Tuesday, 20 October 2020

Vegostormen mojnar

Jag vet inte om du har märkt det, men kraften i vegovinden har minskat. Visst är det en strid ström av nya vegoproduktlanseringar på marknaden, men lyssnar man noggrannare kan man se många tecken på att vegotrenden har tappat ångan. Särskilt gäller det den missionerande klimatvegonormen som bygger på uppfattningen att inga animaliska livsmedel skall konsumeras någonstans och som motiverar detta med klimatargument. 

Foto: Ann-Helen Meyer von Bremen

Några av de saker som får mig att påstå detta är:

Det mediala intresset för veganska budskap har sjunkit som en sten. Det finns inget nytt i det, många människor blir irriterade eller uttråkade av att läsa samma budskap hela tiden. Numera intervjuas också kritiska röster när man rapporterar om vegansk mat. Receptsidor som bara för något år sedan hade nästan uteslutande vegetariska recept har nu mycket mer blandad kost. Google trends visar sjunkande användning av ordet vegan och vegetarisk. Det av branschen nyskapade ordet växtbaserat som en täckmantel för veganskt används helt obetydligt. Antalet vegomagasin i Pressbyråns tidskriftshyllor har minskat kraftigt.

De miljöorganisationer som gått i bräschen för skuldbeläggandet av animalierna har insett att de har gått alldeles för långt och nyanserar numera sitt budskap avsevärt, framför allt vad gäller värdet av kött från naturbetesmarker. De har också insett att djur är effektiva omvandlare av restflöden och nedklassade kvaliteter av växtprodukter och att ett livsmedelssystem utan djur blir mindre miljövänligt än ett system med ett rimligt antal djur.

Det finns en ökad insikt om att hur något produceras är minst lika viktigt som vilken produkt man äter. Ett tydligt exempel på det är WWF:s nya vegoguide som visar att både klimatpåverkan och annan miljöpåverkan kan vara mycket stor för många veganska produkter. Den upphetsade debatten runt Oatlys nya storinvesterare Blackstone är ett annat tecken på att allt vego inte längre får grönt ljus i alla lägen.

Forskningen har blivit mer nyanserad och domineras inte längre av rapporter som visar att en vegansk kost är överlägsen för miljö eller hälsa. Inte ens de rapporter (som IPCC:s  senaste landrapport) som påstås stödja en övergång till vegansk kost gör det när man läser dem. Tvärtom så kommer det alltmer forskning som visar att en kombination av växter och djur är optimal. Nyare forskning visar också att lustgasutsläppen från nötkreatur ofta är mycket mindre än det som påståtts och att man inte kan räkna om metan till koldioxid på det sätt som görs i livscykelanalyserna.

Det finns en ökad medvetenhet om att ett ensidigt fokus på klimatpåverkan av mat gör att man tappar många andra viktiga perspektiv på jordbruket och maten. Det gäller näringsvärdet i maten, effekten på biologisk mångfald, användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel med mera.

Klimatveganismen anför ofta negativa effekter av djurhållning i fjärran länder (avskogning av Amazonas exempelvis) samtidigt som man helt saknar ett globalt perspektiv i andra avseenden. Att hundratals miljoner människor lever på småskalig djurproduktion, att flera hundra miljoner oxar och andra dragdjur hjälper fattiga människor att odla mer mat fossilfritt och att många kulturer (mongoler, samer, massajer och mängder av andra folkgrupper i Asien och Afrika) är helt byggda runt djur är svårt att bortse ifrån i längden. Att hävda veganismens överlägsenhet är ett frontalangrepp på dessa kulturer.

Genom att utesluta animaliska livsmedel tappar man stora delar av smakpaletten som är mycket svåra att återskapa eller ersätta. Det är ingen tillfällighet att de animaliska livsmedel som man kan göra någorlunda ätliga kopior av är de som också i sin animaliska form är mest industrialiserade och karaktärslösa (burgare, ”puckar” och grumlig dryck). Visst har det gjorts stora framsteg på det vegetariska området, men trots hundratals vegokokböcker och miljardinvesteringar har inte vegansk mat samma kulinariska möjligheter som mat där man kombinerar vegetabilier och animalier, särskilt inte om den skall vara näringsrik.

En vegansk kost passar inte särskilt bra in i det ökade intresset för lokal mat, självförsörjning och matsäkerhet. Redan proteinet är problematiskt, men fettet är ett större problem. Ett vegansverige kommer att vara strukturellt beroende av soja- och palmoljeimport. På Uppsalas rekoring, där jag säljer ekologiska grönsaker, säljs all möjlig lokal mat, men inget lokalproducerad veganskt protein eller fett.

*

Förhoppningsvis kan vi slippa den missionerande veganismen i miljö- och klimatdebatten framöver. Samtidigt är trögheten stor i medvetande och politik. Styrdokument och klimathandlingsplaner som upprättats de senaste åren läggs inte i dokumentförstöraren bara för att verkligheten visar att de var fel och personer och organisationer som investerat hårt i vegotrenden kommer ha svårt att byta fot. Ett tydligt exempel på det är att WWF:s vegoguide inte ger rött ljus för några vegetabilier oavsett hur flygfraktade eller superbekämpade de är, utan man fick hitta på en orange signal för att ändå fortsätta låtsas som att dåliga vegetabilier aldrig är lika dåliga som dåliga animaliska produkter.

En mer sansad diskussion om hur vår mat produceras och vad vi äter är behövlig och det finns många skäl att vara kritisk till stora delar av både djurhållningen och växtodlingen – samma ensidighet, kemikalisering, storskalighet och linjära flöden finns i hela jordbruket och matsystemet. Det finns givetvis möjligheter att vidareutveckla växtprodukter precis som människor har gjort i årtusenden. Jag skulle dock hellre se att det skedde med att man breddar basen med fler växter än att man kokar nya industriprodukter av vete, majs, kokos och soja.

Det kommer säkert också i framtiden finnas människor som inte vill äta animalisk föda. Problem uppstår dock när den gruppen försöker tvinga på resten av befolkningen sina normer. Veganismen skulle långsiktig vinna på att skippa ett överdrivet och felaktigt klimatargument och andra pseudoargument som kopplingar mellan köttkonsumtion och pandemier eller överdrivna påståenden om hälsofaran av att konsumera kött eller mjölk. Istället borde man fokusera på de etiska frågeställningar som är själva kärnan i veganismen. Man kan hålla med eller inte hålla med, men eftersom det handlar om värderingar kan man heller inte visa att det är falskt.

 


8 comments :

Anonymous said...

Hej!
Tack för ett superbra inlägg. Jag undrar bara om du har några källor kring det du skriver, speciellt kring lustgas och metan? Anledningen till att jag frågar är att jag gärna vill kunna använda dem för att få tyst på ett par fanatiska veganer i min vänkrets.

GuDu said...

Anonym:Religiösa människor väcks inte med fakta. De behöver en ny religion.

Gunnar Rundgren said...

@anonym. Jag brukar ha källor i mina artiklar, men den här var mer en spaning eller krönika där jag egentligen inte ville argumentera. Jag har skrivit om lustgasen rätt utförligt här: https://tradgardenjorden.blogspot.com/2018/05/den-stora-datatvatten.html
Vad gäller metanet kan den här vara lämplig: https://www.foodsource.org.uk/building-blocks/methane-and-sustainability-ruminant-livestock
Jag håller helt med den posten i bedömningen att det är markanvändning och inte metanutsläppen som är/bör vara, den begränsande faktorn för antalet tama idisslare.

Hampus said...

Du nämner IPCC's senaste landrapport, vilken menar du då? För om det är den här https://www.ipcc.ch/srccl/ så tas fördelarna med en "plant-based diet" upp på flera ställen i kapitel 5.

Ola Inghe said...

Håller med om det mesta av vad du skriver. Men är det verkligen så att Sverige inte har rimliga förutsättningar att bli självförsörjande på ekologiskt producerad rapsolja för matändamål, även om den skulle ersätta animaliskt fett?

Gunnar Rundgren said...

@Hampusm, att IPCC rapporten nämner och diskuterar a plant based diet är inte detsamma som att den rekommenderar den. Stora delar av rapporten är ju bara en genomgång av forskningsläget där man refererar vad olika forskningsresultat är. Man nämner också hur viktiga animalierna är i jordbrukssystemet och för näringen. Det finns ingen som helst rekommendation för en vegansk kost. Inte heller någon rekommenderad fördelning mellan animalier och vegetabilier. Att man kan minska köttkonsumtionen är en helt annan sak än att förespråka en vegansk kost.

Gunnar Rundgren said...

@Ola Jag gjorde en rätt noggrann undersökning av det i den följande rapporten. https://matlust.eu/hur-ska-man-tanka-kring-matolja-och-fett/ Men det är klart att det till viss del beror på hur lågt man anser att fettkonsumtionen kan tryckas ned. I vissa fattiga länder står det bara för 10% av kalorierna, men det är nog inte att rekommendera ur hälsosynpunkt. En intressant detalj i sammanhanget, som jag missade i rapporten är att 100% av rapsutsädet är importerat.

Anonymous said...

Taka a lock in climate scientist and microbiologist Walter Jehne
https://youtu.be/jwEToq05L2k