Tuesday, 24 September 2013

Hur ser ett LCHF jordbruk ut?

Jag måste erkänna: jag är dietskeptiker. Nu är det sagt. 
Det känns som att det är betydligt mer suspekt än att vara en klimatskeptiker (dvs en som tvivlar på växthuseffekten). Nu vet ni det, jag har inte en sådär jättestark uppfattning av vad som är bäst att äta ur hälsosynpunkt utom att jag försöker undvika mat som odlats med bekämpningsmedel, konstgödsel och antibiotika. Det är möjligt att jag kan botas från denna brist och bli som alla andra, men låt mig i alla fall säga något innan jag blir omvänd.

Det finns många goda skäl att bry sig om vad man äter, och det finns säkert en kost som är bättre och sådan som är sämre ur hälsosynpunkt, på samma sätt som det finns det ur resurssynpunkt och från andra perspektiv. Sen finns det ett etiskt perspektiv där den svåra frågan om att döda andra varelser är viktig - och förtjänar att vara viktig. Och frågan om mina kostvanor går ut över andra människor.

Det är klart att så länge vi pratar om individer så kan alla äta precis det de vill, och det spelar liten roll för den globala livsmedelsförsörjningen om Kalle äter LCHF, Anna är vegan och Lasse bara äter nötter.  Om man förespråkar en kost som universell, dvs något som borde vara hur huvuddelen av mänskligheten äter, så är det rimligt att också ägna några tankar åt hur det produktionssystem skall se ut som föder mänskligheten med en viss kost. Ja för de som ägnar sig med stor kraft åt att sprida ett visst kostbudskap så tycker jag nog att det krävs mer än "några tankar".

Det är helt avgörande för trovärdigheten i universella kostråd att man har en idé hur mänskligheten skall kunna få sin näringsförsörjning med rimliga insatser från en sådan kost. De som förespråkar ekologiskt jordbruk har t.ex. lagt fram trovärdiga analyser om hur man kan föda världen på ekologiskt. Troligen beror det på att deras utgångspunkt är just jordbruket och inte kosten.

Jag har hitills inte sett några seriösa (nu menar jag inte nödvändigtvis vetenskapliga och oantastliga, men i alla fall seriösa) försök att visa hur ett veganskt globalt jordbruk skall se ut, eller vilka förändringar som krävs för vi alla skulle kunna äta paleo kost eller LCHF kost. 

Några saker man behöver tänka på:

Trots att ett veganskt jordbruk borde vara "effektivast" (eftersom det är en omväg att låta mat gå igenom djur) så finns den nästan inget exempel på ett veganskt jordbrukssystem. Det traditionella japanska är det som kommer närmast (men det var inte veganskt), men det är också orsaken till att japanerna har en av världens största fiskeflottor och att de fiskar val. Indien framställs ofta som en vegetarisk nation, men de konsumerar stora mängder mjölkprodukter och är nu världens största exportör av nötkött. Som tur för oss så säljs de indiska sopätande korna och utslitna bufflarna mest till grannländer och Mellanöstern.

Hur man skulle kunna föda världen på en kost som utesluter spannmål är för mig en gåta. Redan att kraftigt minska spannmålens andel i kosten är en stor utmaning. Att erstätta den med kolhydratrika rotfrukter är inte omöjligt, de ger oftast högre skörd per ytenhet, men det är oklar vilka andra systemförändringar som skulle krävas, och hur Asiens riskulturer skulle klara en sådan omställning. Att ersätta spannmål med ännu högre intag av kött är inte realistiskt i stora delar av världen.

Att ersätta kolhydraterna i spannmål med ännu mer socker skulle säkert gå bra - men jag vet inte om det finns några starka förespråkare för HS - min internetsäkning på High Sugar diet gav bara deprimerande svar - ingen verkar tala väl om det stackars söta sockret.

Att ersätta kolhydrater med mer fett kommer vara mycket svårt. Globalt är fett en större bristvara än kolhydrater, och en helt avgörande del av världens fett kommer från de två miljövärstingarna palmolja och soja. Ett intressant faktum som många kanske inte tänker på är att båda också producerar stora mängder foder. I sojans fall är det ju snarast att sojaoljan betraktas som biprodukt från sojakakorna som ges till djur. Dvs den storskaliga matoljeproduktionen och djurskötseln är kraftigt kopplade till varandra.

Kopplingen mellan mat och jordbrukssystem verkar ofta gå förlorad - men den är i själva verket helt oundgänglig. Uttrycket Medelhavskost säger mycket mer än att det är den mat man brukade äta runt Medelhavet. I själva verket är det inte den mat som folk runt Medelhavet valde att äta, utan den som man kunde producera på ett vettigt sätt under de ekologiska förhållanden man hade.

Olivoljan är ett bra exempel. Det är möjligt att den är nyttig (även om det nog mest är stödpengar från EU som har gjort oss tro det). Men oliver går bara att odla i ett mycket smalt klimatområde och olivolja kan därför aldrig vara annat än en helt marginell olja i ett globalt försörjningsperspektiv. Den svenska motsvarigheten till Medelhavskosten olivolja är kanske inte alls rapsolja utan smör?

Läs mer på tex
De tomma kalorierna är de stora resursbovarna
Does vegan farming work?

12 comments :

Jonas said...

Så som jag ser det så är inte frågan vad vi globalt bör äta för mat utan snarare vad varje region bör äta. Och vad vi kommer att kunna producera när den gröna revolutionens jordbruk går mot sitt slut i takt med att de fossila energiinsatsvarorna blir för dyra.

Vilken mat passar att producera i Sverige, i Spanien, i Kenya, i Nepal osv. När oljan blir en bristvara kommer globaliseringen att minska och stordriftsjordbruken at få det svårare. Det öppnar upp för en mer lokal/regional matproduktion med ett mer småskaligt jordbruk. Att återgå till att sluta kretsloppet inom gården med både odling och djur blir viktigare. Fler människor behöver vara engagerade i matproduktion. Det leder till att spannmålsodling minskar till förmån för grönsaker/rotfrukter.

Det här leder vidare till nästa viktiga fråga kring vad vi bör äta. För att kunna stoppa de skenande sjukvårdskostnaderna som till stor del beror på felaktig mat (se tex den kraftiga ökningen av diabetes i stora delar av världen) måste vi titta på vilken mat som är nyttig. Det är ganska klart bevisat att socker och moderna sädeslag gör stor skada i kroppen tillsammans med oljor från frön och sojaprodukter. En positiv effetkt av en återgång till ett mer småskaligt jordbruk är alltså att vi kommer att bli friskare.

För att kunna mätta även de fattigaste på näringsrik mat så tror jag att det viktigaste är att hjälpa dem att producera sin egen mat. Att öppna upp för lokal matproduktion och framför allt sluta dumpa västvärldens överskott av tex spannmål i den fattiga delen av världen.

Jonas Wangsten

Gunnar Rundgren said...

Jonas, jag tror vi är ganska överens där. Fast jag misstänker att även den regionala maten i stor utsträckning i stora delar av världen kommer vara spannmålsbaserad. Den har ju varit det de senaste tusen åren, och det finns nog skäl till det. Men att vi borde kunna öka andelen grönsaker och rotfrukter är det nog ingen tvekan om.

Anders Rydén said...

Det kan ju vara intressant att se hur jordbruket har utvecklats i de länder som har haft ett spannmålsbaserat jordbruk i mer än tusen år.
Den bilden jag har fått av deras framtida möjlighet att bedriva sådant jordbruk på ett hållbart sätt är ganska nedslående, i synnerhet kring medelhavet.
Att plöja marken är nog något de flesta kommer att undvika i framtiden om man har möjlighet att täckodla i stället.
LCHF-förespråkarna, där jag själv tillhör, brukar framhålla holistic management med Alan Savory som ett bra exempel på en framtida form av kommersiellt jordbruk.
Joel,Salatin, polyface farm, bedriver sitt jordbruk på ett sådant sätt.
Post peak oil blir det troligen omöjligt att ha ett större monokulturellt odlingssystem, som vi har nu.
Odling av vegetabilier kommer helt enkelt att bli mer ett ansvar för enskilda hushåll.
Sedan kan man också fråga sig, vad är jordbruk?
är det som vi har bedrivit det i Europa, eller som indianerna gjorde i nordöstra Amerika före Columbus:
http://www.daviesand.com/Papers/Tree_Crops/Indian_Agroforestry/


Gunnar Rundgren said...

Anders, jag tror att vi är ganska överens, med undantag för att jag betonar att idag står spannmål för minst 70% av alla kalorier, och ännu mer om vi räknar med det som omvandlas till kött. Det finns många odlingssystem som är BÄTTRE, och det finns mycket mat som sannolikt är BÄTTRE, men på det stora hela har spannmålen utgjort en förutsättning för städer och det som ofta kallats civilisation. Jag är en stor anhängare av polykulturer, permakultur och uthållig betesdrift, och tycker vi skall satsa mycket på dem. Men det är en mycket lång väg att gå, innan de - på global skala - är ett reellt alternativ.

Mejja said...

Det finns t.ex. mängder av fett i alla slaktkroppar som vi i västvärlden tyvärr inte äter längre.
Om du inte anser dig insatt i frågan LCHF och hälsa så läs på, det är en viktig fråga.
Västvärldens ohälsa, sjukhusvård och enorma läkemedelsproduktion är också en miljöbelastning.
Vad varje näringsämne gör för att kroppens olika system ska fungera och hur avgörande det är vad maten ätit/vuxit i förklaras i boken "Rädda vår mat- den goda, naturliga" av biologen Lars Wilsson. När naturen styr så dominerar gräs och idisslare, vi bör antagligen satsa mer på det än monokulturer av spannmål, majs och soja men då äta även fett och inälver.

Anonymous said...

Läs dr Mercola idag, det var en neurolog som menade att det visst spelar roll vad vi äter.

Anders Rydén said...

Tja vad kan jag säga Gunnar, visst står spannmål för 70% av kalorierna.
Att kolhydrater är överlägsna i hållbarhet är dess kanske största fördel.
Men som sagt, en tusenmila marsch börjar alltid med ett steg.

Gunnar Rundgren said...

Roligt med kommentarer. Och det är så tydligt att folk bryr sig om vad de äter, för alla andra inlägg jag gjort som får "många" kommentarer har handlat om mat. Meija, visst skall vi äta hela djuret om vi äter kött, håller helt med. Nu kan man ju iofs konstatera att när köttindustrin försöker lura på oss ihopklistade köttslamsor och märg så får de rejält med skäll-men det beror nog mest på att de luras. Visst är hälsan också en miljlöfaktor. Det jag försöker säga är att vi behöver bättre förstå vilka produktionssystem som kan producera den mat vi tror är nyttig, och se om det är möjligt att förse världens befolkning med sådan mat. Det är ju trots allt att vad vi äter i större utsträckning bestäms utifrån vad som går att producera (för kostnader som vi kan acceptera) än vad vi vill ha. Och det kan ju tyvätt vara så att det helt enkelt inte går att få fram mat till den där perfekta kosten. Då får man kompromissa helt enkelt. Precis som vi får göra mellan djurvälfärd och miljö ibland, eller mellan varg och fårskötsel i skogsbygderna. Det var det mitt inlägg handlade om. Men det är klart om att man har en väldigt bestämd åsikt om vad man skall äta - eller inte äta så tenderar det att bli det allra viktigaste.

Jag är själv lite mer som Gandhi vad gäller kosten. Han var vegetarian, men han ansåg ändå att mat är unik för varje person, tid, plats och situation och att man skall akta sig för att ha strikta kostråd. Han såg dem som ett utslag av brittisk kolonialism och dominans. Men det är klart, Gandhi var statsman, advokat och filosof och inte nutritionist eller läkare:-)

Gunnar Rundgren said...

Anonym, du missförstår mig om du tror att jag säger att det inte spelar nåågon roll vad vi äter. Jag tror det spelar mycket stor roll.

Anders Rydén said...


Att jämföra spannmål mot andra grödor haltar gärna lite eftersom stater i alla tider har favoriserat den grödan.
Folket däremot, tja vad kan jag säga, har du sett någon som har odlat det i sin trädgård?
Om man är lite konspiratorisk kan man påstå att nomadiska djurhållare har varit svårare att beskatta.
Du har även rätt i att nationer har uppstått tack vare spannmål, men å andra sidan har de flesta civilisationer gått under på grund av att spannmålsskördarna slog fel.

nemo said...

Naturligtvis är det inte rimligt att hela världen äter en low carb-kost. Men om vi håller oss till Sverige...

Du säger att "det är en omväg att låta mat gå igenom djur". Det kan äga sin riktighet med tanke på hur djur för det mesta föds upp idag, men vi kan inte äta gräs, eller hur? Kor kan äta gräs, bör äta gräs, skall äta gräs. Och vi kan äta kor. Kon gör om något vi inte kan äta, gräs, till något vi kan äta, kött.

Så svaret på frågan i rubriken är att det behövs ingen trädgård alls. Eller den skulle i varje fall kunna vara väldigt liten jämfört med idag. Däremot behövs betesmarker. Ni vet, det där med öppna landskap som är så svårt att upprätthålla när alla djuren står i laggårn och tuggar spannmål.

Anonymous said...

"När naturen styr så dominerar gräs och idisslare, vi bör antagligen satsa mer på det än monokulturer av spannmål, majs och soja men då äta även fett och inälver."

Vi skulle ha mer vilt än kor, tjurar, får osv om vi inte förökade dem för föda, och allt vilt räcker ju inte till så det krävs ju mer. Du missade nog lite budskapet i bloggposten om du tror att motsatsen skulle vara monokultur. Det är inget motsatsförhållande, kött vs. monokultur. Speciellt inte när majoriteten av sojan som odlas som monokultur går till köttproduktion. Kött produktion är lika mycket boven till monokultur, globalt.

"Folket däremot, tja vad kan jag säga, har du sett någon som har odlat det i sin trädgård?"

Ja, det finns en del odling av råg, korn, havre m.m i Sverige. Man kan ju dock inte kolla på folks hemmaträdgårdar för de är ju inte tänkta för självförsörjning. Men folk som går in för självförsörjning brukar odla en del korn, råg eller havre, för brödbak, gröt/müsli eller som alternativ till rotsaker.

"Naturligtvis är det inte rimligt att hela världen äter en low carb-kost. Men om vi håller oss till Sverige.."

Om vi håller oss till Sverige så importerar vi en hel del kött, vi är inte självförsörjande. För den djurproduktion vi har används stora arealer (har för mig det var 50%) för djurfoder odling, men inte ens det räcker, vi behöver utöver detta importera en hel del. Hur skulle det det du föreslår gå ihop? Du vill dessutom att alla djuren ska äta gräs, det innebär ännu större ytor. Det finns vissa ställen vi kan ha djur där det inte går att odla annat, och där borde man ha djur. Men på övriga ytor måste vi ha annat också om vi vill vara självförsörjande, eller minska befolkningen drastiskt.

Precis som Gunnar är jag inne på polykulturer, permakultur och uthållig betesdrift där det passar. Fler i Sverige behöver odla mer av sin mat, kanske inte allt men grönsaker, sallad, rotsaker och baljväxter är en möjlighet för många, även att ha höns.

Lönejobba mindre, odla mer. Många har trädgårdar som bara är gräsmattor, och det finns massor utrymmen mellan hus. Kommuner kan starta skogsträdgårdar m.m. På alla dessa ställen är det svårare att ha djur, annat än höns, men det kan odlas mycket.

Angående vegansk odling så finns det en del studier, men de använder ofta gödsel från djur. Om man villl kolla på hållbar vegansk odling får man söka på "vegan organic". Det finns en del som odlar så. Har inte sett någon studie där man räknat för hela jorden, men precis som någon tog upp ovan så borde man ju tänka lokalt.

Så lokalt att det inte finns ekonomi i att processa mat onyttig, så lokalt att det inte är vettigt med storskaliga monokulturer eftersom kosten blir för enformig.