Wednesday 14 July 2021

Skyddstullar för klimatet - det är ju protektionism!

Protektionism är ett utslitet ord som nästan uteslutande används negativt. När nu EU planerar att införa en klimatskatt för importerade varor varnar många för det kan utnyttjas för protektionism. Men protektionism är inte en bi-effekt av klimatskatten utan helt enkelt dess syfte.


Många försöker få det till att den planerade klimatskatten, som EU nu verkar ha döpt om till Carbon Border Adjustment Mechanism, är något helt annat än protektionism därför att den syftar till att behandla alla lika och inte ge den inhemska industrin någon fördel. 

Den typen av argument är just bärande för protektionismen. Om lönerna är lägre i ett annat land kan man motivera tullar. Om miljöreglerna, arbetarskyddsreglerna, djurskyddsreglerna, skyddet av natur eller mänskliga  rättighetet eller några andra regler är slappare i andra länder kan man motivera tullar. Om staten stöder ett annat lands producenter kan man motivera tullar osv.

Protektionism handlar inte om att alla skall behandlas lika utan att man söker skydda det egna landets produktion från att slås ut av billigare import, alldeles oavsett orsaker.  

För närvarande är flera konkurrensutsatta och utsläppstunga sektorer inom EU särbehandlade inom utsläppshandeln med rabatter och gratistilldelningar. Detsamma gäller de svenska koldioxidskatterna. Dessa speciallösningar är orsakade just av att de inte klarar konkurrensen med importen. På samma sätt har svenska bönder en reduktion av dieselskatten. Även om detta är begripligt så underminerar det själva syftet med utsläppshandeln och koldioxidavgifterna.  

EU kommissionen skriver uttryckligen att

"As we raise our own climate ambition and less stringent environmental and climate policies prevail in non-EU countries, there is a strong risk of so-called ‘carbon leakage' – i.e. companies based in the EU could move carbon-intensive production abroad to take advantage of lax standards, or EU products could be replaced by more carbon-intensive imports. Such carbon leakage can shift emissions outside of Europe and therefore seriously undermine EU and global climate efforts. The CBAM will equalise the price of carbon between domestic products and imports and ensure that the EU's climate objectives are not undermined by production relocating to countries with less ambitious policies."

I klartext betyder det att om företag inom EU får ökade kostnader pga EU:s klimatpolitik så finns det en helt uppenbar risk att företaget antingen slås ut av billigare import eller att företaget utlokaliserar sin produktion till andra länder. Det handlar alltså i det första fallet om att skydda inhemsk industri eller i det andra fallet den egna ekonomi. Vilket rent definitionsmässigt är protektionism. Och inget fel med det. Det handlar ju om att bromsa den globala uppvärmningen i slutänden. 

Poängen här är inte att det är något fel på EU:s planerade klimattull.* Utan poängen är att det inte finns någon anledning att vara principiellt motståndare till protektionism, särskilt inte när det görs för ett gott syfte. Tvärtom, trots att ingen vill ta ordet i sin mun är det många som omhuldar stöd för nationell självförsörjning av livsmedel, att importerad mat skall följa svenska regler, samtidigt som man är emot att kinesiska företag köper upp hamnar eller att de bygger ut 5G nät.

Att rent principiellt vara emot protektionism är lika intelligent som att vara emot statliga regleringar och skatter på det ekonomiska området. Man kanske inte gillar dem, men sanningen är att statliga regleringar är nödvändigt för att ekonomin skall fungera över huvud taget och ännu mer nödvändiga för att inte företagen skall externalisera alla sina kostnader. Med det sagt så är för mycket protektionism och för mycket statliga regleringar också av ondo. Det är vettigare att diskutera just hur mycket som är lagom istället för att behandla protektionism som principiellt felaktigt.


*Det finns givetvis en rad olika detaljer i detta som är kniviga att hantera. Inte minst verkar det svårt att belägga importen med avgifter som varierar i takt med EU:s utsläppshandelspriser. Dess svängningar har ju egentligen ingen koppling till skadorna på klimatet och heller inte till produktionen vid det tillfälle importen äger rum, vilket underminerar klimatargumentet. Intäkterna från att sälja en utsläppsrätt går ju inte till EU utan till den som äger rätten och ren spekulation förekommer. Det finns också frågan om detta skall bli en ny inkomstström för EU, där varje steg mot att EU får egna skatteintäkter istället för medlemsländernas avgifter är ett steg mot ökad överstatlighet. Slutligen är frågan om pengarna skall öronmärkas för något särskilt syfte. 

1 comment:

Jan Wiklund said...

Normalt brukar rika länder, dvs länder som är i ekonomiskt överläge jämfört med resten av världen, vara väldigt pigga på at fördöma protektionism hos andra. Sällan för sig själva. T.ex. skyddar USA sin egen högteknologiska industri av militärstrategiska skäl, och ser inget ont i det. Det är bara "alla andra" som ska ge fan i att skydda sina ekonomiska verksamheter.

Även EU beter sig på det här sättet. Det har ju t.ex. ett jordbruksstöd, främst på grund av att franska bönder skulle revoltera annars och göra det landet ostyrbart. Men det är också ungefär det enda man unnar sig. EU har internaliserat ett snack som var menat åt andra. Det tror verkligen på frihandelsdoktrinen.

Se t.ex. https://www.etc.se/debatt/eu-forstar-inte-hur-ekonomin-fungerar