De bästa målarna i den romantiska traditionen: Företagen

Det kommer knappas som en överraskning att en internationell undersökning av så kallad Corporate (Social) Responsibility (Socialt ansvarsfullt företagande) visar att det mestadels är luft och fina målsättningar, men sällan någonting substantiellt. Ibland är det lögn och förbannad dikt också.

"The quality of environmental data in sustainability reports remains appalling at times, even today," said Dr Ralf Barkemeyer, a lecturer in CSR at Leeds and one of the team leaders. "In financial reporting to leave out an undisclosed part of the company in the calculation of profits would be a scandal. In sustainability reporting it is common practice. Put provocatively, companies get points for knowing where they want to go, but nobody seems to check whether this is where they are heading. Aspiration replaces performance."

 Men var det verkligen någon som trott på det där är min spontana reaktion - men sanningen är att det är det.....

Jag har skrivit om det flera gånger på min engelska blogg, tex följande inlägg om patetisk grönmålning av Sony Ericsson: Pathetic greenwashing

Och i Trädgården Jorden skriver jag:

Den oinvigde tenderar att tro att ett företag som är certifierat för sitt mil-jö­ledningssystem (ISO 14000 eller EMAS) uppför sig bättre på miljöom-rådet än ett företag som inte är det. Denna missuppfattning förstärks av de certifierade företagen, konsulterna som hjälper dem och av certifieringsor-ganen. Alla använder de uttryck som ”miljöcertifierad” (208 000 träffar på Google dec 2008). I själva verket är det starkt miljöstörande industrier som har gått i täten för miljöcertifiering. Sanningen är att denna typ av miljö-certifiering inte betyder mycket mer än att man uppfyller lagstiftningen, att man har ett system för att kontrollera detta och att man har planer, upp-följning och rapportering av den miljöpåverkan man har. Sammantaget är dessa system och certifieringar skrapningar på ytan, och de kan inte alls leda till att näringslivet kan klara av de utmaningar som det ställs inför om det skall vara den drivande kraften i den nödvändiga omställningen. I ännu mindre utsträckning än miljömärkning innebär det någon konkret förbätt-ring. Det betyder inte att de är negativa, tvärtom. Det man kan ha syn-punkter på är att de framställs som betydelsefulla när de inte är det och att de missbrukas av företagen i deras marknadsföring.

Corporate Social Responsibility (CSR) eller ibland bara Corporate Re-sponsibility är att annat koncept som har antagits av stora delar av närings-livet, påhejat av regeringar och FN. FN har lanserat ett initiativ kallat Glo-bal Compact. På samma sätt som företag som producerar skräp får kvali-tetscertifieringar och de värsta industrisektorerna blir miljöcertifierade så är CSR-ansträngningarna av företag oftast ett utanverk utan större inne-håll. Jonathon Porrit ger exemplet på hur militärmaterialtillverkaren BAE visar sitt ansvarstagande genom blyfria kulor, mindre gifter i missilerna och granater som orsakar mindre föroreningar (Porrit 2007). Skandalföre-tag som Enron och många av de banker som nu står med byxorna nere har varit pionjärer inom CSR, vilket inte direkt stöder konceptens trovärdighet. Delar av industrin och flera nyliberala debattörer tycker att CSR är skadligt därför att man tar bort företagens fokus på det de existerar för, att driva företag och generera profit. Den traditionella vänstern har oftast rea-gerat starkt på inslagen av frivillighet för företagen och förespråkar snarare politisk reglering av t.ex. miljökrav och sociala krav än olika typer av certifieringar. En del nyliberala debattörer delar den uppfattningen med logiken att det är bättre med en extern reglering som sätter upp sociala regler för alla företag än att företagens interna arbete förvirras av CSR.
Men visst finns det företag som försöker. Och det är inte bara små nisch-företag. Svenska McDonalds:

  •    återvinner 90 % av alla förpackningar.
  •    använder till 90 % Bra Miljöval el.
  •    serverar ekologisk mjölk och kaffe.
  •    har ventilationssystem som anpassar sig till antalet besökare i restauran-terna, vilket minskar energiförbrukningen betydligt.

Man hävdar också att en måltid på McDonalds förbrukar cirka 1 kWh vilket är betydligt mindre än vad en måltid i hemmet förbrukar (McDonalds 2008). Svenskägda MAX går ännu längre och försöker vara koldioxidneutralt genom trädplantering i Afrika. Självklart är dessa åtgärder i alla fall steg i rätt riktning.