Swedish Fish (från Kanada) Canada ett lyft för svensk export

För ett tag sedan skrev jag en replik i Uppsala Nya Tidning (se nedan) till en artikel som landsbygdsministern skrivit där han förespråkar kraftigt ökad svensk export av livsmedel. Jag delade den i en grupp som är ett forum för omställningsrörelsen där möttes den bara av positiva reaktioner. Sedan delade jag den i en grupp som mestadels ägnar sig åt jordbruksfrågor. Utöver det cirkulerade den genom andras delningar.  Där fick den mer blandat mottagande. Vissa pekade på att det är högst rimligt att exportera ur det enskilda företagets perspektiv. Andra pekade på hur miljövänligt och bra det svenska jordbruket är och att vi i själva verket gör miljön en tjänst genom att exportera massor och försörja andra länder med mat. Andra såg ministerns utspel som ett bevis på hans tro på svensk livsmedelsindustri och jordbruk.

Inlägget gällde inte om vi över huvud taget skall exportera utan om vi skall försöka efterlikna Danmark, eller rättare exportera en ännu större andel av vår produktion än vad danskarna gör, för det är det som Sven-Erik Bucht förespråkar.  Den danska livsmedelsindustrin och jordbruket är möjligen internationellt konkurrenskraftig, men den är inte robust och det sysselsätter heller inte fler människor än Sverige. Men alldeles oavsett detta så finns det ju skäl till att Danmark är en storexportör av livsmedel medan Sverige inte är det. På samma sätt som det finns goda skäl till att Sverige är en stor exportör av pappersmassa medan Danmark inte är det - man exporterar dock massor med julgranar till skogslandet Sverige (det för för långt att utveckla detta resonemang här).

Jag tycker i och för sig att exportambitionerna är missriktade, men om man nu verkligen tror att export är en av huvudvägarna för utveckling skulle man snarast vara förbannad över att det satsas futtiga 50 miljoner på exporten, medan jordbruket får stöd i storleksordningen 10 miljarder årligen. Om man tror på export så skulle man också se att det inte är små och medelstora företag (ministern säger sig vilja satsa på dem) som oftast lyckas på exportmarknaden. Om man tror på export skulle man inte satsa på strategiskt hopplösa produkter och tro att vi kan "förse världen med (nöt)kött", när vi inte ens kan tillfredsställa den egna marknadens efterfrågan vare sig på billigt skräpkött eller premiumkött.

Ur det enskilda företagets perspektiv kan givetvis export vara en mycket intressant strategi. Jag har mig veterligen inte argumenterat emot export av en rimlig mängd högvärdeprodukter. Men det är ju inte det som exporteras i särskilt stor utsträckning. Ministerns exempel var ju ganska belysande. Chokladbollar, en simpel cider och kaffe. Av dessa är det nog kaffet som får anses vara en premiumprodukt, tyvärr med 0 procent svenskt innehåll. Som strategi för jordbruket är det rätt meningslöst, men givetvis kul för företaget. 

I den nya broschyren för "Team Sweden Livsmedel" finns denna bild. Lustigt nog tillverkas dessa Swedish Fish inte alls i Sverige utan i Ontario.....

Argumentet att vi skall ha som ambition att förse en rad andra länder med mat för att vårt jordbruk är så miljövänligt kan ju låta bra, men det har trots allt stora svagheter. Det finns inga som tecken på att de svenska exportprodukterna idag säljs på miljö- eller djurskyddsargument (det finns givetvis vissa undantag). Det finns heller inga tecken på att det som exporteras i första hand exporteras till länder med särskilt dålig produktion eller att den svenska exporten i första hand konkurrerar ut särskilt dålig produktion. Med tanke på att vi importerar en massa från länder som har lägre krav än våra vore det nog klokare att ersätta den importen i första hand.

Miljöpåverkan av den ökade handeln och sårbarhetsargumenten var mina främsta argument mot att öka exporten och jag såg egentligen inga relevanta invändningar mot dessa argument. Det finns mycket mer att säga om handel, det är en komplex fråga, men just därför förtjänar den en mer initierad diskussion än faktoiden och ryggmärgsreflexen att det alltid är positivt med ökad handel.


Min artikel i sin helhet:

Det är nu dags för livsmedelsbranschen att sträva mot samma exportandel som våra mest framgångsrika exportindustrier,” skriver landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i en debattartikel 2 januari. Av massa- och pappersproduktionen exporteras nära 90 procent och av sågade trävaror nära 70 procent, medan handelsbalansen av livsmedel är negativ med nästan dubbelt så stor import som export. Ministern har således mycket höga ambitioner. Men exportdrömmarna är varken realistiska eller önskvärda.

Sveriges handel med livsmedel

Det har alltid funnits något livsmedel eller någon jordbruksprodukt som Sverige varit bra på att exportera. Sill, smör, lingon och havre har till exempel varit historiska storsäljare. Livsmedelsexporten i dag består av bulkprodukter som torrmjölk eller spannmål, sådant som är svårt att sälja hemma som grisfötter och kycklingvingar, en mindre mängd ”vanlig mat” som cider och de chokladbollar Sven Erik Bucht nämner samt vissa profilprodukter som Absolut Vodka. Den största svenska livsmedelsexporten är norsk lax som passerar våra gränser på väg till andra länder.
Exporten har ökat i värde sedan EU-inträdet men importen har ökat i än snabbare takt. Svenskt jordbruk är helt enkelt inte konkurrenskraftigt på de flesta områden och det ändras inte genom att regeringen satsar nålpengar på exportfrämjande. Den stora utmaningen är i stället att inte importen ska fortsätta öka, hälften av den mat som äts är i dag importerad.
Nästan en tredjedel av den mjölk som Arlas bönder producerar exporteras som mjölkpulver medan importen av ost och andra förädlade mjölkprodukter stadigt växer. Beroendet av internationella marknader gjorde att mjölkkrisen 2015 – 2016 slog mycket hårdare mot svenska mjölkbönder än om de hade inriktat sig på att försörja hemmamarknaden. De svenska konsumenternas vilja att köpa svensk mjölk – och betala mer för den – resulterade inte i bättre pris till bonden eftersom de stora mejeriföretagen bundit sig till världsmarknadspriser.
Ett av de få tydliga målen i livsmedelsstrategin är att sårbarheten i svensk livsmedelsförsörjning ska minska. Livsmedelssystemet är sårbart på många sätt genom den centraliserade produktionen och distributionen, beroende av fossila bränslen, konstgödsel och bekämpningsmedel och våra konsumtionsvanor. Att odla all mat inom landet är därför ingen garanti för att vi får mat på borden vid en kris. Men ett kraftigt ökat beroende av handel för vår försörjning ökar utan tvekan sårbarheten.
Utöver den ökade sårbarheten innebär en ökad handel högre miljöbelastning. Utsläppen från den internationella handeln trollas bort i de nationella redovisningarna för växthusgasutsläpp men det är de utsläpp som ökar mest. Sjöfarten, flyget och den strida strömmen av lastbilar orsakar också mängder av andra miljöproblem som buller, spridning av mängder av giftiga ämnen och störning av växt- och djurliv.
Handel kan vara både ekonomiskt och ekologiskt motiverad, men av det följer inte att en ständigt ökad handel av skulle vara ett självändamål. Konkurrensen driver nedläggning av åker och betesmark i ett land som Sverige samtidigt som andra länder skövlar regnskog för att odla palmolja eller soja för den svenska marknaden. Det ökade handelsberoendet skapar också ett tryck på att vi ska sänka våra regler till de som gäller för de viktigaste konkurrenternas. På livsmedelsområdet har flera miljöskatter tagits bort och djurskyddsreglerna ”anpassas” nu till omvärlden – allt i den heliga konkurrenskraftens namn.
Ambitionen att satsa på svenskt jordbruk är välkommen men det finns viktigare områden än export att lägga krutet på. Karl-Ivar Kumm pekar på några sådana i sitt svar den 4 januari. Vi borde ta ett större ansvar för vår egen försörjning av livsmedel producerade på ett hållbart sätt i stället för att göra ökad export till ett självändamål.

Svinaktig matematik, eller hur vi får en levande landsbygd

Hur skall vi skapa en levande landsbygd, minskad sårbarhet och ett livskraftigt lantbruk? 

Det är stora och viktiga frågor. Det finns särskilda skäl för mig att tänka på dem idag. I kväll skall jag lyssna på Po Tidholm som håller föredrag byggd på sin senaste bok, Läget i landet. I morgon skall jag debattera – förlåt, samtala om – livsmedelsstrategin här i Åre där jag befinner mig på Saerimner, den årliga samlingen av mathantverkare i Eldrimners regi.

Jag lyssnade just på ett föredrag av Mattias Nordström från Ängavallen i Skåne. Hans familj har skapat ett mycket intressant och blomstrande företag på gården. Produktionen byggdes upp runt ekologisk djuruppfödning med extra hänsyn till djurens naturliga beteende, men har sedan starten 1971 kompletterats med besöksverksamhet, omfattande livsmedelsförädling, restaurang och hotell.

Det finns mycket intressant och spännande att säga om Ängavallen, och jag uppmanar verkligen dig att kolla deras hemsida och läsa om kalvar som får gå med sina mammor, djur som lockas in i slakteriet och mycket annat.  Mattias är ingen sifferkille, men jag lyckades i alla fall få fram tre siffror som kan vara av intresse för den lite större debatten. Ängavallen omsätter sisådär 18 miljoner, har tjugo årssysselsatta och brukar cirka 260 hektar mark.  Detta är en tiotusendedel av all åkermark i Sverige.

Om vi mulitplicerar de två andra siffrorna med 10 000 får vi 180 miljarder kronor och 200 000 årsarbeten. Det kan jämföras med det svenska jordbrukets produktionsvärde som är cirka knappa 60 miljarder kronor med cirka 60 000 årsarbeten. 

En svinaktig matematik.

Visst kan man ha invändningar mot denna enkla matematik. Är det realistiskt att tro att folk kommer att vilja köpa bacon för 480 kronor per kilo eller dryckesmjölk för 30 kronor per liter? Och är inte den del av Sverige som Ängavallen brukar mycket mer bördig än andra delar av landet. Jag köper de invändningarna, men trots det så ger oss Ängavallen en del ledtrådar i hur man skall kunna både skapa mer sysselsättning i jordbruket och på landsbygden – med en ökad miljöhänsyn och hänsyn till djurens välbefinnande.

Jag har heller inte räknat om Ängavallens produktion till kalorier för att svara på om maten skulle räcka om ”alla gjorde som dem”. Det är givetvis en viktig fråga i det stora perspektivet, samtidigt är det en fråga som inga andra jordbruksföretag måste svara på. Trots all retorik från det industriella lantbruket så drivs det inte av en önskan att producera mest möjligt med mat från så liten areal som möjligt, utan det är lönsamheten som styr produktionen. 

*

Den nyligen antagna livsmedelsstrategin anger ett helt annat huvudspår för lantbruket. Ökad produktivitet, ökad internationell konkurrenskraft och fortsatt strukturomvandling är ledord.  Kortfattat kan man säga att fortsätter på den redan inslagna vägen, eller den danska modellen.

Det märkvärdiga är att man samtidigt säger att man skall skapa mer sysselsättning. Men både forskning, offentlig statistik och uppenbara sammanhang visar att det är helt fel. Det danska jordbruket skapar nästa dubbelt så mycket värde som det svenska, men sysselsätter ännu färre personer än det svenska jordbruket; man är helt enkelt mycket mer produktiv i ordets vanliga betydelse. Det svenska jordbruket har under de senaste fyrtio åren tappat 2/3 av alla årsarbeten, och livsmedelsindustrin har en liknande utveckling. Tillväxten av antalet sysselsatta med mat sker i restauranger och kaféer, arbetskraftsintensiva branscher med svag produktivitetsutveckling (och usla arbetsvillkor).

På senare tid har det dock startat många mindre företag som håller på med livsmedel i olika former. Det finns cirka 2000 mathantverkare enligt Eldrimner, det finns flera tusen gårdsbutiker och besöksturism byggd runt jordbruk. Även om sysselsättningen inom livsmedelsindustrin som helhet inte växer har antalet mikrobryggerier och andra matentreprenörer ökat kraftigt.

Gemensamt för de nystartade livsmedelsföretagen är en stark tro på framtiden för svensk livsmedelsproduktion och en passion för produkten.  Hantverksprodukter, få eller inga tillsatser, lokala råvaror, miljövänligt/ekologiskt och snygga förpackningar var nyckelord, för dessa nya företagare enligt en undersökning av Livsmedelsföretagen.

Som en motbild till Livsmedelsstrategins ensidiga betoning på konkurrenskraft, och avsaknad av vision om en levande landsbygd, hållbar naturresursförvaltning och inte minst hälsosam mat, formulerade Ann-Helen Meyer von Bremen och jag en Strategi för den goda maten. Där formulerar vi en övergripande vision:

”En livskraftig matproduktion försörjer befolkningen med tillräckligt med högkvalitativa livsmedel genom lokala och regionala livsmedelskedjor. Matproduktionen bygger på relationer och ömsesidig nytta och respekt, samtidigt som den vårdar och återskapar naturresurserna och den mänskliga kulturen. ”

Samt en hel rad av förslag som skall ta oss en bra bit på den vägen, bland annat satsningar på ett ökat värdeskapande i livsmedelskedjan, lokal mat och relationsmat.  

Det skall jag försöka få fram i samtalet i morgon. Samtidigt så är det också en viktig pusselbit för hur vi skall skapa en levande landsbygd.

Lantbrukets konkurrenskraft blir bondens död

Istället för att titta avundsjukt söderut, kanske vi skulle snegla lite mer åt öst och väst. Fler jobb i lantbruket och bättre mat får vi inte genom att fortsätta på samma väg som vi farit på i flera decennier. Vi bör sträva efter livskraft snarare än konkurrenskraft.

Statistik över jordbrukets produktionsvärde de senaste femtio åren är ingen munter läsning. Den är både ett uttryck för minskande produktion och sjunkande priser. Och det är klart att krafttag behövs för det svenska jordbruket. Men vilka krafttag?

 
Svenskt lantbruk tittar alltsomoftast avundsjukt på Danmark, ett land där lantbruket är en stark industri och som exporterar stora mängder fläsk mm. Danmarks framgångssaga bygger på en mycket starkare kommersialisering och en ännu kraftigare strukturomvandling. Under 2016 sjönk antalet gårdar som bedriver jordbruk på heltid till 9 768. Närmare ett tusen jordbruk lades ner. Två hundra av dem gick i konkurs. ATL presenterar dessa fakta som "bottenrekord för danskt lantbruk". Samma tidning har på ledarplats varit positiv till den nya svenska livsmedelsstrategin, som ju just hyllar den danska modellen med betoning på konkurrenskraft, export och strukturrationaliseringar.

ATL är inte ensam om att hylla strategin, LRF och samtliga riksdagspartier är överens om denna inriktning. 

Det är inget "bottenrekord" för Danmark att så många jordbruk lägger ned, utan helt enkelt den logiska följden av jordbrukets inriktning. Det är den utvecklingen som man vill emulera. I praktiken har vi redan drivit den politiken länge. Regeringens långsiktiga målsättning för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en ”avreglerad, marknadsorienterad och konkurrenskraftig jordbrukssektor".

Den enda skillnaden med den nya "strategin" är att samma frihandelspolitik nu kombineras med en uttalad målsättning om att produktionen skall öka. Men man har inte skapat någon politik som kommer att leda till produktionsökning, eller till ökad självförsörjning. Det finns heller inga skarpa mål, även om både statsministern och landsbygdsminister Bucht har orerat i media om att strategin skall skapa tiotusentals jobb.  

Utvecklingen hittills har varit den motsatta, det är bara en tredjedel så många som arbetar i jordbruket idag som för trettiofem år sedan. 

Men skulle inte det vända om vi var mer konkurrenskraftiga? Titta på Danmark så ser du svaret. Det danska jordbruket skapar nästa dubbelt så mycket värde som det svenska, men sysselsätter ännu färre personer än det svenska jordbruket; man är helt enkelt mycket mer produktiv i ordets vanliga betydelse. Varje årsarbete i dansk lantbruk skapar tre gånger så mycket värde än ett arbete i svenskt lantbruk. 

Istället för söderut borde vi snegla mer åt både öst och väst. Visst kan det verka lite bakåtsträvande att inte hänga med danskarna i den allt tuffare konkurrensen på världsmarknaden. Och visst betyder det att vi inte kan fortsätta pressa priserna nedåt, eller bönderna och djuren hårdare. Men vi kan samtidigt få en mer levande landsbygd, bättre mat och glada bönder och grisar (Livskraft och konkurrenskraft är två olika saker)


Vi har formulerat en alternativ strategi där det övergripande målet är 
En livskraftig matproduktion försörjer befolkningen med tillräckligt med högkvalitativa livsmedel genom lokala och regionala livsmedelskedjor. Matproduktionen bygger på relationer och ömsesidig nytta och respekt, samtidigt som den vårdar och återskapar naturresurserna och den mänskliga kulturen.  

(pdf version av den alternativa strategin kan laddas ned på denna länk)


Bilderna ovan kommer från Jordbruksverket. 

Läs fler inlägg om Livsmedelsstrategin
Livsmedelsstrategin: Fel utgångspunkt, fel analys, fel omfattning och fel åtgärder
Den handlar inte om livsmedel och det är ingen strategi, men nu är den här, livsmedelsstrategin

Passion driver livsmedelsentreprenörer

Gemensamt för de nystartade livsmedelsföretagen är en stark tro på framtiden för svensk livsmedelsproduktion och en passion för produkten.  Hantverksprodukter, få eller inga tillsatser, lokala råvaror, miljövänligt/ekologiskt och snygga förpackningar var nyckelord.

Livsmedelsindustrin är Sveriges fjärde största industri sett till antal anställda. Det är även Sveriges snabbast växande industrigren. 2010-2014 grundades 732 svenska livsmedelsföretag som fortfarande är aktiva idag. I Livsmedelsföretagens Startuprapport berättar 100 av företagen om hur det har gått, vilka trender man ser, vad det finns för utmaningar och vilka mål man har.

— Nio av tio matentreprenörer vi intervjuade säger att den lokala anknytningen är viktig för deras verksamhet. Det kan gälla allt från företagets identitet och hur man utformar sin marknadsföring till att man använder lokala råvaror och har en stor del av sina kunder i närområdet. Det lokala blir allt viktigare för konsumenterna, och det har startupföretagen verkligen tagit fasta på, säger Livsmedelsföretagens chefsekonom Carl Eckerdal.

Det främsta skälet till att man startar ett livsmedelsföretag är en stark passion för sin produkt, och det näst vanligaste skälet är att man vill ta fram en ny produkt som inte finns på marknaden. Väldigt få av de nya livsmedelsföretagen svarade att drivkraften var att tjäna pengar. 

Entreprenörernas framtidstro är stark men det finns många utmaningar. De tre största utmaningarna enligt företagarna är att få tillgång till försäljningskanaler, att hitta och anställa rätt kompetens och att förstå och följa livsmedelslagstiftningen.


Det är märkvärdigt hur litet av det som driver dessa entreprenörer och de problem de har som reflekteras i den så kallade livsmedelsstrategin som just nu behandlas i riksdagen. Där talas det mest om internationell konkurrenskraft och export. Strategin säger att man skall se över regelkrånglet med syfte att stärka konkurrenskraften. Vilket betyder att man skall sänka kraven för att göra det lättare att konkurrera med importen eller att exportera. Men de nystartade företagens problem med regelkrångel är av helt annat slag. Den storskaliga och centraliserade strukturen i svensk livsmedelshandel är också ett stort hinder för dessa entreprenörer som inte heller berörs i livsmedelsstrategin.

Livsmedelsstrategin betonar internationell konkurrenskraft, storleksrationalisering och effektivitet. Men den positiva utvecklingen på matmarknaden handlar om passion, innovation, kreativitet, lokalt och ekologiskt. Därför behöver vi en helt annan livsmedelsstrategi än den som föreslagits. Vi har utvecklat ett alternativt förslag som vi presenterade för en tid sedan som som skickats till Näringsdepartementet och Miljö- och Jordbruksutskottet: En strategi för den goda maten.

Är samma regler alltid bäst?

I samband med den nya livsmedelsstrategin aktualiseras frågan om svenska regler för miljö och djurskydd skall harmoniseras med EU:s. Det är ju något som stora delar av det svenska lantbruket verkar kräva, även om det ofta uttalas lite dunkelt. Strategin öppnar för det utan att gå hela vägen, så frågan lär fortsätta att vara en stridsfråga. Tyvärr är diskussionen alldeles för förenklad och pajkastningsartad. Några saker att tänka på är:

- Det är en ryggmärgsreaktion för alla företagare att vara emot sånt som kan kosta pengar som man samtidigt inte tjänar något på. 
- Samtidigt finns det flera konkurrentländer som har andra typer av krav som faktiskt går mycket längre än Sveriges, tex bekämpningsmedelavgifter och begränsningar av gödsling i Danmark. Skall vi i samma anda höja våra krav till de danska?
- Det är heller inte självklart att det skall vara samma regler i alla länder - oavsett om det betyder att EU skall "höja sig" till svenskt nivå eller Sverige skall sänka sig till EU:s nivå. Regler skall ju vara relevanta och funktionella. Inte ens i Sverige har vi samma regler för beteslängd och krav på beväxt mark i norr som i söder, och det är ju rimligt eftersom förhållandena skiljer sig. Många anser också att krav skall anpassas till omfattningen av verksamheten och andra förhållanden. LRF har ju tex drivit den frågan själv vad gäller den småskaliga historiska vattenkraften, och det finns specialregler för småskaligt livsmedelsförädling utan att folk anser att det är ett problem. Miljöproblematiken är annorlunda i de tätbefolkade områdena jämfört med andra. Det får nog anses vara en helt naturlig konkurrensfördel för de glesa områdena att de inte skall ha lika skarpa restriktioner för t.ex. gödsling. Värdet av att hålla jordbruket igång är antagligen större än skadorna det åsamkar för att förenkla lite. Krav på ligghallar för djur på vintern som vi har i Sverige är  knappast relevant för Italien. Reglerna för ekologiskt visar också tydligt att ha exakt lika detaljregler i alla EU-länder inte är särskilt bra. Det finns alltså mycket som talar för att samma regler i stora områden med väldigt olika förhållanden helt enkelt inte är funktionellt eller önskvärt.
- Regler och skatter är ju en del av ett helt paket med förhållanden som påverkar kostnaderna i produktionen, annat är skatter, löner, tillgång på utbildad arbetskraft, vägar och annan infrastruktur, markpriser, vattentillgång och klimat. I Sverige har vi tex en relativt väl fungerande infrastruktur, vilket betyder otroligt mycket för jordbruket, vi har också gratis utbildning, låga markpriser, hyftast med vatten vilket är fördelar.    
- Mycket av irritationen över reglerna gäller tillämpningen, dokumentationskrav och avgifter, dessa är mycket en fråga om svenska myndighetskultur snarare än själva reglerna. Där finns massor att göra.  
- Samtidigt är det också klart att vissa typer av avgifter och regler innebär ökade kostnader, och i redan hårt pressad produktion och hård konkurrens från utlandet är det ett rimligt argument att säga att man antingen behöver kompensation eller att man vill ändra reglerna. Vårt förslag till alternativ strategi försöker hitta konstruktiva sätt att hantera det hela på, med en blandning av offentligt och frivilligt. 

Alla skulle tjäna på att frågan diskuterades mer grundligt och med en djupare analys än det sätt man diskuterar det på nu. 

En strategi för den goda maten

(pdf version kan laddas ned på denna länk, och får gärna spridas vidare) 

En strategi för den goda maten

Regeringens föreslagna livsmedelsstrategi går i det industriella jordbrukets gamla hjulspår, och lägger liten vikt vid matkvalitet, miljö och näringsvärde. Vår analys av denna ensidiga strategi kan läsas här. Här lägger vi fram en alternativ strategi.

För att göra det enklare att se skillnaderna har vi strukturerat vårt förslag ungefär på samma sätt som regeringens föreslagna strategi och delat in texten i en problemanalys, en övergripande målsättning och identifikation av strategisk inriktning för vissa områden. För varje sådant område ger vi exempel på konkreta åtgärder. Det rör sig alltså inte om någon fullständig åtgärdslista utan är mera ett att levandegöra vad de mer abstrakta formuleringarna betyder.

Strategin ska ses i förhållande till dagens situation och de förhållanden som kan antas gälla fram till 2030. På längre sikt är det sannolikt att vi måste frigöra oss mer från marknadens dominans över livsmedelsproduktionen. Vårt förslag pekar ut en sådan inriktning samtidigt som den försöker hitta vägar att få den nuvarande marknaden att fungera bättre. Strategin måste också förhålla sig till att Sverige för närvarande är EU-medlem samt deltar i ett antal andra internationella avtal vilka begränsar vår handlingsfrihet. Vi tar ändå ut svängarna och föreslår vissa åtgärder som möjligen står i strid med dessa. Men dessa kan antingen leda till att reglerna ändras eller till att det uppstår olika typer av konflikter som måste lösas. Det är viktigt att kunna se bortom den existerande ordningen, men också att förändringar sker gradvis så att de olika aktörerna kan förhålla sig till dessa.

En strategi värd namnet måste givetvis stötas och blötas av olika intressen. Det gäller inte minst alla konkreta förslag om genomförande. Vissa saker skulle behöva utredas ytterligare. Vårt förslag ska således inte ses som en färdig produkt utan som ett alternativ till den analys och strategi som regeringen har presenterat.

Problemanalys

Jordbruken var tidigare mångsidiga matproducenter som direkt och indirekt sysselsatte många människor och därmed utgjorde stommen i landsbygden. Jordbruket förvaltade landskapet och upprätthöll jordens bördighet och den biologiska mångfalden, både den vilda och den ”tama” i form av växtsorter och lantraser. Jordbruket bedrevs på ett regenerativt sätt, det vill säga det återskapade de alla de nödvändiga resurserna – från matjorden till arbetskraften. I dag har jordbruket omvandlats till en produktionsapparat för råvaror vars främsta syfte är att säljas. Den omvandlingen har inneburit en hög grad av specialisering och rationalisering. Idag köper jordbrukarna nästan alla sina insatsmedel — konstgödsel, bekämpningsmedel, traktorer, foder och arbetskraft – för att kunna producera mat. Specialiseringen har också inneburit att den biologiska, sociala och kulturella mångfalden i jordbrukslandskapet har minskat mycket snabbt. Ett allt mer industrialiserat jordbruk innebär bland annat att djuren får betala priset i form av ovärdiga förhållanden, men också vi själva i form av vår egen hälsa, som i fallet med den kraftigt ökande antibiotikaresistensen. 

 För att motverka en del av de negativa effekterna av hur jordbruket drivs, utformar samhället lagar och regler samt beskattar vissa typer av insatsmedel (t.ex. diesel). Sverige har också rent allmänt ett högt kostnadsläge. I kombination med allt öppnare gränser leder detta till att vissa sektorer och stora delar av jordbruksbygderna inte längre är ”konkurrenskraftiga” och jordbruk läggs ned i snabb takt. De som blir kvar får rationalisera ännu mer och ännu snabbare.

Synen på mat som rena handelsprodukter går igen i hela livsmedelskedjan. Det mesta av livsmedelsberedningen domineras av ett fåtal större företag som ofta ägs av stora internationella företag. Den gemensamma måltiden som en viktig social och kulturell mötesplats förlorar allt mer sin betydelse. Alltfler människor äter sin mat ensamma, ofta i form av hel- och halvfabrikat, som take-away, färdiga måltider i restaurangkedjor eller som något man tar i farten. Även om medellivslängden ökar och vår mat inte är direkt hälsovådlig, varnar Livsmedelsverket för att en fjärdedel av oss riskerar att få kroniska sjukdomar eller dö i förtid på grund av felaktig kost. Vi äter fler kalorier än vi behöver, hälften av alla män och en tredjedel av alla kvinnor är överviktiga eller feta. Det är uppenbart att det finns en rad fysiska och psykiska problem som kan förknippas med maten och hur den produceras, bereds, säljs och äts.

Avståndet mellan konsumenter och producenter har ökat mycket och på samma sätt har kopplingen mellan platsen för matproduktionen och våra tallrikar blivit allt svagare i takt med internationaliseringen av livsmedelshandeln. Många konsumenter saknar kunskap om hur mat produceras och förstår inte sambanden mellan landskap, lantbruk och tallriken. En del förstår inte vilka ramar som sätts av ekonomi och biologi, utan tror att de kan äta vad som helst. Det finns också en föreställning om att ny teknik ska kunna åstadkomma gratisluncher.  Kunskapsbristen finns inom hela livsmedelskedjan. Livsmedelsföretag och handel ägnar sig åt avancerad storytelling om produkternas identitet, men de vackra bilderna har sällan något att göra med verkligheten. Det råder jordgubbsäsong året runt och hållbarhet handlar mera om policydokument än reellt arbete. Stormarknader och externhandeln breder ut sig och förstärker de anonyma kontaktytorna, samtidigt som de slagit ut både kunniga specialbutiker i innerstaden och lanthandlare inom en timmes bilkörnings avstånd. Andelen kunnig personal inom livsmedelsbutikerna har kraftigt minskat.

Många lantbrukare känner sig — med all rätt — övergivna av konsumenter och samhället som å ena sidan ställer höga krav men å andra sidan inte vill betala vad det kostar. De får ständigt signalen att rationalisera men när de gör det får de kritik.

Antalet sysselsatta i de senare leden i livsmedelskedjan, restauranger och butiker, har ökat kraftigt under senare årtionden. Däremot har jobben inom primärproduktionen och den storskaliga livsmedelsindustrin minskat kraftigt, inte i första hand på grund av minskad produktion men genom ökad rationalisering och produktivitetsutveckling. Inom den småskaliga livsmedelsförädlingen har sysselsättningen ökat något.

Importen av mat ökat betydligt snabbare än exporten och självförsörjningsgraden av livsmedel sjunker stadigt. Även det som produceras inom Sverige är idag nästan helt beroende av import av kritiska insatsvaror som drivmedel, reservdelar, konstgödsel, foder, veterinärmediciner och bekämpningsmedel samt specialingredienser för livsmedelsindustrin. Utöver det är själva distributionsapparaten mycket känslig för störningar. I händelse av kris blir vi väldigt snabbt utan mat.  

Det finns en gryende motreaktion mot den anonyma massmarknaden och mot det allt mer storskaliga lantbruket. Den tar sig en mängd olika uttryck: stadsodling, matlagning, andelsjordbruk, direkthandel, REKO-ringar, mathantverk, Slow Food, veganskt, ekologiskt står alla för en önskan om något annat. Mycket är ännu i sin linda, men det visar på ett stort engagemang för maten och hur den produceras. Här betonas ofta värden som god och hälsosam mat och omsorg om djur, människor och natur. Man strävar efter en närmare relation till maten och begreppet ”relationsmat” används ibland. En livsmedelsstrategi ska stödja och stimulera denna utveckling.

Samtidigt är det viktigt att det etablerade jordbruket ges goda möjligheter att både överleva och utveckla produktionen i en ny riktning med fler människor, ökad hänsyn till djur, kultur och natur. Våra förslag möjliggör detta.

Övergripande mål

Ett nytt samhällskontrakt för jordbruket

En livskraftig matproduktion försörjer befolkningen med tillräckligt med högkvalitativa livsmedel genom lokala och regionala livsmedelskedjor. Matproduktionen bygger på relationer och ömsesidig nytta och respekt, samtidigt som den vårdar och återskapar naturresurserna och den mänskliga kulturen.

Det övergripande målet representerar ett nytt samhällskontrakt mellan lantbruket, livsmedelsindustrin och medborgarna. Målen bygger på jordbrukets, fiskets och renskötselns tre grundläggande roller:

• Att producera mat åt medborgarna
• Att vårda naturresurserna
• Att utveckla vår kultur.

De tre rollerna behöver i ökad utsträckning integreras i stället för att behandlas som skilda åt.  

Strategiska områden

Ökat värdeskapande och relationsmat

I livsmedelskedjan ska ökat värdeskapande och nya relationer mellan konsumenter och producenter ge lönsamhet.

Exempel på åtgärder:

• Utvecklingsprojekt för andelsjordbruk
• Utvecklingsprogram för stadsnära odling för städer med över 50 000 invånare, inklusive avsättande av jordbruksmark i jordbruksreservat som undantas exploatering
• Stöd till gårdsförädling, mathantverk, småskalig förädling av livsmedel och besöksgastronomi
• Kvalitetsprogram (utbildning, vägledning och nätverk) för restauranger och gatukök som utveckla lokal gastronomi
• Utvecklingsprojekt för att ge låginkomsttagare, glesbygdsbefolkning och andra missgynnade grupper tillgång till högkvalitativ mat.

Ett resilient livsmedelssystem

Livsmedelsförsörjningen ska klara externa påfrestningar i samband med klimatförändringar, naturkatastrofer eller samhällskriser. Produktionssystemen ska vårda och återskapa naturresurserna och näringsämnen ska återcirkuleras i livsmedelskedjan så långt det är möjligt.

Exempel på åtgärder:

• Mål för självförsörjningsgrad
• Utred hur livsmedelskedjans sårbarhet kan minska i alla led i livsmedelskedjan, från gård till konsument
• Mätmetoder och test av sårbarhet i kedjan
• Gör jordbruksmarkens bördighet till ett nytt nationellt miljömål. Inför en åtgärdsplan för åkermarkens bördighet och kolbindning i odlingsmark och betesmark
• Bevarandeåtgärder för lantraser och gamla växtsorter
• Stöd till innovativa produktionssystem som kan bidra till målet, t.ex. skogsträdgårdar, plöjningsfria odlingar, skogs- och ängsbetesdrift med herdar
• Stöd till kolinlagring i odlingsmark och betesmark
• Mål för ett fossilfritt lantbruk 2040, inklusive fossilfri konstgödsel (eller avveckling av konstgödsel)
• Statligt stöd till särskilda åtgärder för minskad sårbarhet (t.ex. beredskapslager).
• Mål för och stöd till ekologiskt jordbruk

Marknad, handel och EU medlemskap

Sverige ska gentemot sin omvärld prioritera lokal livsmedelsförsörjning, ett miljövänligt jordbruk och minskad sårbarhet.

Exempel på åtgärder:

• En överenskommelse mellan livsmedelskedjans aktörer, staten och kommuner och landsting om gemensamma sociala, miljö och djurskyddskrav på livsmedel, vilka ska tillämpas för import
• Överenskommelser med grannländer om ömsesidiga livsmedelsgarantier
• Initiativ inom EU för att ändra EU:s jordbrukspolitik och handelsregler i riktning med denna strategi
• Kompensera svensk produktion för kostnader relaterade till miljö och djurskydd. En utredning ska tillsättas för att se hur detta ska ske genom, till exempel, införandet av importavgifter eller riktade stöd till produktionen utifrån en analys av kostnadsnackdel
• Globalt initiativ för att undanröja patent på utsäden
• Arbete för att EU och FN ska anta avvecklingsplaner för kemiska bekämpningsmedel
• Förbud för import av animalier från länder som inte kan påvisa aktiva och effektiva åtgärder mot antibiotikaresistens
• Utredning om hur svensk livsmedelsexport ska utformas för att inte underminera produktion i andra länder, särskilt utvecklingsländer

Regler och Villkor

Samhällets skatter, regler och andra villkor ska sträva efter att stödja det övergripande målet. De ska vara väl anpassade till olika sorters produktion, av olika storlekar och organiserade på olika sätt.

Exempel på åtgärder:

• Uppdra åt berörda myndigheter att förenkla regler så långt det är möjligt och att särskilt beakta hur regler och tillsyn påverkar små företag, företag med mångsidig produktion och nya affärsområden, samt förslag till ändringar i lagar med samma syfte
• Förenkla regler för handel med utsäden
• Undanröja hinder för användning och utveckling av lokala växtsorter och lantraser
• Införa miljöavgifter (på diesel och konstgödsel mm) som återförs till näringen i form av minskade sociala avgifter – gynnar arbetsintensiv verksamhet, missgynnar miljöskadlig verksamhet
• Inför avgiftsfri kontroll och tillsyn för ekologiskt jordbruk, småskalig slakt och livsmedelsförädling och gemenskapsprojekt på livsmedelsområdet
• Förenkla regler för upphandling av lokal mat
• Skydda åkermark från exploatering
• Inför principstopp för fler etableringar av externhandelsområden och fortsatt stöd till lanthandel
• Underlätta för nya ägande och driftsformer av jordbruksföretag, men ingen öppning för att aktiebolag, fonder eller liknande ska kunna köpa jordbruksmark
• Avveckla kemiska bekämpningsmedel i jordbruket till 2030, och inför avgiftsfri registrering av biologiska bekämpningsmedel
• Utforma landsbygdsprogrammet och andra EU-program för att stödja strategins genomförande.

Utbildning och information

Befolkningen ska ha grundläggande kunskaper i delarna av vårt livsmedelssystem och ha goda förutsättningar att välja näringsriktig kost producerad på ett bra sätt.

Exempel på åtgärder:

• Utökad hemkunskap: Odling, djurskötsel, livsmedelsberedning och matlagning ges mer utrymme i skolundervisning
• De officiella kostråden ska även omfatta sociala, gastronomiska och miljömässiga aspekter
• Stöd till utveckling av regional mat och terroir
• Kunskapslyft för hela livsmedelskedjan.

Innovation, forskning och rådgivning

Forskning och rådgivning ska inriktas på hållbara system och stödja de andra målen för strategin.

Exempel på inriktning:

• Alternativa strategier för att kontrollera skadedjur och sjukdomar i lantbruket
• Sociala innovationer för livsmedelsproduktion, distribution och konsumtion
• Småskaliga mångsidiga odlingssystem
• Regenerativa odlingssystem som ökar mullhalt
• Lokal växtförädling
• tveckling av nya avlopps- och avfallssystem

Genomförande

Utan tvekan kommer de föreslagna åtgärderna leda till ökade kostnader. Vi har ingen möjlighet att beräkna det, men vi ser det heller inte som ett avgörande problem. Att satsa på ett uthålligt och robust livsmedelssystem är en investering för framtiden. Vissa kostnader kommer att reflekteras som högre produktpriser medan andra kommer att behöva täckas av statsbudgeten. På sikt torde budgeten avlastas från de externa kostnader som jordbruket ger upphov till.

2017-02-24

Ann-Helen Meyer von Bremen & Gunnar Rundgren