När vi diskuterar matens klimatpåverkan
är det oftast jordbrukets klimatpåverkan vi diskuterar. Men då glömmer
vi att en avsevärd del av matens klimatpåverkan finns i andra delar av
livsmedelssystemet.
Den svenska livsmedelskedjan står för cirka 13
% av den totala energianvändningen, och av kedjans användning står jordbruket
för mindre än en femtedel (se diagram). Liknande
siffror från USA kommer till att jordbruket står för endast 14 % av
energianvändningen i livsmedelskedjan.
Mest anmärkningsvärt är kanske att hushållens
energiförbrukning utgör en så stor del. Av den förbrukningen motsvarar
matlagning, kyllagring och diskning ungefär lika stora delar. Kylning och
frysning av mat har ökat kraftigt och har skapat helt nya rätter och
konsumtionsmönster sedan massintroduktionen av kylskåp och frysar efter andra
världskriget. I Storbritannien uppskattas att 2,5 % av alla växthusgasutsläpp kommer
från kylning i olika former (Tara Garnett, Food Policy 36 (2011) S23–S32). Två
andra viktiga matrrender är ökningen av uteätande och ökningen av färdiglagad
mat av alla de slag, och de flesta sådana rätter är idag kylda eller frysta.
Man kan också jämföra de olika produktkategoriernas
bidrag till vår kaloriförsörjning och den energiförbrukning som är kopplad till
denna. Då ser man att grönsaker, frukt och fisk förbrukar en betydligt större
andel av energin än andelen de tillför vår föda, medan kött och mjölk står för
ungefär lika stor del, dvs runt
en tredjedel. Bröd och spannmål är ”energieffektiva” – de förbrukar 14 % av
energin men ger oss en tredjedel av kalorierna. Det är ingen tillfällighet att
att spannmål har utgjort ryggraden i de flesta kulturers matsystem.
Siffrornas mest betydelsefulla budskap är att det
spelar en stor roll för livsmedelskedjans energiförbrukning var, vilken typ av
mat och hur man äter. Det är ännu tydligare i liknande undersökningar från
USA. Där ligger man ”före” Sverige i andelen färdigmat och andelen uteätande.
Jag tycker att energianalysen i sig är värdefull.
Man kan också räkna om det hela till klimatpåverkan. En överslagsberäkning
ger följande: Om vi beräknar ett genomsnittligt
koldioxidutsläpp från energin på 0,34 kg per kWh (ett genomsnittligt EU-värde
för elektricitet, enligt Bryngelson et al 2016) skulle energianvändningen i
kedjan efter jordbruket motsvara cirka 1 ton koldioxidekvivalenter per person
och år, vilket kan jämföras med växthusgasutsläpp av maten som den ser ut på
gården på cirka 1,5 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Sammanlagt
skulle det bli 2,5 ton koldioxidekvivalenter. Uppgifter från Finland uppskattar
stegen efter gården till mer än en tredjedel av utsläppen och i Storbritannien
har de uppskattats till mer än hälften, så den här siffran på cirka 40 % verkar
sannolik.
Om man ser hela vår matförsörjning som ett
system är det tydligt att en stor del av matens energianvändning och
klimatpåverkan är resultat av ett system snarare än att vissa jordbruksprodukter har hög
eller låg klimatpåverkan. Andelen kyld och processad färdigmat i kosten är
minst lika viktigt som andelen vegetabilier eller andelen animalier för hur stort
vår energianvändning och vårt klimatavtryck är.
Data om livsmedelskedjans energianvändning som är underlag för diagramen från Christine Wallgren & Mattias Höjer, Eating energy - Identifying possibilities for reduced energy use in the future food system, Energy Policy 37 (2009).
Kommentar: Man kan invända att Sveriges energimix har lägre växthusgasutsläpp än EU-genomsnittet, och att man därför inte skall använda den omräkningsfaktorn. Jag tycker att det för närvarande finns goda skäl att använda EU-genomsnittets värden, dels för att energimarknaderna är allt mer integrerade och dels för att energi är en internationell handelsvara. Sverige importerar t.ex. sopor från andra EU-länder och dessa räknas som förnyelsebara bränslen och vi importerar träbränsle från Baltikum och Ryssland. El köps och säljs via kablar till kontinenten där vi köper dansk vindkraft och tysk kolkraft. I själva verket kunde man med viss rätt använda det globala genomsnittet och därigenom visa högre utsläpp. EU-länder importerar i dagsläget träpellets från USA för att öka sin andel förnyelsebar energi – medan amerikanerna bränner sin egen olja och gas, och vi importerar en mycket stor del av våra konsumtionsvaror från Kina och andra länder med höga utsläpp.
Om matens klimatpåverkan till stor del är resultat av ett system – vad kan då jag som enskild konsument göra? Hur stor roll spelar våra val, vår livsstil? Din artikel ger mycket att fundera på! Tack!
ReplyDeleteAllt gott!/Laila
Jag tror att det handlar om att:
ReplyDelete-välja en enklare livsstil med produkter som passar till denna livsstil
-att välja så lokala och direkta relationer som möjligt med de som producerar mat
-att påverka de politiska och ekonomiska ramarna för livsmedelsproduktionen.