Saturday, 6 July 2024

En gigant har fallit

Inte långt ifrån vårt hus fanns Mutti, vi kallade henne så - utan tvekan den största granen på vår mark, inte den högsta men den grövsta. Nästan 90 cm i diameter i rotskäret och grenar som sträckte sig mer än fem meter ut. Hon har sett rätt risig ut länge - kanske var det torkan 2018 som knäckte henne, vi vet inte säkert. Det var i alla fall inte granbarkborren som ju annars härjat rätt vilt i skogarna. 

I vår tappade hon till sist barren och bara stod där. Hade hon stått längre bort från gården hade hon nog fått stå där och vara stående död gran i några årtionden. Men som hon stod nu skulle hon kunna falla på ett uthus. Vi bad därför skogsentreprenören Bosse Skogh att fälla henne, vilket han gjorde med van och säker hand, precis i den riktning vi ville. (Jag använder förvisso själv motorsåg, men redan träd i vanlig timmerstorlek börjar bli på gränsen för mig, och finns det till på köpet en risk att den orsakar skador om den faller fel är jag definitivt inte rätt man för jobbet).

Muttis sista vila

Hon föddes kring 1900. Man kan se på årsringarna att hon växte väldigt sakta i början och sedan väldigt fort - det kunde man ju också se på det mycket kraftiga grenarna hon hade - under lång tid för att återigen stanna upp de sista 20-25 åren. Redan när vi flyttade in 2014 såg vi att toppen var rund vilket är ett tecken på att tillväxten stannat av. Granar kan bli gamla - en gran i på Fulufjället gör ju anspråk på att vara det äldsta trädet i världen (se mer om detta nedan). För det mesta blir dock granar inte ens 100 år i södra Sverige eftersom de avverkas innan dess. 

Vi tänker låta Mutti vila som hon är. Det blir intressant att se hur hon sakta bryts ned, hur ekar och andra betesbegärliga träd kommer att växa upp skydd av de spretiga grenarna, hur korna kommer att klia sig på henne, hur spillkråkan kommer att trumma på stammen. 

Stora träd är inte bara oerhört vackra och intressanta, de är också viktiga nyckelindivider i ekosystemen. Vi skrev ett helt kapital om dem, och om Mutti, i boken Det levande, vilket jag bjuder på som sommarläsning här. Boken finns att köpa hos välsorterade bokhandlare eller hos alla nätbokhandlare. 




 

Moderträden

Vi borde haft vinterdäck eller snökedjor på bilen. Vi inser det när vi kör upp för de vindlande vägarna i Sierra Nevada. Först var det soligt och fint som det brukar vara i Kalifornien, men när vi kommer högre upp – vägen klättrar mer än tusen meter – blir det kraftig dimma, och i varje hårnålskurva ber vi till gudarna att det inte ska komma någon mötande trafik. Den sista biten är det snömodd, men till slut kommer vi fram till en stor parkering med många bilar och mycket folk. Målet är de gigantiska mammutträden, Sequoiadendron giganteum, som givit namn åt Sequoia nationalpark. Här finns ett par tusen av dessa jättar, men alla bleknar i jämförelse med General Sherman, världens till volymen största träd. General Sherman föddes innan Jesus och har på sina dryga 2 000 år nått en höjd på 83 meter. Det gör honom inte till världens högsta träd – det är en nära släkting, en Sequoia sempervirens (redwood på engelska) som är 115 meter högt. Det är heller inte världens äldsta träd, en titel som något osannolikt innehas av en liten gran i Fulufjällets nationalpark, gamle Tjikko (som av någon outgrundlig anledning kallas för Old Tjikko på de svenskspråkiga informationssidorna). Den har stått där i över 9 000 år, sedan isen drog sig tillbaka. Fast lite fusk är det där eftersom det inte finns någon del av gamle Tjikko som är så gammal. Den nuvarande stammen är bara några hundra år. Granar kan dock föröka sig med grenar som slår rot, och samma organism har funnits där hela tiden fast med nya synliga uttryck. Det är dock inte alla som accepterar den svenska rekordchauvinismen. Ska man börja räkna kloner finns det många andra aspiranter på titeln. Den utrotningshotade busken Lomatia tasmanica på Tasmanien består av ett enda bestånd av genetiskt identiska buskar som är minst 43 000 år gammalt.[i] Generalen har dock den oomtvistade titeln som världens till volymen största träd och enbart stammen har beräknats till 1 500 kubikmeter. Genomsnittsvolymen virke från slutavverkningar (det som kallas kalhygge i folkmun) i Sverige ligger på 269 kubikmeter per hektar. Detta enorma träd innehåller alltså mer ved än fem hektar nersågad skog. Vi känner oss mycket små när vi står inför generalen och inte kan se toppen genom dimman.

Jätteträd är inte bara en imponerande syn utan har också en stor betydelse i skogens ekosystem. Ett forskningsteam sammanställde mätningar av fem miljoner träd på 48 platser och kom fram till att nästan halva skogens trädbiomassa ovan jord finns i de träd som har större diameter än 60 cm i brösthöjd (där man normalt sett mäter träddiameter).[ii] De stora träden innehåller inte bara en massa ved utan är också värdar för ett myllrande liv. Ett enda träd kan ses som ett eget litet ekosystem. Mängder av organismer föds, lever, äter, fortplantar sig och dör utan att lämna platsen, medan andra flyger, kryper, krälar eller skuttar in och ut. I en skog kan de gamla träden vara nyckelindivider på samma sätt som arter kan vara nyckelarter i ekosystem. Edward O. Wilson kallar dem för mikrovildmarker.

Suzanne Simard, professor i skoglig ekologi i British Columbia, kallar dem Moderträd (ja, med stor bokstav).[iii] Hennes forskning visar att träd är förbundna med varandra och med andra organismer genom ett nätverk av mykorrhiza, det som ibland skämtsamt kallas för Wood Wide Web. Genom att fina underjordiska svamptrådar tränger in i rötterna, hjälper svampen växten att ta upp vatten och näringsämnen, samtidigt som den får energi från växten. Genom detta nätverk delar Moderträden också med sig av bland annat kolhydrater och kväve till andra träd av samma art. De ger mest till sina nära släktingar – ett mönster som vi känner igen från många arter – men det förekommer också att de delar med sig till andra arter. Björk och gran verkar exempelvis samarbeta och dela energi över säsongen. Granar delar med sig till de bladlösa björkarna under höst och vår, medan björkarna ger granen socker under sommaren.[iv] Vetenskapen bekräftar således det gamla uttrycket ”björken är granens amma”. 

I tropikerna är det lättare för enstaka träd att växa ifrån de övriga, medan det under våra bistra förhållanden, där alla kämpar om samma begränsade ljus och utsätts för samma snöstormar, är svårt att sticka upp. Ett undantag är när skogar brinner, något som var mycket vanligare förr i tiden. Man beräknar att kanske upp till en procent av skogen brann varje år, givetvis med stora variationer mellan åren och i landet,[v] vilket motsvarar nästan tjugo gånger den stora branden i Västmanland 2014. Vid bränderna överlevde ofta större tallar, vilka då fick chansen att växa vidare utan konkurrens. Vid nästa brand var kronan ännu högre och träden kunde överleva flera bränder. Det finns inte många sådana skogar kvar i Sverige. Därför finns de riktigt stora träden oftast i miljöer där vi människor har skapat förutsättningar för dem, till exempel i beteslandskapet eller i parker. I Sverige utgör träd grövre än 45 cm i diameter bara fem procent av virkesvolymen, en uppgift som säger rätt mycket om hur intensivt utnyttjad skogen är. Andelen är ännu lägre för tall och gran. Att grov asp utgör 16 procent av aspvolymen beror inte på att aspar blir gamla – tvärtom så lever asparna kort tid. Orsaken är helt enkelt att asp är ointressant på marknaden.[vi]

Vi har en jättegran bara femtio meter från huset. Vi kallar henne för Mutti. Hon är inte så hög, kanske 2728 meter, men mäter 220 cm i omkrets. Det ger en total volym på mer än tre kubikmeter. Imponerande, men bara en femhundradel av General Shermans volym. Kronan är tolv meter i diameter, och man kan gå in under de nedre grenarna och känna att man stiger in i ett eget rum. Marken närmast stammen är täckt av kottfjäll som spillts av ekorrar, hackspettar, korsnäbb eller någon annan som livnär sig på kottarnas frön. Lite längre ut är det enstaka växter, hallon och nässlor som kämpar för ljus under grenverket. Grova rötter täckta av mossa går ut från stammen, minst lika långt som kronan. Hon har tätt med mycket grova grenar, och tillsammans med den begränsade höjden är det tydliga tecken på att hon under sin uppväxt stått ensam. Av någon anledning fick hon växa upp medan andra träd hölls efter av betandet. Kanske var hon en getgran, en gran som under lång tid betades av getter, men som vid en viss tidpunkt blivit så bred att djuren inte längre kunde komma åt toppen, som då kunde dra iväg från dessa enträgna häckklippare? Med sin frodiga växt och täta och grova grenvarv var hon inte lämplig som timmer. Kanske tidigare ägare tyckte att hon var vacker, eller ett bra ställe för djuren att söka skydd under vid dåligt väder? Vi vet inte varför, men kvar blev hon i alla fall.

När vi flyttade in såg vi henne inte först, eftersom andra granar och aspar runt om hade nått samma höjd. Nu har vi glesat ut en hel del för att få ett öppnare landskap närmare huset, få in mer ljus till äppelodlingen som ligger bredvid och för att skapa ett trevligt mulbete. Men vi har inte friställt henne helt. Om man hugger bort alla de omkringstående träden förändras mikroklimatet kraftigt, grenar som tidigare varit i skuggan blir solbelysta och vinden får tag i hela trädet. Trädet blir stressat och det finns risk för att granbarkborren eller någon annan skadegörare får övertaget, eller att en storm vräker omkull henne. Det är givetvis också en omvälvande förändring för alla de arter som lever på och i granen om omgivningen ändras snabbt. Förändringen i mikroklimat kan nog vara minst lika dramatiskt för en lav på granens gren som den globala uppvärmningen kan vara för en stad vid kusten.

Granen får ofta symbolisera det ensidiga skogsbruket, och även vi ondgör oss över granåkrar och granplantager. Att ha granskog tätt inpå knuten är sällan populärt eftersom den stjäl allt ljus. Granen är dock samtidigt en nyckelart i våra skogar, och en präktig gran kan vara i samma klass som en stor ek vad gäller nyttan för andra organismer. Den är en viktig värd för omkring 1 100 arter, varav fler än 500 sorters svampar, 85 arter av lav och 300 olika skalbaggar. Nästan 400 arter är specialiserade på gran och 114 av dessa är rödlistade. Och ju äldre granen är, desto större är chansen att den härbärgerar sällsynta arter.[vii] I den mindre skalan kan därför avverkningen av ett enda träd vara precis lika dramatisk som ett stort kalhygge och störa den biologiska mångfalden på samma sätt. Detta ställer till det lite i tankarna om hur man ska bruka skog på ett ansvarsfullt sätt. Under lång tid har man förespråkat olika typer av begränsad selektiv avverkning, exempelvis i tropiska regnskogar, för att kombinera biologisk mångfald och produktion. Innan tusenårsskiftet startades mängder med projekt och flera olika certifieringar för den typen av hållbart skogsbruk. Gunnar besökte på 1990-talet ett projekt i Acre, en del av brasilianska Amazonas på gränsen till Bolivia, där man genom satellitanalys och annan sofistikerad teknik skulle kunna plocka ut de kommersiellt mest värdefulla träden (som mahogny) utan att skada ekosystemen. ”Skydda genom att bruka” löd stridsropet. Vid sådan selektiv huggning tar man dock oftast de största och äldsta träden, som spelar en mycket större roll i ekosystemen än de yngre träden. Tjugo, trettio år senare kommer det alltmer kritik mot dessa metoders påverkan på ekosystemen.[viii] [ix] Några för fram att det skulle göra mindre skada att låta vissa ytor vara helt ifred medan man kalhugger andra.

Olika typer av selektiv avverkning är också en bärande tanke för de metoder för hyggesfritt skogsbruk som praktiseras i Sverige. Samtidigt som man skapar fler stora och gamla träd och en mindre föränderlig livsmiljö är det en del av den ekonomiska logiken i hyggesfritt att man också avverkar dessa värdefulla träd. Man kan givetvis själv bestämma att inte avverka de stora träden utan spara dem, något som många säkert gör. Även det storskaliga kommersiella skogsbruket har börjat att lämna så kallade evighetsträd, naturvårdsträd eller hänsynsträd på hyggena. Den frivilliga FSC-standarden kräver att minst tio sådana träd per hektar ska lämnas vid avverkning. Oavsett vad de kallas fyller de en ekologisk funktion som ”livbåtar”, det vill säga att de underlättar för skogslevande arter att klara sig genom hygges- och ungskogsfasen. Dessa livbåtar anses fungera bra för mykorrhizasvampar samt mindre marklevande djur såsom jordlöpare och salamandrar, medan mossor och kärlväxter däremot har svårt att klara sig efter avverkning även om många träd sparas. De kraftigt förändrade förhållandena på ett hygge gör dock att många sparade träd och arterna som lever på dem kommer att dö. Man resonerar att de ändå är värdefulla eftersom det också råder brist på död ved i skogarna.

I Sverige har tanken förts fram att gamla träd inte ska få avverkas. Det är väl menat – det finns goda skäl till att skydda gamla träd och de få skogar som fortfarande aldrig kalavverkats – men man måste samtidigt kombinera de idealistiska modellerna med verklighetens drivkrafter. Om man sätter sig in i hur skogsbruket fungerar är det uppenbart att den långsiktiga effekten av ett förbud för avverkning av gamla träd blir att väldigt få träd kommer att få bli gamla. De som vill spara gamla träd gör det redan, medan de som inte vill kommer att hugga ned träden innan de passerar åldersstrecket. Detta skulle förstärkas ytterligare av en lagstadgad åldersgräns. Samtidigt kan vi inte låta effektivitet och avkastningskrav vara det som avgör i alla lägen. Vill man väsentligt öka andelen gammal skog och antalet orörda träd får man jobba med olika typer av bidrag – alternativt får det allmänna ta över skogen för att försäkra sig om att tillräckligt många träd får växa sig gamla. Som genom en ironisk tvist kan skogsindustrin själv bidra till att gamla träd får stå, därför att sågverken har trimmats för standardiserade storlekar och inte längre kan eller vill ha riktigt grovt timmer. Träd som är över en halvmeter i diameter vrakas (kasseras) ofta. Mutti är 70 cm i diameter och således långt över sågverksgränsen. Skördarna (skördemaskinerna) i skogen kan inte heller kapa så grova träd, utan de måste huggas manuellt, vilket försämrar ekonomin.

Om träd ska få bli stora och gamla eller inte är samtidigt bara en av flera viktiga frågeställningar som rör skogsbruket. Allt i skogen hänger ihop, inte bara ekosystemen utan också de tekniska och ekonomiska systemen för brukandet av skog. Man kan därför inte diskutera de gamla träden separat från utveckling av djurarter, sammansättning av trädarter, vägnät, plockning av blåbär, renbete, viltförvaltning, metoder för avverkning, gallring och röjning, markberedning och plantering och allt annat som påverkar skogen.  Vi är inga anhängare av kalhyggen, men upprörs inte heller av att mindre ytor kalhuggs; kraftiga störningar har också sina fördelar för en hel del arter och gynnar den biologiska mångfalden. Vi driver själva hyggesfritt, men granarna trivs kanske alltför bra och hotar att ta över i ett hyggesfritt bruk. Vi hugger en del stora träd, men låter andra stå kvar. Om man överhuvudtaget ska bruka skogen – och det har vi gjort i årtusenden och kommer att fortsätta att göra under överskådlig framtid är det bättre med en variation av metoder snarare än en metod som används överallt.



[i] A J J Lynch mfl 1998, Genetic evidence that Lomatia tasmanica (Proteaceae) is an ancient clone, Australian Journal of Botany 46(1).

[ii] James A Lutz mfl 2018, Global importance of large-diameter trees, Global Ecol Biogeogr. 2018; 27.

[iii] Suzanne Simmard, Finding the Mother Tree: Discovering the wisdom of the forest, Knopf.

[iv] The Mother Tree Project 2022, About Mother Trees in the forest, https://mothertreeproject.org/about-mother-trees-in-the-forest/

[v] Sveriges radio 6 augusti 2014, Skogsbrändernas historia, https://sverigesradio.se/artikel/5930461

[vi] Riksskogstaxeringen 2022, Tabell 3.18b - Virkesförrådet levande träd fördelat på trädslag inom diameterklasser. Produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden (1983 - idag).

[vii] S Sundberg mfl (red.) 2019. Värdväxters betydelse för andra organismer – med fokus på vedartade värdväxter. ArtDatabanken Rapporterar 22. ArtDatabanken SLU, Uppsala.

[viii] Roberto Cazzolla Gatti mfl 2015, The impact of selective logging and clearcutting on forest structure, tree diversity and above-ground biomass of African tropical forests. Ecological Research January 2015, Volume 30, Issue 1.

[ix] Mongabay 22 december 2017, Selective logging reduces biodiversity, disrupts Amazon ecosystems: study, https://news.mongabay.com/2017/12/selective-logging-reduces-biodiversity-disrupts-amazon-ecosystems-study/

1 comment:

Anonymous said...

Granen har faktiskt gått om eken nu, i att vara värdväxt för flest antal arter. Inte för att det är något att tävla i, men intressant för den som mest har sett skånska granåkrar med i princip tre arter…

/Jonas