På besök i Gammelsvenskbyn i Ukraina

För fjorton år sedan cyklade jag igenom stora delar av Ukraina, från polska gränsen till Krim, med avstickare med tåg och buss till Karpaterna och Kiev. Med tanke på den senaste tidens tragiska utveckling tänkte jag lägga upp några saker jag skrev under denna tur. Först ut är mitt besök till Gammelsvenskbyn. 

Den 23 November 2008 kom jag till Gammelsvenskbyn och jag stannade där två nätter. Vägen in kantades av döda träd, vilka planterats för att hedra det svenska kungaparet vid deras besök tidigare under året.

”Ers Majestät, jag kan rapportera att vägen som byggdes inför ert besök tidigare i år fortfarande är bra. Det kan man dock knappast säga om träden som planterades utmed vägen, de ser milt sagt döende ut. Men enligt byborna är det inte så konstigt eftersom de planterades på sommaren trots deras invändningar. Att plantera barrotsträd på sommaren i Ukraina är mycket värre än att göra det i Sverige, och det är ju illa nog i Sverige.”

 

I korthet är storyn den att Rysslands regering tvingade 1792 1000 'svenska' bönder som bodde på Dagö utanför Estland (det har var ju svenska områden tidigare) att flytta till Dneprs stränder. De områdena hade just erövrats från Turkiet och Ryssland ville befolka området med folk som inte var trogna Turkiet. De fick gå de 2000 km, en sträcka ganska lik den jag cyklat nu, på vintern. De hade det svårt och 1793 var de bara 130 personer kvar. Sen fortsatte livet där och man behöll sin svenskhet. 1929 flyttade huvuddelen av dessa svenskar till Gotland, men 250 stycken flyttade tillbaks till Sovjetunionen 1930. Under utrensningarna 1936-37 blev cirka tjugo av svenskarna likviderade. När tyskarna retirerade från byn 1943 tog man med sig svenskarna och de fick stanna i Polen som jordbruksarbetare fram till krigets slut 1945. Många av dem sändes av outgrundlig anledning till Sibirien i stället for hem. Det är ganska hisnande umbäranden några av dessa människor har gått igenom!.

Gammelsvenskarna är idag i minoritet i byn, Zmieyivka, det finns en grupp tyskar i byn, med en liknande historia. Vill du veta mer kan du kolla http://www.svenskbyborna.com/

Jag bodde hemma hos Roman och Lilja som driver ett mindre jordbruk. De är en av de få familjer som har gjort i ordning for turister. Liljas syster bor i Sverige och hon själv var i Sverige i over ett år, men nekades till slut uppehållstillstand och fick åka tillbaks (hennes syrra är frisörska i Täby).

Hennes familj tillhör Gammelsvenskarna, men svenskan hon pratade har hon lärt sig i Sverige. Om ni vill hyra rum av henne har hon telefon +380554642414. Jag hade helpension där och allt fungerade bra förutom att det inte finns rinnande vatten på dagarna (det är kommunen som inte sköter det). Lilja födde mig med tre mål mat om dagen, vodka, öl, te. Hon tvättade mina kläder.  

Lilja, Roman och dottern Katarina. Som ni ser har de mikro och gasspis. Jag tror att deras standard var ganska mycket bättre än genomsnittet. Kanske det lönar sig att hyra ut till turister. Här är deras hus. Jag bodde i det mindre huset till höger.

Jag promenerade runt i byn och utmed Dneprs stränder. Dnepr är tredje största floden i Europa och verkligen mäktig. Senare passerade jag över den på en stor damm, men jag vågade inte riskera bråk genom att ta kort av den.

Jag besökte Lidija Utas (bild) på ålderdomshemmet för att höra hur gammalsvenskan låter och höra hennes livsöde. Hon tillhörde dem som var två år i Polen och därefter i Sibirien i flera år, jag tror sex, och jobbade i skogen. Hennes man blev likviderad under stalintiden. Jag spelade in det hela och kommer kanske lägga ut det har om jag kommer på hur man gör. Det var inte så svårt att förstå vad hon sade, det fanns en del tyska ord här och där (frystyk istället for frukost, men det kanske är gammal svenska???) Det var ju också intressant att besöka ett ålderdomshem i Ukraina. Det var mer som ett sjukhus, men hon hade eget rum. Det hela gav ett inte alltför deprimerande intryck. 

Enligt Lilja var det mycket som fungerade mycket sämre nu än under sovjettiden. Vägar, vatten och annan infrastruktur sköts inte, folk har dåligt med arbete och den fria marknaden fungerar dåligt. Tex så fick de tre och femtio kilot för morötterna förra året, men i år hade de bara blivit erbjudna sextio, sjuttio öre. Jag tror inte att de nödvändigtvis vill ha tillbaks sovjetsystemet, men det är klart att de förändringar som skett har vinnare och förlorare som man säger.

Avskogningsfri import: EU hycklar igen

EU kommissionen har nyligt lagt ett förslag på att begränsa import av soja, nötkött, palmolja, virke, kakao och kaffe samt vissa produkter, som läder, choklad och möbler vilka kommer från mark som avskogats efter 31 december 2020.  Förordningens syfte är att säkerställa att endast avskogningsfria och lagliga produkter (enligt ursprungslandets lagstiftning) tillåts på EU-marknaden. 

Regnskogsskövlande kor i Amazonas, foto: Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen

 

Det finns givetvis en hel skock med jävlar i detaljerna för hur man skall garantera detta – och en stor byråkrati som skall leva av detta samt oanade möjligheter för korrupta myndigheter eller kontrollorgan att berika sig. Men låt oss inte fördjupa i det nu utan studera vad det skulle kunna betyda i praktiken i ett fall - nötkött från Brasilien. I artikeln The origin, supply chain, and deforestation risk of Brazil’s beef exports publicerad i PNAS har ett gäng forskare, bland annat från Stockholm Environment Institute studerat hur nötköttsproduktionen och exporten kan kopplas till avskogning. Med reservation för svårigheterna i beräkningarna* så är forskarnas resultat likväl intressanta. Resultaten visar bland annat att:

-        Omkring 500 000 hektar mark riskerar att avskogas varje år som ett resultat av nötköttsbete.*

-        Mer än fyra femtedelar av Brasiliens nötköttsproduktion äts upp i landet, och andelen av detta som kommer från nyligen avskogade områden är något högre än motsvarande andel för exporten. Det betyder att mer än 85 % av avskogningen orsakad av nötköttsproduktionen orsakas av den inhemska konsumtionen.

-        Av exporten av nötkött går nästan en tredjedel till Kina, 12 % till Egypten och 10 % till Ryssland. EU är destination för 7 % av exporten. Andelen avskogning är ännu lägre för exporten till EU** och EU exporten orsakar därför ungefär 4 % av den exportknutna avskogningen.

-        Av den totala avskogningen orsakad av nötkreatursbete orsakar exporten till EU mindre än 1 %. I areal är detta runt 3 000 hektar av ungefär 500 000 hektar. 

Forskningsartikeln gör det uppenbart att avskogning i Brasilien som kan kopplas till import av nötkött till EU är väldigt liten, på gränsen till försumbart. Det är också uppenbart att det blir väldigt lätt för leverantörerna i Brasilien att styra bort avskogningskött från EU-exporten och sälja det inom landet eller till andra importörer, särskilt som huvuddelen av exporten till EU redan idag är ”avskogsningsfri”. På det stora hela kommer effekten av EU förordningen vara mycket liten i fallet nötkött från Brasilien och kan klassificeras som ren symbolpolitik. ***

Sannolikt kan det ha något större betydelse för palmolja och soja (EU köper mindre än 10 % av palmoljan i världen och ungefär 10 % av sojan). Men även där är andelen av produktionen som kan kopplas till nylig avskogning mindre än vad de flesta tror. Och även där finns det marknader som gladeligen kommer att svälja kvantiteterna som kommer från nyligen avskogad mark så att EU:s politruker kan känna sig goda. Indien köper exempelvis mer palmolja än hela EU och Indonesien självt förbrukar mer än en tredjedel av palmoljan man producerar. Sedan införandet av the Amazon Soy Moratorium 2006 har avskogningen i Amazonas genom utökning av sojaarealer minskat dramatiskt och säsongen 2017/2018 uppskattades sojaexpansionen orsaka cirka 1 % av avskogningen i Amazonas. Och stora delar av den europeiska marknaden (i princip hela den svenska marknaden) kräver redan avskogningsfri soja.

Även om de arealer som används för kaffe och kakao globalt är relativt små är andelen av kakaon och kaffet som kommer från avskogad mark stor och i ett land som Elfenbenskusten dominerar kakaoodlingar som orsak till avskogning samtidigt som 44 % av all kakao i EU kommer just från Elfenbenskusten. Odlingen av kaffe och kakao bedrivs också relativt ofta under en skärm av naturlig vegetation, jag har själv jobbat med många sådana projekt och i många fall ses sådan odling snarast som ett sätt att bevara skog än avskogning. Detta belyser de väldigt många gränsdragningsproblem som kommer att uppstå i tillämpningen av förordningen. 

Regnskogskakao i Amazonas, foto: Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen

 *

Men är inte den fortsatta avskogningen ett problem? Absolut! Men för att komma tillrätta med den behöver man ha en bättre förståelse av de processer som driver avskogningen och inte ägna sig åt meningslös symbolpolitik.

I mitt tycke är det rimligare att EU minskar sin import av livsmedel som man mycket väl kan producera själv eller ersätta med inhemsk produktion än att man försöker reglera miljöförhållandena i exportländerna in i sådan detalj som krävs för den här typen av lagar. Detta gäller givetvis ännu mer när de kommer ha en helt marginell effekt i verkligheten men orsaka mycket stora kostnader för alla inblandade. EU:s egna beräkningar är att producenterna kommer få lägga ut mellan 1,5 miljarder och 23 miljarder för själva kontrollsystemet. Som vanligt kommer förstås små bönder och små företag få oproportionerligt höga kostnader.

Man kan också ställa dessa 3000 hektar årlig avskogning i relation till att EU har tagit 27 miljoner hektar jordbruksmark ut drift mellan 2019 och 1961, dvs nästan en halv miljon hektar om året varav knappt 200 000 hektar betesmark har tagits ur drift årligen (FAOSTAT, Land use). Det är alltså inte så att EU saknar kapacitet att producera mer kött från betesmarker om man hade velat, utan helt enkelt att den relativt blygsamma importen av nötkött har ekonomiska skäl samt möjligen också andra marknadsskäl (som köttkvalitet). Man kan ju undra om det inte vore rimligare att man utnyttjar de resurser som finns inom EU, särskilt som minskningen av många av betesmarkerna också är kopplad till allvarlig förlust av biologisk mångfald

Över 90 000 hektar mark bebyggs också årligen inom EU. Man kan ju undra om inte EU borde förbjuda denna degradering av ekosystemen innan man börjar tala om för andra länder vad de skall göra? Som en pikant detalj i sammanhanget så är den svenska skogsbranschen orolig för att förslaget också kan drabba den. Förordningen gäller förvisso för import men för att den skall kunna slinka igenom WTO-reglerna måste EU också kunna visa att importen inte diskrimineras, dvs att samma krav ställs på produktion inom EU. Förordningen täcker både ren avskogning samt omvandling av naturskogar till trädplantager samt skogsförstöring (forest degradation). Så det finns skäl för den svenska skogsbranschen att vara bekymrad...

Bortsett från hur Sverige reglerar ”skogsförstörelse” så saknar vi generella begränsningar av avskogning och det pågår avskogning i Sverige även om övergripande statistik saknas. Norrtälje kommuns skogsmarksareal minskade exempelvis med 10 procentenheter mellan 2005 och 2011. Vi har själv på vår lilla gård gjort om 6 hektar tidigare skogsmark**** till just nötkreatursbete – med statliga bidrag. Utöver detta har vi glesat ut ytterligare ett par hektar kraftigt för att ha skogsbete, historiskt sett den vanligaste formen av skog i Sverige, men numera ovanligt. En sådan skog klassas som förstörd i EU:s terminologi. 

Skogsskövlare på Sunnansjö gård, foto: Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen

 

*

I grund och botten måste avskogningen i Brasilien med flera länder tacklas av länderna själva på samma sätt som Sverige har ansvar för hur den svenska skogen sköts och inte de länder som importerar papper och byggmaterial från Sverige. Jag är inte säker på att det skulle uppskattas om Kina började stifta lagar som definierar hur skogen skall skötas i Sverige för att vi skall få exportera dit.

 

* Det är en rätt delikat uppgift eftersom det är många olika faktorer som påverkar avskogningen av exempelvis Amazonas. Att djur betar marken är inte nödvändigtvis ett tecken på att marken avskogats för att skapa betesmark. Avskogningen drivs också av markspekulation och av värdet på den avverkade skogen. I Brasilien kan man få mark gratis mot att man gör den produktiv. Det billigaste sättet att göra marken produktiv är att hugga ned skogen och sälja den samt etablera bete på marken. Det är bara i samband med omvandling av mark som man har rätt att hugga ned skog i stora delar av Brasilien (det finns också områden avsatta för skogsbruk).

Mongabay beskriver det så här: ” However, while pastureland “absorbs” cropland expansion, and displaces it away from forests, studies show Brazilian deforestation to be most highly driven by land speculation, whereby land speculators deforest an area, possibly selling off the timber, then converting the land to pasture, and then again quickly selling the land to a soy producer at a much increased price.”

Det hela kompliceras också av att betesmarken i Brasilien ”flyttar”. Arealerna ökar inte alls (FAOSTAT) utan det som händer är att den betesmark som har hög kvalitet, är relativt plan och ligger nära väg köps upp för att odlas (med soja, majs och andra grödor). Boskapsrancherna flyttar därmed vidare till nya områden. En annan komplikation i att beräkna avskogningen är att man i ökad utsträckning har börjat med en amerikansk modell av ko-kalv uppfödning på bete med slutgödning i så kallade feed lots där djuren får mer koncentrerat foder (dessa utgör nu 10 % - 13 % av produktionen). Dessa anläggningar ligger då närmare marknaden eller odlingar och inte i de nyligen avskogade områdena, men kalvarna som föds upp kan komma från dessa områden. Dessa anläggningar kan i sin tur använda foder som odlats på nyligen avskogad mark. Forskningen ovan har dock inte inkluderat komplikationen med feed lots i sina beräkningar.

** Detta kan bero på två saker, dels olika EU-köpares strävan att undvika avskogning, men framför allt att exporten till EU kommer från de områden där köttbranschen är mer konsoliderad och där slakterierna klarar EU:s hygien och spårbarhetskrav.

*** Man kan fundera på om detta främst är ett sätt att baxa igenom Mercosuravtalet som kritiserats bland annat för att öka avskogningen genom ökad import av nötkött och soja.

**** Marken är fd åker och betesmark som växte igen på 1950-talet.