Follow the money

Jag skriver inte så mycket om allmänpolitiska frågor på bloggen, utan brukar hålla mig till miljö, mat, jordbruk, energi och någon sorts civilisationskritik. I och med att jag numera skriver ledare i ETC nyhetsmagasin har det blivit ett något bredare fokus. Jag fortsätter att hålla mig utanför den partipolitiska pajkastningen och struntar samtidigt om jag råkar hamna i dåligt sällskap (det vill säga att jag i någon sakfråga har samma hållning som intressen eller partier som jag definitivt inte sympatiserar med). Om man tänker själv och självständigt kan man inte kryssa fram enligt de ofta helt ologiska partipolitiska sjömärkena. Jag tycker också att de flesta analyser av samhällsutvecklingen som sker av de som företräder ett politiskt parti är alldeles för färgade av att framhäva det egna partiers företräden och alla andra brister. 

Är det något jag verkligen undvikit är det att skriva om Trump. Jag skrev det här för några dagar sedan, men just när jag skulle lägga upp det briserade rapporterna från den offentliga förhandlingen mellan Zelensky, Trump och hans bandhundar. Då var det inte läge att prata om något annat perspektiv. Och det är det kanske inte nu heller. Men något av min specialitet är att titta någon annanstans än där ”alla” tittar.

Jag tänkte föra fram ett perspektiv som nästan helt saknas i rapporteringen och de så kallade analyserna av Trump och Trumps USA. Jag säger inte att det är korrekt och jag säger inte att det är allenarådande, men jag tror det är relevant.  

Min utgångspunkt är att det oftast finns någon form av rationalitet i länders och ledares agerande, och att man bör försöka förstå denna rationalitet, även om man tycker illa om den, eller anser att den är helt felaktig. Jag tror att Europa hade tjänat på att ha försökt förstå Rysslands agerande i Ukraina istället för att bara hänföra det till att Putin är galen eller att Ryssland alltid kommer att vara aggressivt. På samma sätt tror jag att vi tjänar på att förstå vad som driver Trump och inte bara antingen idiotförklara honom (vilket givetvis ligger väldigt nära tillhands...) eller tro att hela hans agerande drivs av personlig ärelystnad. 

Min uppfattning är att väldigt mycket av Trumps agerande har att göra med hans syn på USA:s ekonomi, och i synnerhet den amerikanska statens ekonomi och minst lika mycket dollarns ställning. Dessa två är intimt förbundna eftersom det är dollarns helt dominerande roll som världsvaluta som gör att utländska kapitalplacerare köper amerikanska statspapper trots att de har en låg avkastning. USA har samtidig en enorm statsskuld och trots att den amerikanska staten lånar billigt utgör räntan på statsskulden över 14 procent av statsbudgeten. Det är nästan lika mycket som i Turkiet, och då får man tänka på att Turkiets statsobligationer ger 26 procents ränta medan USA:s bara ger drygt 4.  USA:s totala statsskuld är 36 triljoner dollar, 23 procent större än den årliga bruttonationalprodukten. 1980 var statskulden bara en tredjedel av den årliga bruttonationalprodukten.

USA har också en mycket negativ handelsbalans i handeln med varor, motsvarande cirka 4 procent av bnp, men en positiv handelsbalans i handel med tjänster med någon procent. Den positiva tjänstehandeln är i stort kopplad till USA:s position som finansiellt centrum, dvs kopplad till dollarns ställning och den amerikanska kapitalmarknaden. Den amerikanska kapitalmarknaden är oproportionerligt stor jämfört med USA:s andel av bnp. Nästa hälften av all aktiehandel i världen sker på de amerikanska börserna och mer än en tredjedel av annan handel med värdepapper.    

Både för USA som helhet och för den amerikanska staten är dollarns och den amerikanska finansmarknadens ställning helt avgörande och de låter både regeringen och befolkningen att leva över sina tillgångar. Men det kan svänga snabbt, och skulle det svänga så att kapital flyr USA så sitter man milt sagt i skiten. Mitt tips är att mycket av Trumps politik måste ses mot denna bakgrund.

Tullar är för Trump inte i första hand för att skydda nuvarande amerikanska jobb utan för att 1) ge stora intäkter till staten. Under en period på 1800-talet hade USA tullar som främsta finansiering av statsapparaten och 2) få utländska företag som exporterar produkter att istället bygga upp produktion i USA. Detta gör att de placerar mer kapital i USA samtidigt som handelsunderskottet minskar, och de binder upp företagen ännu starkare till dollarn.

Slakten av statsapparaten är inte bara ett uttryck för att Trump försöker tvinga fram ändringar i politiken och få in ”sitt” folk på viktiga platser utan minst lika mycket ett sätt att helt enkelt få ner kostnaderna. Att man går allra hårdast åt den verksamhet som skickar pengar ut ur landet – biståndet är också helt logiskt med det perspektivet. Ett annat Trump-initiativ som av någon anledning inte alls fått uppmärksamhet i svensk media är hans förslag att halvera försvarsutgifterna (här talar man desto mer om en motstridig signal om att Natomedlemmarna skall öka sina försvarsutgifter). Detta handlar ju uppenbart om att minska statens kostnader.

Sanktionerna mot Ryssland och Iran har satt extra fart på ansträngningar från bland annat Brics att öka internationell handel i andra valutor än dollar och som inte är beroende av de amerikanska bankerna. På kort sikt har sanktionerna slagit hårt mot Ryssland, men samtidigt har det inte bara visat Ryssland utan också alla andra att det har stora risker att vara beroende av den amerikanska dollarn och de amerikanska bankerna. Detta har i lett till att BRICS-länderna ökar handeln i andra valutor och planerar att utveckla alternativa betalningssystem.  I december varnade Trump BRICS länderna att ha skulle lägga 100 procentiga tullar på dem om de gjorde verklighet av planerna. Säkerligen spelar detta en avgörande roll för Trumps ambitioner att försöka få fred i Ukraina – sanktionerna förstärker strävan att göra sig oberoende av dollarn. Kina har exempelvis stora innehav i amerikanska statspapper, men har minskat dessa på senare tid.

Parallellt med "fredsprocessen" gör USA andra försök att normalisera förhållandet med Ryssland och öppna upp för business. Många spekulerar i att Putin har någon sorts personlig hållhake på Trump, men det tvivlar jag på (han verkar ju också mer eller mindre immun mot skandaler), utan det är nog snarare så att Ryssland har en hållhake på USA och att priset börjar bli för högt (rent ekonomiskt tror jag också att det är Europa som drabbats mest av sanktionerna, mer än både Ryssland och USA). 

Det finns givetvis en hel del Trumppolitik som inte alls kan förklaras av dessa ekonomiska och finansiella perspektiv, exempelvis den aggressiva deportationspolitiken som ju sannolikt skadar USA:s ekonomi och knappast gör någon nytta för dollarn. Men man bör samtidigt notera att Trump öppnar för att låta välbärgade individer och företag köpa uppehålls och arbetstillstånd samt medborgarskap, återigen ett sätt att dra in pengar. Det kan givetvis också finnas rent privat-ekonomiska orsaker till en del av Trumps politik, men jag tvivlar på att de dominerar hela politiken.

Jag ser nu att Katrine Kielos delvis är inne på samma analys som jag i Svenska Dagbladet.

 

Skäms ni för mjölken, Arla?

Det är inte mat som är dyr, det är ultraprocessade industriprodukter.

Många tankar väcks när man ser en sådan produkt, vilket jag gjorde häromdagen på Pressbyrån i Nässjö. PROTEIN skriker produkten, som att det är för att få i sig protein som man skulle behöva dricka den. Det svenska folket i gemen har ingen proteinbrist alls, sannolikt motsatsen. En del som tränar verkar ha uppfattningen att de behöver konsumera massor av protein. Visst kan de behöva lite extra, men om de äter en normal blandkost inklusive animalisk föda lär det vara helt önödigt. Om man är fördomsfull (erkännes) skulle man misstänka att kundkretsen är hårdtränande kvinnor som samtidigt är vegetarianer eller pseudo-veganer och egentligen inte tycker om mat.

MANGO är nummer två i ordningen, med mindre text än PROTEIN. Produkten innehåller fem procent mango. Kanske man tror att det är nyttigt, eller så är det bara en god smak, vad vet jag (jag har varit svag för mango sedan jag jobbade i tropikerna). Jag har ingen aning om var mangon kommer ifrån, det behöver man inte ange. Sannolikt kommer den från någon av de tropiska länder som tillverkaren, Arla, exporterar mjölkpulver till. Mjölkpulver där man tagit bort smörfettet, eftersom det finns en stor efterfrågan av det här och där man istället tillsatt palmolja. Jo, du hörde rätt, man tillsätter palmolja till mjölkpulvret som man sedan också marknadsför med argument att den (billiga) vegetabiliska olja än mer hälsosam än det (dyra) smörfett som man tagit bort från pulvret. Lustigt att man inte använder samma argument i Sverige...

Yoghurt står det med små bokstäver. Det är alltså mjölk det handlar om, även om man inte verkar kännas vid det, Ordet mjölk nämns bara finstilt i innehållsförteckningen, medan produkten presenteras så här: 

"Arla Proteinyoghurt mango innehåller extra mycket protein och mindre fett. Den passar bra för dig som tränar och lätt vill kunna ta med dig ett mellanmål. Yoghurten har en smart förpackning med skruvkork som gör den extra bra för dig på språng."

Mjölk är liksom Arlas kärnverksamhet, men man verkar skämmas för mjölken. Man ser sällan någon reklam för mjölk och i mejerihyllan tar allsköns drycker en allt större plats. 

För några år sedan hade jag en kort diskussion för den dåvarande vd:n för Arla Sverige som då sade att Arla utvecklade sig till ett ”ingrediensföretag”. I stället för att sälja mjölk, ost och smör, satsar man på att plocka isär det högvärdiga livsmedlet mjölk i en massa olika ingredienser, som laktos, mjölkprotein, smörfett och säkert många fler saker som vare sig du eller jag vet vad det är. Dessa ingredienser kan sedan sättas ihop av olika livsmedelsindustrier, inklusive Arla självt, till nya designade, målgruppsanpassade och trendiga ”produkter”. ProteinMangoYogurten är just en sådan produkt. Där har man pimpat mjölken med extra tillsatt mjölkprotein så att proteinhalten blir 10 procent istället för mjölkens normala 3,5 procent. Samtidigt så har man tagit bort en stor del av fettet (som ju har en bra marknad som smör och grädde).

Priset? Cirka 100 kronor litern, så det är kanske begripligt ur ett rent affärsmässigt perspektiv. Men man funderar på hur folk är funtade som betalar så mycket för denaturerad mjölk samtidigt som man klagar på att ”maten är dyr”. Det är inte mat som är dyr utan ultraprocessade industriprodukter.

Det här är ju inte unikt för Arla, utan bara ett exempel på hur livsmedelsindustrin utvecklar sig. Men det är särskilt illa att det företag som ägs av mjölkbönder och som borde värna om mjölkens ställning som livsmedel så till den milda grad struntar i att lyfta det som de svenska mjölkbönderna producerar.

Javisst, jag glömde att PRODUKTEN kommer från Nederländerna.Skål.