Myten om konsumentmakten

I flera decennier har jordbruksministrar - från alla regeringar - förklarat att det är vi konsumenter som ska avgöra hur mycket ekologiskt jordbruk vi ska ha genom att köpa ekologisk mat och att svenskt jordbruk ska klara konkurrensen från importen genom att vi alla stödköper svenskt. Samtidigt förutsätts vi kontrollera vår egen hälsa och vikt genom att göra förnuftiga kostval. Resonemangen bygger på att det är konsumenten som styr matproduktionen.

För tvåhundra år sedan skulle tanken att konsumenten styrde jordbruket uppfattas som surrealistisk. I stora drag utvecklades våra matvanor till att äta – och tycka om – det som gick bra att producera där vi bodde. Utan tvekan har konsumenterna större inflytande idag än för två hundra år sedan, men fortfarande är det förhållanden i produktionen som styr utbudet, och därigenom våra val. Vår föda idag utgörs nästan helt av växter och djur vilka domesticerades av våra förfäder för flera tusen år sedan. De valde ett hundratal arter av de miljoner som finns. Att vi äter lamm istället för antilop är inte för att vi tycker bättre om lamm, utan för att vi aldrig lyckades tämja antiloper.

Att svenskar gillar salt mat har sitt ursprung i saltets stora roll som konserveringsmedel. På samma sätt påverkar teknik och ekonomi i jordbruk och livsmedelsindustrin vilka produkter som saluförs idag. Det som kan odlas och processas i stor skala, lönsamt och billigt är det som vi äter. Att vi äter tio gånger mer kyckling idag än för femtio år sedan beror på att kycklingproduktionen har industrialiserats och kycklingen på så sätt har blivit billig.

Ett fåtal stora livsmedelsföretag och affärskedjor har ett gemensamt intresse att styra över konsumtionen till industriellt bearbetade produkter i logistikoptimerade färgglada fyrkanter, istället för råvaror som vi lagar hemma. Produkterna är i stort variationer på majs, soja, vete, socker, mjölkpulver och palmolja, uphottade med färg, smak och konsistens på artificiell väg. Och om vi inte förstår vårt ”eget bästa” hjälper företagen gärna till med reklam för att få oss att välja rätt. Staten har också påverkat vår kost med jordbruks- och livsmedelssubventioner. Regler och kontroll av livsmedelshygien och miljö har också, trots i många fall goda intentioner, oftast gynnat den industriella produktionen.

Att konsumenterna styr är helt enkelt en myt. Självklart ska vi göra goda val; välja ekologiskt och gärna lokalt, dra ner på industriellt kött, läsk och färdigmat. Det gör en viss skillnad och det är vår moraliska skyldighet oavsett om det förändrar världen eller inte. Men vilken mat vi äter, hur våra djur sköts, hur landskapet ser ut och vilket jordbruk som ska bedrivas är stora och viktiga framtidsfrågor som förtjänar ett bättre öde än att i första hand styras av en illusorisk konsumentmakt.

Publicerat i Camino #39

Lokala livsmedelsstrategier

Det senaste projektet som vi (Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren) utvecklar handlar om "lokala livsmedelsstrategier". I dialog med flera ledande aktörer, bl.a. Malmö, Södertälje, Uppsala och Östersunds kommuner, Stockholms län, WWF, Naturskyddsföreningen, LRF Värmland, Omställningsrörelsen i Sigtuna, SLU har vi utvecklat ett projekt. Texten nedan är saxad från den projektbeskrivning vi jobbar med.

Allt fler blir medvetna om att dagens matproduktion och konsumtion måste förändras. Skälen är många och olika aktörer har olika utgångspunkt. Problemen omfattar sociala, kulturella, ekonomiska, ekologiska förhållanden samt etik och hälsa. En del intresserar sig främst för några av frågorna medan andra har kan ställa sig bakom de flesta punkterna av nedanstående problembild:
- Utslagning av det svenska jordbruket, särskilt i vissa regioner.
- Utarmning av landsbygden, ekonomiskt, socialt och kulturellt.
- Jordbrukets miljöpåverkan i form av övergödning, spridning av naturfrämmande ämnen, påverkan på biologisk mångfald och landskap och matsystemets stora bidrag till växthuseffekten.
- Att lantbrukets djur sköts utan tillräcklig hänsyn till deras naturliga behov och är beroende av importerat foder.
- En mycket stor sårbarhet i vår livsmedelsförsörjning, både i primärproduktionen och genom hela livsmedelskedjan.
- Prisfokusering i livsmedelskedjan som leder till ohälsosam kost.
- Likriktningen i mathållning, globalt och nationellt.
- Frikopplingen av vår mat från de landskap, och ekologiska sammanhang vi lever i .
- Jordbrukets och matproduktionens stora beroende av fossil energi på alla nivåer, från konstgödsel till globala transporter.
- Bristen på fungerande kretslopp mellan stad och land.

Det stora intresset för ett bättre livsmedelssystem märks på marknaden i form av ett ökat intresse för ekologiskt, veganskt, närodlat, rättvisemärkt, småskaligt mm. Det pågår arbete för att öka andelen av t.ex. lokala varor i den vanliga handeln, men det finns också många projekt som söker nya former för produktion, distribution och konsumtion samt initiativ som är av mer politisk karaktär. De mest intressanta insatserna för att skapa en mer hållbar matproduktion sker på lokal nivå, inom offentlig sektor, näringsliv och föreningsliv.

Vissa initiativ är inriktade på stadsodling, koloniträdgårdar, skolträdgårdar och andra sätt att stärka människors relation till matproduktionen. Andra betonar utveckling av lokal och regional gastronomi och småskalig livsmedelsförädling, vilket projekt som ”Matlandet” och ”Smaka på…” är exempel på., ofta i kombination med utveckling av besöksnäring. Nya former för marknader – exempelvis Bondens Marknad, upphandling av ekologiska och lokala livsmedel, samt direkt samarbete mellan konsumenter och producenter som lokal andelsmat har fått stor uppmärksamhet. Skötsel av värdefulla landskap, bevarande av åkermark, kretslopp mellan stad och land (kompostering och biogas från matavfall), ekologiska städer och ekobyar är andra ingångar till en lokal livsmedelsproduktion.

Många av de redan initierade projekten är intressanta, men ofta saknas det samordning mellan olika initiativ i samma kommun eller region. Det finns heller ingen naturlig plattform för samarbete och erfarenhetsutbyte mellan regionerna. Det är många regioner som står i startgroparna för utveckling av regionala livsmedelsstrategier och de kan ha stor nytta av att lära av andra.

Projektets övergripande syfte är att främja lokal livsmedelskonsumtion och produktion genom att bidra till utveckling av lokala livsmedelsstrategier*.

Det direkta målen för projektet och de aktiviteter som planeras är
1. Sprida kunskap och erfarenhet .
- Rapport: faktasammanställning av de olika initiativ som finns
- Identifiering av intressenter - nätverket
- Studieresa till intressant projekt i Europa
- Informationsutbyte i nätverket, med nyhetsbrev, facebooksida eller liknande
- 5 seminarium med aktörer, 4 regionalt och 1 nationellt
- Presentation av lokala livsmedelsinitiativ och strategier i relevanta sammanhang (konferenser, seminarier ordnade av andra)
- Produktion av informations och inspirationsmaterial

2. Analysera möjligheter och hinder
- 5 seminarium med aktörer, 4 regionalt och 1 nationellt
- Rapport: Djupanalys av 4-6 existerande initiativ, deras styrka, svaghet, möjligheter och begränsningar, samt generella slutsatser.
- inspel till arbetet med nationell livsmedelsstrategi

3. Identifiera behov för fortsatt utveckling
- Förslag till åtgärdsprogram för forskning och utveckling
- Förslag till framtida projektorganisation och finansiering


*Termen livsmedelsstrategi kan betyda mycket olika saker från att vara begränsad till kostfrågor till att omfatta hela livsmedelssystemet och dess stödjande funktioner. Vi använder termen i denna bredare innebörd.

---

Det finns redan en utmärkt sammanställning av regionala strategier publicerad av KSLA, Regionala livsmedelsstrategier av Elvira Forström och Maria Jönsson. Den innefattar dock inte kommunala initiativ eller initiativ utanför det offentliga, förutom vissa regionala initiativ av LRF.