På besök i Gammelsvenskbyn i Ukraina

För fjorton år sedan cyklade jag igenom stora delar av Ukraina, från polska gränsen till Krim, med avstickare med tåg och buss till Karpaterna och Kiev. Med tanke på den senaste tidens tragiska utveckling tänkte jag lägga upp några saker jag skrev under denna tur. Först ut är mitt besök till Gammelsvenskbyn. 

Den 23 November 2008 kom jag till Gammelsvenskbyn och jag stannade där två nätter. Vägen in kantades av döda träd, vilka planterats för att hedra det svenska kungaparet vid deras besök tidigare under året.

”Ers Majestät, jag kan rapportera att vägen som byggdes inför ert besök tidigare i år fortfarande är bra. Det kan man dock knappast säga om träden som planterades utmed vägen, de ser milt sagt döende ut. Men enligt byborna är det inte så konstigt eftersom de planterades på sommaren trots deras invändningar. Att plantera barrotsträd på sommaren i Ukraina är mycket värre än att göra det i Sverige, och det är ju illa nog i Sverige.”

 

I korthet är storyn den att Rysslands regering tvingade 1792 1000 'svenska' bönder som bodde på Dagö utanför Estland (det har var ju svenska områden tidigare) att flytta till Dneprs stränder. De områdena hade just erövrats från Turkiet och Ryssland ville befolka området med folk som inte var trogna Turkiet. De fick gå de 2000 km, en sträcka ganska lik den jag cyklat nu, på vintern. De hade det svårt och 1793 var de bara 130 personer kvar. Sen fortsatte livet där och man behöll sin svenskhet. 1929 flyttade huvuddelen av dessa svenskar till Gotland, men 250 stycken flyttade tillbaks till Sovjetunionen 1930. Under utrensningarna 1936-37 blev cirka tjugo av svenskarna likviderade. När tyskarna retirerade från byn 1943 tog man med sig svenskarna och de fick stanna i Polen som jordbruksarbetare fram till krigets slut 1945. Många av dem sändes av outgrundlig anledning till Sibirien i stället for hem. Det är ganska hisnande umbäranden några av dessa människor har gått igenom!.

Gammelsvenskarna är idag i minoritet i byn, Zmieyivka, det finns en grupp tyskar i byn, med en liknande historia. Vill du veta mer kan du kolla http://www.svenskbyborna.com/

Jag bodde hemma hos Roman och Lilja som driver ett mindre jordbruk. De är en av de få familjer som har gjort i ordning for turister. Liljas syster bor i Sverige och hon själv var i Sverige i over ett år, men nekades till slut uppehållstillstand och fick åka tillbaks (hennes syrra är frisörska i Täby).

Hennes familj tillhör Gammelsvenskarna, men svenskan hon pratade har hon lärt sig i Sverige. Om ni vill hyra rum av henne har hon telefon +380554642414. Jag hade helpension där och allt fungerade bra förutom att det inte finns rinnande vatten på dagarna (det är kommunen som inte sköter det). Lilja födde mig med tre mål mat om dagen, vodka, öl, te. Hon tvättade mina kläder.  

Lilja, Roman och dottern Katarina. Som ni ser har de mikro och gasspis. Jag tror att deras standard var ganska mycket bättre än genomsnittet. Kanske det lönar sig att hyra ut till turister. Här är deras hus. Jag bodde i det mindre huset till höger.

Jag promenerade runt i byn och utmed Dneprs stränder. Dnepr är tredje största floden i Europa och verkligen mäktig. Senare passerade jag över den på en stor damm, men jag vågade inte riskera bråk genom att ta kort av den.

Jag besökte Lidija Utas (bild) på ålderdomshemmet för att höra hur gammalsvenskan låter och höra hennes livsöde. Hon tillhörde dem som var två år i Polen och därefter i Sibirien i flera år, jag tror sex, och jobbade i skogen. Hennes man blev likviderad under stalintiden. Jag spelade in det hela och kommer kanske lägga ut det har om jag kommer på hur man gör. Det var inte så svårt att förstå vad hon sade, det fanns en del tyska ord här och där (frystyk istället for frukost, men det kanske är gammal svenska???) Det var ju också intressant att besöka ett ålderdomshem i Ukraina. Det var mer som ett sjukhus, men hon hade eget rum. Det hela gav ett inte alltför deprimerande intryck. 

Enligt Lilja var det mycket som fungerade mycket sämre nu än under sovjettiden. Vägar, vatten och annan infrastruktur sköts inte, folk har dåligt med arbete och den fria marknaden fungerar dåligt. Tex så fick de tre och femtio kilot för morötterna förra året, men i år hade de bara blivit erbjudna sextio, sjuttio öre. Jag tror inte att de nödvändigtvis vill ha tillbaks sovjetsystemet, men det är klart att de förändringar som skett har vinnare och förlorare som man säger.