KRAV:s nya VD Anita Falkenek släppte en ballong med sprängkraft i Almedalen. Hon överväger om KRAV skall stanna lämna EU:s regelverk för ekologiskt. Det är en välkommen fråga. Kanske är det försent, kanske skulle det kunna ge KRAV en nytändning.
KRAV håller på med ett strategiskt arbete där man bland annat överväger att dra sig ur EU:s ekoregelverk.
– Vi får se vad det landar i. Det kanske landar i att vi inte förändrar så mycket, eller så kanske det landar i att det är läge att göra en större förändring, säger Anita Falkenek till ATL.
Låt oss backa lite först. KRAV startades 1985 av tre organisationer som ville främja ekologisk odling, eller alternativ odling som det kallades då. Snabbt knöts många fler organisationer som medlemmar och idag har KRAV ett stort antal medlemsorganisationer, vilka företräder hela livsmedelskedjan. I början var det vissa som tyckte att staten skulle ta över märkningen och kontrollen av ekologiska produkter, men det fick inte något större stöd varken bland medlemmarna eller Regeringen.
När Sverige knöts närmare EU genom EES avtalet 1992 aktualiserades frågan igen eftersom EU hade lagstiftning för ekologiska produkter som just trätt ikraft. De första åren löstes frågan med att Jordbruksverket inkorporerade KRAV regler som de var i en föreskrift. Men i och med EU medlemskapet 1995 blev EU:s ekoförordning svensk lag. Den innefattar gemensamma regler för hur produkter som säljs som ekologiska skall ha producerats och marknadsföras, samt föreskrifter om kontroll. Kontrollen kan antingen skötas av godkända privata certifieringsorganisationer eller av en ansvarig myndighet. De flesta EU-länder, inklusive Sverige, har valt modellen med privata certifieringsorganisationer, men bl.a. Danmark och Finland har offentlig kontroll av regelverket.*
I samband med EES avtalet lyfte jag (som då var chef på KRAV) frågan om vi inte skulle överväga att ställa oss utanför EU-lagstiftningen. Men varken styrelse eller medlemmar var pigga på det. Inte minst handelns representanter såg fram emot att handeln med andra EU-länder skulle bli enklare. Att handeln med länder utanför EU skulle bli betydligt krångligare insåg de inte, eller struntade i. Andra var oroliga att de ekologiska odlarna skulle ställas utanför de EU-stöd för ekologiskt som just beslutats om.
Det finns ingen självklarhet i att ha en lagstiftning för ekologisk produktion. De flesta liknande system - Fair Trade, FSC, MSC Från Sverige är oreglerade. Man hade också kunna ha ett frivilligt offentlig system, som man t.ex. har med EU:s miljömärke och Svanen. Dessa märkningar ger de som vill en möjlighet att vara med i ett offentligt system men hindrar inte andra att påstå att produkterna är miljövänliga eller frivilliga system som Naturskyddsföreningens Bra Miljöval.
Innan EU beslutade om offentliga regler för ekologiska produkter var det mycket få länder (Frankrike och Danmark är de enda jag kan komma på) som hade offentliga regler. Men EU:s lagstiftning skapade en dominoeffekt - eftersom EU är den dominerande importmarknaden för ekologiska produkter började land efter land lagstifta på området. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att hjälpa ett dussin länder att utveckla lagstiftning för ekologisk produktion, inte för att de behöver den utan bara för att tillfredsställa några exportörer eller en ministers ego.
Det saknas helt bevis för att en obligatorisk lagstiftning för ekologiska produkter skulle gynna marknadsutvecklingen eller på annat sätt vara nödvändig för sektorns utveckling. EU:s skrifter påstår alltid motsatsen men deras påståenden är tagna ur luften. Man behöver bara studera utvecklingen av ekologisk odling i Sverige och USA och jämföra med Danmark och Frankrike som tidigt införde lagstiftning för att se att lagstiftning inte varit avgörande för utvecklingen.
Däremot innebär lagstiftningen en form av erkännande från staten av att ekologiska produkter har ett berättigande på marknaden. Utöver det så påstås lagstiftningen vara en förutsättning för att få statligt stöd. Men det argumentet håller inte. Det utgår EU-stöd för ekologisk odling, men de flesta andra miljöstöd innefattar inte referens till en annan lagstiftning eller krav på certifiering. Sverige införde stöd för ekologisk produktion redan 1989 utan att införa en tvingande lagstiftning.
Ett starkt argument för att frikoppla KRAV från EU:s lagstiftning är den oerhört komplicerade processen för regelutvecklingen som följer av hur EU stiftar lagar. För närvarande pågår en revision av EU:s ekoregler som initierades för tio år sedan och där ett skarpt förslag har förhandlats i tre år i en så kallad trialog mellan EU-kommissionen, medlemsstaterna (Rådet) och EU-Parlamentet. Skillnader i förhållanden och åsikterna om vad som är det viktiga i ekoreglerna skiljer sig rätt mycket mellan länderna men EU:s regelverk bygger på att reglerna skall vara identiska i hela EU område - en i sig icke-ekologisk princip. De ekologiska producenterna och konsumenterna har väldigt lite inflytande i denna process som har utvecklats till en politisk kohandel. Det är knappast en process som är lämpat för ett dynamiskt koncept som ekologiskt, och hela arbetssättet strider mot internationellt vedertagna principer för hur produktionsstandarder bör utvecklas.
*
1995 fanns det starka skäl emot att inordna KRAV i EU:s system för ekologisk
produktion, men de flesta aktörerna såg inte nackdelarna tillräckligt tydligt.
Idag ser de flesta aktörer nackdelarna, men det är betydligt svårare att göra
en sådan förändring nu. - En anledning till att KRAV vill frikoppla sig från EU:s regelverk är att reglerna i vissa avseende är för begränsande, dvs för strikta. Men det är otroligt svårt att argumentera för "slappare" regler, även om dessa skulle vara "bättre". Kritiker som egentligen är emot ekologiskt utnyttjar redan idag vissa svagheter i reglerna (t.ex. möjligheterna att använda konventionellt odlat utsäde) för att underminera trovärdigheten i det ekologiska. Välmenande men alltför fundamentalistiska konsumentföreträdare eller andra tyckare är snabba att hänga på.
- Andelen ekologiska produkter på den svenska marknaden som saknar KRAV-märke (EU-ekologiska) har ökat kraftigt på senare år. Vissa stora aktörer skulle sannolikt göra ett strategiskt val mellan KRAV och EU ekologiskt och om de är beroende av import för sin varuförsörjning skulle de kanske välja bort KRAV. Den här typen av överväganden görs redan nu men man kan anta att det skulle öka.
- Vi skulle kunna få en "konflikt" mellan KRAV och EU ekologiskt i media och på marknaden som skulle kunna underminera trovärdigheten för båda koncepten.
- Det är helt osannolikt att KRAV-godkända produkter skulle accepteras som ekologiska på EU-marknaden, och de skulle heller inte omfattas av de avtal om ömsesidigt godkännande som EU har med andra länder, t.ex. USA. Förekomsten av eko-lagar gör att det ironiskt nog är lättare att sälja en icke-ekologisk produkt till ett annat land än en ekologisk - trots att man i internationella avtal säger sig vilja gynna handel med miljövänliga produkter. Redan nu är det många som exporterar KRAV-godkända produkter till andra länder utan att vara godkänd som ekologisk i det importerande landet, man säljer helt enkelt med andra argument.
- KRAV-godkända förädlingsföretag och importörer skulle få en betydligt svårare situation om inte KRAV lägger ned mycket stora resurser på att upprätta funktioner för godkännande av de produkter som nu godkänns på grundval av att de är EU-ekologiska.**
- De omfattande stöden till ekologisk produktion har kopplats till EU:s regelverk för ekologisk odling, och ett frikopplande av KRAV innebär en risk att dessa stöd skulle försvinna. Anita Falkenek frågade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S)om han vågade "tänka tanken att jobba med miljöstöden så att de inte bara går till ekologiskt utan även Krav-certifierad produktion", men fick inget svar.
- Det juridiska läget kommer att vara osäkert. EU:s ekoförordning innehåller begränsningar för hur man får göra referenser till ekologiskt, biologiskt, naturenligt och liknande termer och det är "inte tillåtet att använda termer, inbegripet termer som används i varumärken, eller metoder för märkning eller marknadsföring som kan vilseleda konsumenten eller användaren genom att förespegla att en produkt eller dess ingredienser uppfyller kraven i denna förordning." Om myndigheterna gör tolkningen att uttrycket "KRAV-godkänd" ger konsumenten uppfattningen att det är "ekologiskt" oavsett om ordet används eller inte kan man möjligen förbjuda ett sådant påstående. Men sista ordet skulle sannolikt få sägas av EU-domstolen, dvs det skulle kunna ta flera år innan rättsläget klarnat.
*
Att befria KRAV från EU:s ekoförordning skulle vara ett stort steg och ett modigt
steg. Det kan bara lyckas om medlemsorganisationerna sluter upp bakom det och
de i sin tur får regeringen med på noterna. För att lyckas bör det vara del av
ett helt paket som ger KRAV en mer dynamisk funktion. Det skulle kunna
innefatta förändringar av certifieringsfunktionerna och en utökad främjande och
marknadsförande roll för KRAV. ***Ett annat och bättre alternativ vore att man slängde hela EU:s ekoförordning i papperskorgen. Den internationella samarbetsorganisationen för ekologisk odling, IFOAM, skulle kunna sköta koordinationen mellan olika regelverk och certifieringar för att möjliggöra handel. Alternativt kunde man omvandla EU:s ekolagstiftning till ett frivilligt system där de som uppfyller reglerna får använda EU-loggan, men andra kan också hävda att de odlar ekologiskt om de följer andra regelverk.
Noter:
* EU:s regelverk för ekologiskt är mycket omfattande och har reviderats många gånger och är just nu föremål för en mycket långdragen revisionsprocess. Den nu gällande förordningen och de aktuella tillämpningarna finns här.
** Hela processen med godkännande av produkter från andra system för KRAV-märkning är redan idag komplicerad och svår att hantera (och jag saknar detaljkunskap i hur numera tillämpas i praktiken). Men utan att ha en överenskommen referensstandard är det betydligt svårare.
*** Det är inte bara EU:s ekoförordning som bundit upp KRAV, man har också släppt själva certifieringen. Sedan ett tiotal år gör inte KRAV egna kontroller hos producenterna utan revisioner görs av oberoende certifieringsorganisationer. Dessas arbete styrs av EU:s ekoförordning, av ISO-standarder för certifiering, svenska myndigheter och Swedac. Detta upplägg har distanserat KRAV från producenterna och minskat möjligheterna till översikt över branschen. Vissa typer av fusk slipper lättare igenom i detta system och konkurrensen mellan certifieringsorganisationer kan lätt leda till brister. Certifieringsorganisationerna får heller inte ge råd eller på annat sätt ”hjälpa” producenterna. Om KRAV tog tillbaka kontrollen över kontrollen skulle man kunna utveckla nya former av kontroll, till exempel deltagande certifiering och digital flödeskontroll i handeln. Kontrollen kunde också bli mer riskorienterad så att man ägnar mindre tid åt rutinmässig kontroll och mer tid till oannonserade kontrollbesök och kontroller riktade mot specifika företag eller branscher. Man skulle också kunna kombinera kontroll med rådgivning.
No comments:
Post a Comment