Klädd för dåligt väder? Skämtar du det är ju sol ute!

 -När industrin in köper och säljer på en global marknad får stå modell för svenskt lantbruk får vi billig mat men även nedlagda jordbruk och en ökad sårbarhet.

I Land lantbruks senaste nummer har man gjort ett större reportage om den rapport jag nyligen gjorde åt Ekomatcentrum  Hur svensk är svensk mat? En jämförelse av ekologiskt och konventionellt. Rapporten visade rätt klart att för varje krona som konsumenten lägger på svenska ekologiska produkter så går en mindre del till att täcka kostnaderna för importerade insatsmedel jämfört med svenska konventionella produkter. Per kilo är skillnaderna mindre, men ändå betydande för de flesta produkter. Avgörande för resultatet är användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i det konventionella jordbruket.

Det ingick inte i rapporten att värdera vad och ha en massa åsikter om detta är bra eller dåligt, men in intervjun med Land kunde jag utveckla min analys lite mer. När jag får frågan om svenskt lantbruk skulle vinna på ett lägre importberoende svarar jag att lantbruket bara följer den industriella logiken och att eftersom ingen vill betala för förbättrad krisberedskap och minskad sårbarhet är det kortsiktigt inte lönsamt att ta den typen av hänsyn, varken på bonde eller nationsnivå. Fokus på kortsiktig lönsamhet är det som gör att man importerar insatsmedel.

Att så är fallet bekräftas av flera av de intervjuer som kompletterar artikeln.

Palle Borgström, LRF:s ordförande säger:

- Det [importberoendet] är en konsekvens av den kostnadseffektivisering som behövs för att upprätthålla svensk produktion”

- Hög avkastning är viktigare än att minska den svenska växtodlingens importberoende, säger Johan Karlzén, ordförande i Spannmålsodlarna. Han ser heller inget problem med att jordbruket följer den industriella logiken:

- Jag ser inget negativt med att bli rationellare och det skulle tvärtom förvåna mig om jordbruket inte skulle inspireras av övrig företagsamhet.

Jordbruksminister Jennie Nilsson säger att det förvisso kan vara bra att ”en större andel av värdet inom jordbrukets produktion skapas inom landet", men fortsätter

- Men regeringen bedömer att Sverige även fortsatt kommer att behöva import av viktiga insatsvaror att det därför är centralt att i möjligaste mån säkerställa handelsflödena.

Detta är förstå bara en fortsättning på den politik som gällt livsmedelsförsörjningen sedan avregleringen i slutet på 1980-talet och medlemskapet i EU 1994. Sedan dess har vi kraftigt ökat beroendet av importerade livsmedel, ökat beroendet av importerade insatsmedel och avvecklat alla former av beredskapslager. Det finns inget mål för svensk självförsörjning av vare sig livsmedel eller de insatsmedel som behövs för att producera och distribuera livsmedel. Tvärtom så ökar regeringen aktivt för att ytterligare öka det svenska lantbrukets handelsberoende.  I det som kallas ”livsmedelsstrategin” trots att den inte alls handlar om maten vi äter finns målsättningar för internationella konkurrenskraft och ökad export men inga skarpa mål alls för att stärka livsmedelskedjans robusthet, minska sårbarheten eller öka självförsörjningen.

*

Om det finns en helig ko i den svenska politiken så är det frihandeln. Det finns en klockartro på att resultatet av ett ”fritt” handelsutbyte alltid leder till bäst möjliga resultat, trots att det finns väldigt mycket som visar på motsatsen. Framför allt så tar den ideologin inte hänsyn till svarta svanar, katastrofer eller andra situationer av snabbt förändrade villkor.

Att ett land är beroende av dåligt avlönade migrantarbetare för sin livsmedelsförsörjning är exempelvis ett utmärkt exempel på hur ”bra” frihandel är (i detta fall handel med arbetskraft). När en pandemi gör att gränserna stängs eller att arbetarna blir sjuka på grund av de taskiga förhållandena (som i tyska slakterier eller spanska fruktodlingar) då gäller plötsligt en helt annan logik. Under 9 år av 10 lönar det sig inte för en lantbrukare att hålla lager av varor för att klara sig det där dåliga året, lika litet som det ”lönar sig” för svenska sjukhus att ha intensivvårdsberedskap för en hundraårskatastrof.

Givetvis kan handel fylla en viktig funktion för att förse oss med livsmedel om vår egen produktion slår helt fel. Men samtidigt underminerar handeln vår egen produktion och robustheten i vårt livsmedelssystem. Man måste se båda dessa sidor för att ha en nykter syn på effekten av frihandel. Och sedan måste man se hur det påverkar vår försörjningsförmåga i vått som torrt. Skall man gå på fjället eller ut till havs kan man inte bara vara klädd för vackert väder utan man måste släpa på sådant man kanske inte kommer att behöva.