns däremot annan konsumtion (till exempel palmolja och kakao) som i mycket större utsträckning är strukturellt beroende av odling på regnskogsmark, dvs där en mycket stor del av produktionen kommer från regnskogsmark. Där kan vår konsumtion anses spela en betydande större roll för skövlingen. 

Det finns givetvis en rad andra förhållanden och missförhållanden i nötkötts- och mjölkproduktionen som är värda att diskutera, varav några bidrar till växthuseffekten (framför allt metanavgången). Men det är viktigt att vi inte använder felaktiga resonemang när vi skall utforma strategier för att hantera växthuseffekten. 

Det finns också ett samband mellan global köttkonsumtion och sojaexpansionen, som ju också bidrar till avskogning, men det gäller i första hand grisar och kyckling. Högmjölkande kor får också en hel del soja i Sverige. Andra får gärna försöka räkna ut hur mycket av sojan i världen som kan anses orsaka skövling av regnskog och hur den skall fördelas mellan grisar, kyckling, mjölkande kor, humankonsumtion och nötköttsuppfödning, mitt tips är att det är en liten del som kan hänföras till nötköttet.   

DiCaprios film är värd att se, men häng inte upp dig på kopplingen mellan regnskogsskövling och köttkonsumtionen. 

* Man kan välja att använda någon annan uppskattning än denna, men även om man skulle hamna på siffror som var dubbelt eller fyrdubbelt så höga förändrar det litet av resonemanget.