”enkla konstateranden om att klimatkompenserade produkter (eller hela organisationers verksamhet) är klimatneutrala, eller har nettonollutsläpp av växthusgaser, bygger på ett förenklat antagande om att man kan kvitta utsläpp mot utsläppsminskningsenheter med exakt samma volym.”
Trots sina 40 sidor är rapporten tunn och den skulle ha tjänat på att ha tydligare exempel som belyser de olika komplikationer och problem vilka nämns i allmänna ordalag. Det finns ju redan en uppsjö av analyser av detta. Rapporten tar heller inte upp den mer principiella kritik som finns mot klimatkompensation som företeelse. Om dessa brister beror på Konsumentverkets uppdrag eller författarna vet jag inte.
En grundläggande förutsättning för att man överhuvudtaget skall kunna ”kompensera” utsläpp är att man kan kvantifiera dem. I november 2019 gjorde jag en anmälan om klimatmärkning av livsmedel. Tre företags marknadsföring nämndes men anmälan var av en principiell natur, eftersom det i princip saknas tillförlitliga underlag för klimatdeklarationer av livsmedel i så gott som alla fall. Min anmälan (kan läsas i sin helhet här) förklarar utförlig bristerna vilka bland annat handlar om:
- Resultaten av livscykelanalyser beror på hur den som gör analysen väljer att fördela (allokera) miljöpåverkan på olika produkter från samma produktion, valet av metod har mycket stor påverkan på resultatet.
- Så gott som all klimatmärkning bygger på någon form av genomsnittsberäkningar. En stor del av miljöpåverkan av en produkt är beroende av vilka insatsmedel eller vilken energiform som används. Variationerna i utsläpp för en och samma vara är mycket stora och skiljer sig i vissa fall med mer än en faktor av tio.
- Det finns stora osäkerheter associerade med beräkningen av utsläpp av metan och lustgas från djur och mark. Detta gäller särskilt lustgasavgången från kvävetillförsel till åkermark. Så gott som inga livscykelanalyser bygger på faktiska mätningar av lustgasutsläppen utan beräknar dessa genom standardiserade utsläppsfaktorer.
- Omräkningen till metan till koldioxidekvivalenter enligt de gängse metoderna reflekterar inte metanets kortas livslängd jämfört med koldioxid. Man kan inte avgöra hur metanutsläpp från en enskild produkt påverkar klimatet eftersom det är utvecklingen av de totala utsläppen av metan som avgör effekten.
- Livscykelanalyserna kan inte hantera dynamiska effekter i matsystemet. Om konsumtionen av en produkt ökar och en annan minskar kan det få stora effekter i jordbruksledet, effekter som i sin tur förändrar klimatpåverkan hos den enskilda produkten.
Med tanke på att allt fler företag väljer att klimatmärka eller klimatdeklarera livsmedel torde det vara av stort allmänintresse att denna typ av märkning prövas.
Konsumentverket har dock valt att inte inleda ett tillsynsförfarande om denna viktiga fråga. Konsumentverket motiverar att man inte tog upp ärendet med att de tar upp ärenden där de får in många anmälningar – som i fallet med klimatkompensationen. Med tanke på hur aktivistgrupper regelbundet gör kampanjer för att man skall anmäla företag är det en dålig grund för att ta upp en anmälan. Konsumentverket tog exempelvis upp en anmälan mot Arla när de använde uttrycket ”netto noll klimatavtryck” efter en koordinerad liten proteststorm. I ljuset av att man tagit upp detta särfall av ”klimatmärkning” och granskat klimatkompensationen är det desto märkligare att man inte tar upp själva principerna för klimatdeklarationer av livsmedel till granskning. Först om man granskar den underliggande metoden kan man dra slutsatser om de olika tillämpningarna.
Man kan inte komma ifrån en misstanke om att det beror på att Konsumentverket självt använder sig av dessa vilseledande siffror i tjänsten Klimatkollen samt i olika rapporter om konsumenten och miljön som Konsumentverket publicerar.
No comments:
Post a Comment