Vi visste att det var så här det skulle vara, men kontrasten är ändå så stark.
Det är det till stora delar det industrialiserade jordbruket vi möter, där varje delstat har specialiserat sig på en viss produktion. Vissa delstater föder upp grisar, andra kyckling eller nötkreatur, medan några har specialiserat sig på att odla foder i form av majs och soja.
Det är ett oerhört produktivt landskap, där nästan all mark utanför samhällena verkar vara uppodlad, men samtidigt ger monotonin i åkrarnas grödor och frånvaron av djuren en känsla av ödslighet. Ensamheten förstärks av att vi återkommande ser övergivna gårdar som befinner sig i olika stadier av förfall. Storleksrationaliseringen verkar ha krävt sitt pris – allt färre och större gårdar innebär att några måste flytta och hitta andra inkomster.
Trots att Illinois har ett oerhört produktivt jordbruk ser man med jämna mellanrum övergivna bondgårdar i olika stadier av förfall. Strukturrationaliseringen har sitt pris. Lantbruket brukar säga att man inte är som vilken annan industri som helst, att man är bunden till platsen, till landskapet och kulturhistorien. Just kopplingen till geografin gör att lantbruk och matproduktion inte kan outsourcas på samma sätt som industrin. Så brukar det låta när företrädare för jordbruket vill försvara sig mot importen, men i USA är inte det någon sanning.
Vi ser även en liknande utveckling i Sverige. Grönsaksodlingen hittar vi till stor del i Skåne. Spannmålen odlas främst på de stora slätterna i väst, öst och söder och mjölkproduktionen är koncentrerad till landskap som Halland, Västergötland och delar av Norrland. Och proteinfoder som soja är redan outsourcat och hämtas från Brasilien.
Billig olja, i form av konstgödsel och drivmedel har gjort det möjligt för jordbruket att inte behöva knyta kretslopp när det gäller exempelvis näringsämnen, utan i stället separera djur- och växtproduktion och låta varje område bli specialist på en enda produktionsgren för att sedan transportera allt till rätt plats. En möjlighet för jordbruket att utvecklas till en industri.
Ann-Helen Meyer von Bremen
Gunnar Rundgren
Först publicerat av Naturskyddsföreningen.
No comments:
Post a Comment