Vi ligger risigt till

I WWFs Living Planet Report för 2016  kan man läsa att mänsklighetens ekologiska fotavttryck motsvarar 1,6 jordklot. Genomsnittsfotavtrycket per person i världen är 2,8 globala hektar. Jordklotets biologiska kapacitet beräknas samtidigt till 1,7 globala hektar per person. Det andra måttet som finns i rapporten är Living Planet Index, ett mått på den biologiska mångfalden, mätt på populationerna ryggradsdjur. Med dagens takt minskar populationerna varje år med 2 procent. Mellan 1970 och 2012 har de i snitt minskat med 58 procent. Värst är det för sötvattensarterna som gått ned med 81 procent. Utan överdrift kan man säga att mänskligheten ligger risigt till.

I den senaste rapporten visas att Sverige tillsammans med länder som USA. Kuwait och Australien har störst ekologiskt fotavtryck per capita. Från att i 2014 års rapport behöva 3,7 jordklot om alla på jorden skulle ta efter vår konsumtion, så motsvarar det svenska fotavtrycket nu 4,2 planeter. Värstingarna syns väl på denna karta.

Globalt fotavtryck enligt WWF.

I WWF Sveriges pressmeddelande och information om Living Planet report betonar man följande tre åtgärder

1. Ta fram mål för att minska våra konsumtionsbaserade utsläpp
2. Utarbeta en strategi för hur vi halverar Sveriges köttkonsumtion
3. Stopp för nyförsäljning av fossildrivna bilar - om möjligt till 2025

Av alla former av konsumtion så nämner man inte allt flygande, man nämner inte de ständigt ökande transporterna eller bostadssektorn eller de enorma mängder elektronik som köps och slängs efter något år, hundmaten, nöjeshästuppfödningen eller all färdigmat och uteätande -- det är endast köttkonsumtionen som nämns. Och där slänger man in en halvering som får det låta som att det grundar sig på någon form av vetenskaplig beräkning. Detta trots att det saknas samband mellan köttkonsumtionen och det ekologiska fotavtryckets storlek enligt de data som ligger till grund för WWFs egen rapport. Ett stort antal länder (t.ex. Argentina, Brasilien, Frankrike, Portugal, Storbrittanien, Vitryssland och Danmark) där man konsumerar mer kött än i Sverige har betydligt lägre fotavtryck.

Rapporten innehåller ett intressant kapitel (3) om livsmedelssystemet som man önskar att fler skulle läsa. Istället för att betona konsumentens val beskriver den hur systemet är riggat för produktion av handelsvaror för marknaden, ett system som gynnar ett litet fåtal och missgynnar både huvudelen av jordens befolkning och förstör naturen och ekosystemen. I Living Planet report sidan 122 säger man: "We must create a new economic system that enhances and supports the natural capital upon which it relies." (Vi måste skapa ett nytt ekonomiskt system som utvecklar och understöder det naturkapital som det är beroende av). 


Det vore bra om WWF Sverige hade haft kurage att ifrågasätta det ekonomiska system som utgör det egentliga hotet snarare än att sprida missuppfattningen att det är genom att äta mindre kött som vi löser problemen, särskilt när deras egen rapport visar att så inte är fallet.

Storleken av det ekologiska fotavtrycket bestäms av den mix av varor och tjänster som invånarna i landet använder samt av hur effektivt resurser, inklusive fossila bränslen, används i produktionen av varorna och tjänsterna. Allt detta vägs samman till ett mått som kallas global hektar. Det är klart att ett sådant mått kan kritiseras på olika sätt (hur räknar man om koldioxidutsläpp till hektar?), men på det stora hela är det, i mitt tycke, ett pedagogiskt sätt att göra vår användning av planeten synlig.