Det självförökande kapitalet

Kor är förunderliga varelser. De kan äta gräs och annat som vi människor inte kan äta och omvandla det till värdefulla produkter som mjölk, kött och hudar. Till skillnad från många andra ting kan de också föröka sig själva, de blir fler varje år. Men för att fler kor skall kunna leva måste de få mat. Mat kommer från växter som blir kornas foder. För att få mer foder får man utöka betesmarkerna eller åkermarkerna där man odlar foder till korna. Eller så kan man intensifiera utnyttjandet av marken så att det växer mer. All mark passar dock inte som betesmark eller som åkermark, och både kor och människor är beroende av att det finns annan natur som tar hand om vårt avfall, reglerar olika naturliga processer. Förr eller senare stöter vi på ett tak för hur många kor som gården/landet eller planeten kan föda. Ständig tillväxt av antalet kor – eller människor - är helt enkelt omöjligt på en begränsad planet.

För bönder och boskapsskötare har det varit rätt uppenbart genom tiderna att antalet kor/får/getter/kameler/jakar osv inte kan överstiga markens bärkraft, och i de flesta fall har man anpassat djurantalet till detta. Har man inte haft vett att göra det av egen kraft har naturen skött det. När vi besökte Mongoliet för några år sedan besökte vi en herdefamilj. De berättade att några år tidigare var det en riktigt tuff vår, då överlevde bara tre av familjens 30 kor och jakar och knappt hälften av de 200 getterna och fåren. Gonchigdorj, mannen i familjen konstaterade lakoniskt att ”naturen tar hand om balansen, om det är för många djur kommer de att dö under vintern”.

Ursprunget av ordet ”kapital” är det latinska caput vilket betyder ”huvud”, dvs hur många kor någon hade. Det är svårt att veta om detta ursprung för ordet kapital också ligger bakom uppfattningen att det är normalt och naturligt att kapital skall föröka sig, förränta sig. Inte bara som kor utan som gräshoppor. 

Är boskapsskötaren protokapitalist? Foto: Gunnar Rundgren

Att man ackumulerar kapital, det är både själva definitionen av kapitalism och ett villkor för att den skall fungera. Det moderna Kapitalet kan dock växa på mycket annat än gräs. I stort sett alla delar av biosfären och jordskorpan kan omvandlas till varor eller resurser i kapitalets metabolism.

Kapitalet tar de lågt hängande frukterna först, kolonisering av främmande länder, handel för att utnyttja skillnader i produktionskostnader och frigörandet av enorma energiresurser för att öka arbetets produktivitet. När det stöter på begränsningar av ett eller annat slag får det rikta sig mot något annat.  Stegvis blir allt större delar av det mänskliga samhället och människan självt marknader som formas efter kapitalismens logik. Allt som går att omvandla till kommersiell verksamhet blir varor eller tjänster.  På senare tid har även kunskap, våra organ och sjukdomar, ja till och med våra triviala vanor lyckats bli föremål för kapitalistisk exploatering.

Förr eller senare tar det givetvis stopp. Om det gör det för att vårt avfall kväver oss, resurserna tryter, jordens ekosystem kraschar eller för att avkastningen sjunker så lågt på investeringar att kapitalismen stryper sig själv vet jag inte, inte heller om det kommer att ske nästa år eller nästa århundrade.

Det viktiga är att inse att kapitalismen som system, och dess tvilling ekonomisk tillväxt, i längden är oförenligt med honnörsbegrepp som hållbarhet, ja till och med med den personliga frihet som kapitalismen idealiserar.

Med den insikten kan man börja ha ett intelligent samtal om hur samhället borde se ut.

Länsstyrelsen och Jordbruksverket - var god vänta

Vi driver en liten gård med ekologisk grönsaksodling, fruktodling, plantskola och dikor, Sunnansjö Gård. För driften får vi olika typer av ersättningar från samhället, det som vanligen kallas för EU-stöd. Vi får ett "gårdsstöd" som betalas ut per hektar för all mark där det drivs aktivt jordbruk. 

Sedan får vi ersättning för ekologisk produktion, men bara för den mark där vi odlar avsalugrödor, inte för ekologisk odling av vall. Vi får dock ett stöd för ekologisk djurhållning som grundar sig på att 

"För att få utbetalt för 1 djurenhet måste du ha 1 hektar åkermark eller 2 hektar betesmark. Åkermarken måste odlas med vall som är ekologisk, alternativt med grödor som ger rätt till ersättning för växtodling inom ekologisk produktion." Svårt att hänga med? Det var bara en litet smakprov, det är ingen tillfällighet att de flesta bönder anlitar experter för att söka stöden.  

Under 2015 och 2016 "fick vi" stöd för "omläggning till ekologisk produktion". Men eftersom den bara utgick för avsalugrödorna och grönsakerna var på för liten areal fick vi inte ett nickel. Beslut om detta kom först för några månader sedan. För 2017 fick vi en delutbetalning på 2804 kronor i oktober 2017. Någon slutbetalning för 2017 har vi inte fått, inte heller några utbetalningar för 2018. 

För den som tror att staten vräker ut stöd på ekologiska bönder: Det totala stödet vi räknar med att få för ekologisk produktion är i år något större än kostnaderna för certifieringen av den ekologiska produktionen. Det är i teorin - i praktiken har vi alltså hittills på fem år fått 2804 kronor i ersättning medan vi har betalat ungefär 25 000 för certifieringen.

Däremot skall vi få ett generellt vallstöd som utgår till alla bönder, konventionella som ekologiska. För år 2106 fick vi 75 % av stödet i december 2016. Slutbetalningen dröjde dock till april 2019, utan att det har angivits några särskilda skäl för det. Vallodlingsstödet för 2017 lyste helt med sin frånvaro fram till den 17 juni då det dimper ned ett beslut om delbetalning på 2325 kronor, grundat på ett beslut av Länsstyrelsen i Uppsala 13 juni 2019. En vecka senare kommer ett nytt beslut om slutbetalning på 775 kronor av vallstödet för 2017, grundat på Länsstyrelsens beslut 19 juni. För båda besluten gäller att Jordbruksverket skall "kontrollera beslutet" innan de betalar ut stödet. Vad de gör då är en gåta, men pengarna har i alla fall betalats ut.

För den som inte är insatt är det givetvis helt obegripligt varför beslutet om något så enkelt som en fast ersättning per hektar vall skall behöva ta 2,5 år att handlägga och lika obegripligt vad som tilldragit sig de sex dagarna som gått mellan beslutet om delutbetalning och beslutet om slututbetalning. Jordbruksverket och länsstyrelserna levererar olika förklaringar och skyller på EU eller olika lagar. Men det håller inte, det är deras skyldighet att handlägga ärenden effektivt och skyndsamt.

En olycksbroder eller olyckssyster anmälde Länsstyrelsen i Skåne till Justitieombudsmannen för liknande erfarenheter. JO konstaterar att det bara i Skåne fanns 8000 fall där Länsstyrelsen inte fattat beslut, trots att ärendena är färdiga för avgörande. 

– Att länsstyrelsen under flera års tid låtit bli att fatta beslut vittnar om en förvånansvärt nonchalant inställning till grundläggande förvaltningsrättsliga regler, säger JO vidare. 

Det är helt obegripligt att denna inkompetenta hantering på länsstyrelser/Jordbruksverk kan ha pågått i fyra år, och fortsätter. För snart ett år sedan angav Jordbruksverket att de eftersläpande utbetalningarna skulle vara gjorda innan slutet på 2018. 

Det är lika obegripligt att inte staten går in och ersätter bönderna för ränta på pengarna. 

För oss som har andra inkomster är det mest ett irritationsmoment, men för andra bönder kan det vara en orsak till att de får kasta in handduken. 

Minst lika illa är den känsla av övergrepp och maktlöshet som man känner när myndigheter behandlar en på det sättet. Och det djupt orättvisa i att bönderna själva får betala förseningsavgifter och får avdrag och sanktioner om de lämnar sina uppgifter för sent eller av någon anledning inte kan fullgöra sina åtaganden. Vi fick till exempel inte bara avdrag utan också en sanktion för gårdsstödet 2017 eftersom vi inte kunde slå eller låta beta en vall som översvämmades, dvs orsaker utom vår egen kontroll.