När den här texten skrivs pågår en debatt i media om så kallad ultraprocessad mat, det vill säga snacks, kakor, proteinbars och andra livsmedel som tidigare kallades för ”skräpmat” och i fall dessa gör oss feta och sjuka.* Det gör den säkert, men det finns andra sidor av en den ultraprocessade maten som är minst lika allvarliga.
Barnfavoriten och storsäljaren chicken nuggets som i princip finns över hela världen är ett utmärkt exempel. Redan utseendet är anonymt och de små friterade bitarna skulle i princip kunna vara vad som helst, vilket ytterligare förstärks av den neutrala smaken och lättuggade konsistensen. De gyllengula kuddarna avslöjar inte ens att de kommer från ett djur, sannolikt från någon av de två globalt dominerande kycklingsraserna, ross eller cobb, vilka ägs av varsitt bolag. Själva kycklinguppfödningen är också så specialiserad och generisk att den kan försiggå i princip var som helst utan koppling till landskapet, kulturen eller naturen. Cirka 40 procent av landets kycklingar föds upp på gårdar som helt saknar mark och därför inte odlar sitt eget foder. Även bland de företag som brukar mark, köps en stor del av fodret in och allt foder steriliseras innan användning för att hålla naturen borta. Oavsett var i världen som en blivande chicken nuggets föds upp, så är det med samma teknik och i samma stora hallar.
Kyckling, soja, vete, palmolja, majs, socker – där har vi några av huvudingredienserna i många av de ultraprocessade livsmedlen, råvaror som vare sig har någon adress eller relation. Det finns givetvis en rad andra livsmedel som inte kan klassas som ultraprocessade, men som ändå är oerhört anonyma och generiska, som exempelvis odlad lax, den mjölk vi köper i butik och vetemjölet.
Den anonyma maten bygger på en frikoppling – mellan producent och konsument, från landskapet och från djuren och växterna. Det är inte bara att det geografiska avståndet ökar mellan våra tallrikar och var maten odlas, föds upp och tillverkas, ibland har vi inte ens en aning om varifrån den kommer. Det fysiska avståndet får i sin tur det mentala avståndet att öka. Vi begriper allt mindre av hur maten produceras och vilka omständigheter som gäller för matproduktionen. Det här gör oss till ekologiska analfabeter.
På matens löpande band är också allt och alla ständigt utbytbara. Precis som djurfoderföretagen hela tiden varierar ingredienserna i sina foderblandningar utifrån vilka råvaror som för tillfället är billigast, gör matföretagen detsamma. Ursprung, relationer till landskap och till människor – allt sådant blir bara hinder i denna komponentindustri.
Det sägs att det moderna samhället är individualistiskt och hyllar mångfald, men likriktningen är bedövande i matsystemet. Standardiseringen ses ofta som en garant mot dålig matkvalitet men det är lika mycket en garanti mot att något skulle kunna vara bättre, eller bara annorlunda. Mat som smakar olika beroende på vilken tid på året det är, var den kommer ifrån, hur den har odlats och fötts upp, vilka arter och sorter det är frågan om – allt sådant blir problem snarare än de tillgångar som det egentligen är. Matfabriken kräver likriktning. Allt ska se likadant ut, smaka likadant och inget får sticka ut. Den bygger också på odlingsmetoder som bekämpar biologisk mångfald hela vägen från åkrarnas omgivande landskap till våra matsmältningsorgan. Effekterna på hälsan är på så sätt ett symptom på ett sjukt livsmedelssystem mer än bara ett resultat av industriell bearbetning.
No comments:
Post a Comment