När Europarlamentet skulle besluta om den nya europeiska jordbrukspolitiken lanserades ett förslag om att beteckningarna korv och burgare skulle reserveras för köttvaror. Förslaget stal all uppmärksamhet från det stora beslutet om den europeiska jordbrukspolitiken, med en budget på över 500 miljarder årligen, de kommande sju åren. Exemplet visar hur mycket känslor som rörs upp av frågan om vad saker får kallas.
Regleringar av ord för livsmedel har en lång historia, Redan 1885 stiftades en lag i Sverige som förbjöd att man kallade margarin konstsmör eller liknande. Då var det inte en strid mellan vegetabilier och animalier för de första margarinerna gjordes av animaliskt fett. Reglerna skärptes på trettiotalet, då man också förbjöd all reklam som anspelade på smör till exempel slogan ”smakar som smör” vilken användes för margarinet Tre Ess.
I början på 1900-talet revolterade de franska vinodlarna in södra Frankrike mot ett alltmer utbrett fusk inom vintillverkning där man till och med sålde syntetiskt vin gjort av sockervatten och essenser. Genom massdemonstrationer, den största med en halv miljon deltagare och genom att vägra betala skatt drev man igenom sin vilja. Senare kompletterades regleringen med de olika kvalitetsbeteckningarna för vin som senare blev EU-standard. De franska vinreglerna blev också modellen för det stora antal skyddade beteckningar som numera finns på marknaden, alltifrån parmesanost till falukorv.
Vissa namnbedrägerier verkar dock gå helt under radarn. Ett sådant är biodieseln HVO. Trots att förkortningen betyder hydrogenerad vegetabilisk olja är tillverkas den i stor utsträckning av animaliskt fett och slakteriavfall.
Det blev inget vegokorvsförbud. Däremot finns det sedan tidigare regler som begränsar rätten att använda beteckningen mjölk eller smör för produkter som inte är gjorda på ”juversekret från däggdjur” (med vissa undantag baserade på historisk användning som kokosmjölk och jordnötssmör). Frågan är hur mejeriindustrin förvaltar detta skydd? Nyligen lanserade Arla ett mjölkretentat (som uppstår när mjölkprotein koncentreras genom ultrafiltrering av mjölk) man kallar för mjölkdryck. Sedan länge säljer man också matlagningsgrädde som är utspädd till 15 % och har tillsatt majsstärkelse. De som säljer alternativen är inte stort bättre. Att mandeldryck inte får säljas med ordet mjölk är kanske mindre upprörande än att den får använda ordet mandel då den bara innehåller några hundradelar mandel.
Striden om beteckningarna är uttryck för värderingar och i ännu högre för olika företags eller branschers kamp om marknadsandelar. Med den bakgrunden är det nog en from förhoppning att de någonsin kommer att vara konsekventa. Vi får nog nöja oss med att som Fröding konstatera:
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor
Nya dikter 1894
Undrar om du tog fakta om vinkriget från min bloggpost http://www.folkrorelser.org/blogg/2015/10/10/gammalt-vin-i-nya-laglar/ eller om du tog dem direkt fån min källa, Georges Ferré: 1907 - La guerre du vin?
ReplyDeleteJan, jag tog det från dig, men gjorde en extra sökning för att vara på den säkra sidan. Tack för tipset!
ReplyDeleteKul. Läs gärna Ferré, han visar vad dom kunde på den tiden.
ReplyDeleteMin franska stöder inte riktigt läsning av längre texter....
ReplyDeleteDet trodde jag också först, jag läste franska tre år i plugget och trodde att jag hade glömt alltihop. Sen blev jag ihop med en kvinna med blandad fransk och spansk bakgrund och tänkte att jag skulle försöka i alla fall. Och det visade sig att det satt kvar i det passiva språkminnet. Sen jag hade plågat mig igenom en Maigret-bok (garanterat lätt) kunde jag försöka mig på svårare saker. Och saktext är faktiskt enklare än romaner.
ReplyDelete