Det pratas vitt
och brett om förnyelsebar energi. Och det sätts upp mål. Sverige skall ha en
fossilfri fordonsflotta enligt visionen
för 2030. Energikommissionens
uppgörelse för några veckor sedan utgör en gemensam färdplan för en
kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent
förnybar elproduktion år 2040.
Men i Sverige
saknas det en realistisk syn på hur samhället kommer att påverkas av en total
omställning till förnyelsebar energi, det finns inte ens en riktig diskussion. Det låter som om det handlar om elbilar,
solpaneler på hustak, lite fler vindkraftverk samt bioenergi så är saken biff,
och vi kan hålla på som vanligt.
Ett skäl är
kanske att Sverige har nästan unika möjligheter jämfört med andra länder. Vi
har både god tillgång till vattenkraft och mycket stora naturresurser per
innevånare. Och vi har samtidigt utlokaliserat produktionen av en stor del av
vår konsumtion till andra länder där man använder fossila bränslen.
Det är de globala
klimatförändringarna och ökande oljepriser som utgör de största drivkrafterna
för omställningen av energiförsörjningen och energisystemen är allt mer
globala. En viktig del av ökningen av förnyelsebar energi inom EU, utgörs av
import av träpellets från USA, nu senast skall Paris bygga ett pelletseldat värmeverk.
Men är det någon fördel för klimatet att energigles pellets skeppas över
Atlanten medan USA eldar sin energitäta olja, gas och kol. Totalt sett är det en miljöförlust jämfört med
att pelletsen eldas i USA och att Paris importerar gas från Ryssland, Norge
eller USA. Därför borde den svenska
debatten och energipolitiken/klimatpolitiken i mycket större utsträckning följa
den globala utvecklingen.
Ett bra sätt att
göra det är att läsa boken Our Renewable
Future av Richard Heinberg och David Finley vid Post Carbon Insitute.
Heinberg har skrivit ett tiotal böcker om oljetoppen och energiförsörjningen.
Istället för att argumentera om varför vi måste ställa om till förnyelsebar
energi ägnar sig boken i första hand åt att diskutera hur ett samhälle som
drivs av förnyelsebar energi kan gestalta sig, i vilket avseende det kommer
vara annorlunda än dagens.
Samhällen som
grundar sig på förnyelsebar energi kommer att se annorlunda ut, beroende på ett
flertal egenskaper hos de dominerande ”nya” förnyelsebara energikällorna sol
och vind. Den mest uppenbara
begränsningen hos sol och vind är att de varierar kraftigt över dagen och över årstiderna. Det
är samtidigt dyrt att lagra elektricitet, eller flytta den över långa avstånd. Detta
kommer kräva förändringar i användningen av elektricitet.
Den enorma transportapparaten kommer bli
mycket svårt att driva med förnyelsebar energi. Eldrivna personbilar är den
lättaste delen, men i de största delarna av världen är elektricitet producerad
med fossila bränslen. Men tunga transporter, arbetsmaskiner, båtfrakt och flygbränsle
blir svårt att driva med förnyelsebara bränslen. Det tyder på att kostnader för transporter
kommer att öka avsevärt och att handeln kommer att minska.
Fossila bränslen
spelar en nyckelroll i en rad industriella
processer, som t.ex. stål och cementproduktion. Förvisso tillverkar
Brasilien stål med träkol, precis som Sverige gjorde förr, men det kräver avsevärda
skogsresurser, och då en stor del av skogen som används är regnskog är
klimatpåverkan av detta långt
större än om stenkol används. Fossila bränslen är också råvara för
produktion av plast och en lång rad andra vardagsprodukter.
Markbehovet är långt större för de förnyelsebara energikällorna
jämfört med fossila bränslena. Sol, vind, vattenkraft och biobränslen behöver
alla mycket mark och skapar därigenom nya miljöproblem och avvägningar. Att
produktionen är mer utspridd påverkar energiinfrastrukturen. Biomassa är till
exempel mycket dyrare per energienhet att transportera än olja, vilket kommer
att gynna en mer småskalig och decentraliserad energiinfrastruktur.
Sist men inte
minst betonar författarna att det helt enkelt inte är möjligt att få fram tillräckligt mycket förnyelsebar energi
till år 2050 att den kan ersätta den energi vi får idag från fossila bränslen,
långt mindre kan den räcka för den förväntade ökningen av energibehovet som
fortsatt ekonomisk tillväxt och befolkningstillväxt innebär. Författarna ser
inte detta som ett grundskott mot de förnyelsebara energikällorna utan menar
att vi måste anpassa vår användning av energi.
Författarnas
huvudtes är att energianvändningen kommer att förändras och att det har stor
påverkan på mängder av områden. Den förnyelsebara
ekonomin kommer att vara ”långsammare och mer lokal” och konsumtionen av varor
kommer att minska. De avstår klokt från alltför detaljerade framtidsbilder, men
menar att omställningen kommer vara av samma storleksordning som den
industriella revolutionen.
Our Renewable Future ger en bra översikt över hur en framtid med
förnyelsebar energi kan se ut, och berör samtidigt många av de detaljdiskussioner
som de mer insatta engagerar sig i, såsom: Hur stort är egentligen nettoutbytet
i solenergi? Hur löser man lagring av el i stor skala, och hur mycket kommer
det att kosta både i pengar och i energi? Användningen av fossila bränslen
kommer att öka om vi forcerar omställningen till förnyelsebar energi eftersom
vi använder fossila bränslen för att tillverka solpaneler, vindkraftverk,
elbilar och batterier. Hur löser vi det?