Ekologiskt är mer lokalt och mer svenskt

En ny undersökning visar att det ekologiska jordbruket är mycket mindre beroende av importerade insatsmedel. Det är konkurrensen från identitetslösa handelsvaror som lantbrukets företrädare och deras vapendragare borde kritisera och inte en ekologisk produktion som ger större intäkter till lantbruket, mindre import, hälsosamma livsmedel, en mer levande landsbygd, minskad sårbarhet, bättre samhällsekonomi och en positiv bild hos allmänheten. 

Det har varit en hel del bråk om regeringens nya mål för ekologisk produktion och konsumtion. Bland annat har man från lantbrukarhåll och opposition hävdat att målen för ekologisk konsumtion i den offentliga sektorn riskerar att öka importen. Statistik visar dock att andelen svenskt är minst lika hög i den ekologiska mat som köps in till skolor och sjukhus som det är i den icke-ekologiska maten. 

En ny undersökning visar också att svensk ekologisk produktion är betydligt mer svensk än den svenska icke-ekologiska. För tidningen Ekologiskt Lantbruk har Peter Einarsson jämfört ekologiska och konventionella gårdar utifrån kalkyler som gjorts av Länstyrelsen i Väsrta Götaland, och beräknat hur stor del av kostnaderna som utgörs av insatsmedel köpta till gården och hur stor del av dessa som kommer från andra lantbruk, från industrin eller är importerat. 

Den ekologiska gården använder 16 % av intäkterna från höstveteodling till inköp av insatsmedel från industrin och olika tjänster, 35 % av intäkterna är inköp från andra bönder, och 44 % går till ersättning för eget arbete, byggnader och andra allmänna kostnader för gården. För den konventionella gården går hela 60 % av intäkterna till att betala för insatsmedel från industrin och tjänster och 8 % till andra lantbrukare. 

Hälften av allt det den konventionella gården tjänar på höstvete går till importerade produkter (det rör sig främst om diesel, konstgödsel och bekämpningsmedel) och bara 12 % av det som den ekologiska gården tjänar går till import (diesel). Utöver det så är intäkterna per hektar för ekologiskt höstvete nästan 40 % högre. Det betyder att det ekologiska höstvetet ger ett nästan tre gånger så stort bidrag till den svenska ekonomin; en hektar ekologiskt bidrar med 11 000 kronor till den svenska ekonomin medan en konventionell hektar bara levererar 4 500 kronor. 

En motsvarande beräkning för mjölkproduktionen visar inte alls lika stora skillnader, detta beror på att en mycket större andel av mjölkproduktionens kostnader är arbete och eget odlat foder. Som en kombination av högre intäkter och något lägre kostnader för inköp bidrar dock en eko-ko med 46 500 kronor till BNP jämfört med den inte fullt så ekologiska ko-kollegans 36 500 kronor.  

Siffrorna skall inte ses som exakta och man kan ha vissa invändningar och reservationer som att den högre skörden i konventionell odling gör att vi kan exportera stora mängder spannmål, eller att man inte kan jämföra bara en gröda. Men resultaten visar trots det på intressanta sammanhang, och framför allt att de som ställer ”ekologiskt” mot ”svenskt” har fått allt om bakfoten.  Att sårbarheten i livsmedelssystemet också blir mycket mindre med ekologiskt jordbruk är ytterligare en fördel. 

Undersökningen stärker de argument som jag själv anfört om varför det är fel att ställa lokalt och ekologiskt mot varandra. Så här skrev jag bland annat i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2014: 

”En av grundbultarna i ekologisk produktion är att den är baserad lokala resurser. I stället för att köpa in konstgödsel använder man lokal biologisk kvävefixering. I stället för att köpa in insekticider använder den ekologiske bonden den biologiska mångfaldens naturliga fiender. I stället för att spruta mot ogräs används mänskligt arbete och växtföljd som ger ett omväxlande landskap. I ekologisk djurhållning köper man in mindre importerat foder och mediciner. På så sätt bidrar ekologisk produktion mycket till den lokala ekonomin där det drivs.

…

För att lokal produktion skall vara meningsfull bör den också vara baserad på att utnyttja lokala resurser, till exempel mark, vatten och ekosystem och ingå i ett lokalt ekologiskt sammanhang. I sådana fall så kommer den inte heller använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och den kommer ha en blandad produktion precis som den ekologiska. Om den utnyttjar lokala resurser kommer den också, precis som ekologisk produktion skapa mer sysselsättning.

Från både den lokala och ekologiska produktionen önskar vi identitet, redlighet, ansvar för produkt, djurskydd, miljö och socialt samt bidrag till lokal sysselsättning. Därför skall vi inte ställa dem mot varandra. Den gemensamma fienden för ekologiskt och lokalt är internationell handel av identitetslösa handelsvaror.”

Det är konkurrensen från dessa som lantbrukets företrädare och deras vapendragare borde kritisera och inte en ekologisk produktion som ger större intäkter till lantbruket, mindre import, en mer levande landsbygd, minskad sårbarhet, hälsosam mat, bättre samhällsekonomi och en positiv bild hos allmänheten.