Att lära av andra

Häromdagen skrev jag om vad vi kan lära av danskarna, nu har jag fått inspiration ännu längre bort. 

Som första land i världen kommer Sydkorea att starta ett helt ekologiskt lantbruksuniversitet, dessutom har staten byggt ett ekologiskt centrum för 250 miljoner kronor. Det och mycket annat imponerade på de nästan 2 000 deltagarna i den 17:e ekologiska världskongressen i Sydkorea i slutet på september. Utöver de tillresta deltagarna besöktes de olika lokala arrangemangen, däribland en matmässa, av 250 000 personer.

Det ekologiska museet.

På kongressen presenteras nya forskningsresultat, men det diskuteras också politik, filosofi, livsåskådningar och den ekologiska rörelsens vägval. Hans Herren, mottagare av World Food Prize, hävdade att industrialiseringen av jordbruket, med en kombination av högavkastande sorter, konstgödsel och bekämpningsmedel, har skapat ett ”monster av stärkelse och vatten”. Man har drivit upp skördarna i kilo men missat näringsinnehållet och därigenom orsakat mycket av fetmaepidemin i världen. Den har heller inte haft någon positiv effekt för hunger, hälsa eller miljö.

Jag talar inför kongressen

Prisskillnaden mellan ekologiska produkter och icke-ekologiska produkter är större i många av de asiatiska länderna än i Sverige. I Japan är de genomsnittligt 70 procent högre, i Malaysia flera hundra procent och även i Korea och Kina är priserna mycket höga. I Japan finns sedan lång tid tillbaka system liknande Ekolådan. I Kina kan man nu köpa ekologiska produkter i alla större städer. Kina exporterar ekologiska produkter för drygt 2 miljarder kronor och den inhemska marknaden uppskattas omsätta 14 miljarder kronor , motsvarande en marknadsandel av knappt en procent.

I kongressens värdland för året, Sydkorea drivs merparten av jordbruket mycket intensivt. Användningen av konstgödsel är nästan fyra gånger högre per hektar än i Sverige och bland bekämpningsmedelsbrukarna ligger man i världstopp. Kanske är det just därför som intresset för ekologisk produktion är så stort. Tolv procent av Sydkoreas bönder är anslutna till något av de tre miljömärkningssystemen för mat, som baseras på statliga regler: ”ekologiskt”, ”fritt från bekämpningsmedel” och ”produkter odlade med ’mindre’ bekämpningsmedel”.

De flesta jordbruk i Korea är mycket små. Men det finns undantag.
”Vi odlar 150 olika grönsaker på 40 hektar, har 200 anställda och omsätter cirka 60 miljoner kronor bara på sallad”, berättar Guen Mo Ryu som äger ekologiska Jangan Farms. Man importerar också ganska mycket ekologisk mat till Sydkorea.

Med 50 miljoner människor och mindre åker än Sverige får man uttnyttja marken effektivt.

Marknaden för ekologiska produkter i Sydkorea överstiger sannolikt 1 miljard kronor. De flesta kommuner har bestämt att de ska köpa miljövänliga produkter och Gayangskolan i Seoul, med nästan tusen elever, serverar enbart ekologiska produkter.



Texten ingår i Ekolådans nyhetsbrev 42