De flesta diskussioner om matens miljöpåverkan
handlar om det som händer på gårdarna. En annan typ av diskussion som är vanlig
är att man skall avtså från en viss mat eller produkt pga av dess
miljöpåverkan. Om man äter kött eller använder palmolja bidrar man till
avskogning, om man äter kött bidrar man till växthuseffekten och om man äter
mandlar från Kalifornien bidrar man till vattenbrist där. Även om det kan
finnas en hel del fakta som stöder dessa olika ställningstaganden så missar man
oftast den mer komplexa bilden där det som sker i jordbruket, i
livsmedelsindustrin, i bioenergisektorn och på våra tallrikar hänger ihop. De
är alla delar av ett system, där det bönder eller konsumenter gör på ett ställe
av världen inte kan förstås skiljt från andra skeenden, och det kan inte ses
isolerat från de drivkrafter som påverkar de val jordbrukarna och andra aktörer
i livmedelsindustrin gör.
Några exempel som belyser detta är:
- En orsak till användning av konstgödsel är
att kretsloppen mellan stad och land inte fungerar. Konstgödseln har
möjliggjort att växtodling och djurhållning skiljts, vilket i sin tur gjort
växtodlingen mer ensidig och beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel,
medan djurproduktionen har industrialiserats på ett djurfientligt sätt och med
stora överskott av näringsämnen (gödsel).
- Det är brasiliansk och europeisk politik,
handel och priskonkurrens som leder till att stora sojaplantager breder ut sig
i Brasilien medan Europas bönder låter åkermark och betesmark växa igen
istället för att odla sitt eget proteinfoder. Det är därför inte korrekt att
säga att det är europeernas köttonsumtion som driver avskogningen*, bara för att många av Europas
djur äter brasiliansk soja.
- Kaliforniens vatten pumpas slut för
mandelodlingar, mjölkproduktion, isbergssallad eller någon av de hundra andra
viktiga jordbruksprodukterna från Kalifornien. Det är inte konsumtionen av den
utpekade syndagrödan som är orsaken till vattenbrist i Kalifornien utan torka,
överexploatering och den fria marknaden i kombination med privatisering av vattenrätter.
Detta leder också till att vissa bönder väljer att sluta odla helt säljer vattenrätterna
till en golfbana eller till ett solkraftverk.
- Bevattning, konstgödsel och växtförädling
samverkar så att näringsvärdet i de odlade grödorna successivt har minskat. Det
är konkurrens mellan bönderna och ibland livsmedelsindustrins krav som drivit
den utvecklingen, inte växtförädlarnas ondska eller böndrnas girighet.
- Intensifiering förespråkas som strategi för
att minska utsläppen per enhet. Men intensifieringen driver samtidigt ökad konsumtion
eftersom produktionen blir billigare. Det gör att vinsterna med
intensifieringen i form av minskad miljöpåverkan uteblir. Intensifieringen av
kyckling och laxuppfödning är goda exempel på detta. De har kraftigt minskat sin
miljöpåverkan per kg produkt, men samtidigt stimulerat till kraftigt ökad
konsumtion av dessa produkter. I intensifieringsförespråkarnas värld är naturbetesmarksbetande
kor de värsta miljöförstörarna eftersom de släpper ut stora mängder metan per
kg kött. Men i verkligheten kan naturbetesuppfödda kor och får vara den mest
miljövänliga produktionen.
- Den intensifierade och effektiviserad
spannmålsproduktionen har gjort den tidigare så dyrbara spannmålen så billig
att den nu används i stor skala för köttuppfödning och biobränslen. Billig
spannmål och soja är en av de främsta drivkrafterna för den ökade
köttkonsumtionen.
- Även om man kan visa att energiåtgången per
kg produkt för transport i stora globala handelskedjor är relativt liten och
knappast större än i lokaliserade handelskedjor, är det likväl så att de
globala handelskedjorna föder ett resursförbrukande livsmedelssystem där mycket
större kvantiteter transporteras runt. Det är just för att de globala kedjorna
är effektiva som de används mer och mer, så att den lokala produktionen slås
ut. De globaliserade handelskedjorna skapar på så sätt ett förstärkt
beroende.
- Syftet med kylteknik är att bevara mat. I
takt med att kylarna har blivit mer energieffektiva har de blivit större och
många fler. En allt större del av vår mat utgörs nu av kylda livsmedel, vilka
kräver hårt trimmade, obrtutna leveranskedjor, och vilka i sin tur skapar behov
av mer kyla.** En intressant paradox är att det förstörs mest mat i de länder som har
de mest utbyggda systemen för kylda matvaror, medan fattiga hushåll utan
kylskåp som köper lokal mat eller odlar själva knappast slänger någon mat.
Jordbrukssystemen och det som händer i
livsmedelskedjan påvarkar varandra, stöder och återskapar varandras system och
behov. I min bok Den stora ätstörningen, maten, makten, miljön
som kommer ut på Ordfronts förlag i höst utvecklar jag de här resonemangen
vidare.
Kommentar: den här artikeln har medvetet
mycket litet fakta för att hålla fokus på resonemangen. Jag har skrivit ganska
många andra artiklar och inlägg om miljö och klimateffekter av vår mat och
djurhållning. De flesta har varit fulla av fakta som har bäring på det som jag
skrivit ovan. Några av de mer lästa är:
Och häromdagen skrev jag ett till inlägg, Titta
bortom gårdsgrinden - del I, vilket handlade om
energiförbrukningen i hela livsmedelskedjan.
* I dagsläget är för övrigt den kinesiska
importen av soja mycket större än den europeiska.
** Det beräknas att 2,5 % av de brittiska
växthusgasutsläppen kommer från kyl- och fryskedjorna.
No comments:
Post a Comment