ISEAL, har kommiot ut med en intressant rapport,
I den finns mycket matnyttigt. Jag fastnade speciellt för detta:
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5yBerQuouQ8xoVWYsLhGHYY3_DOga4uYLMsrN7BEmMcsFjO6ZeNlwotYkIGRj20DwdXi7ksopN_KQ70ICr0AjLB3jxOY87fUkU8fqxt4AMsm7hvtB5gqQQvxc3bBvP653Ow1ycc03deRw/s280/standard+value.jpg)
dvs, att för olika miljömärkningssystem och sociala märkningssystem så anser de som använder systemen (företagen) att den egentliga
effekten av systemet var minst viktigt, medan hur den kontrolleras och utformas är viktigt. På sätt och vis är det lite deprimerande och stöder min tes att formerna och systemen har blivit de viktigaste och att vad systemen egentligen tjänar till spelar en lite roll. Det är också där som hela "uthållighetsbranschen" tappar bort sig. Systemen bjuder över varandra i att erbjuda syndernas förlåtelse, men egentligen är de få som kan visa på så stora resultat. Detta är ju allra mest tydligt för the ISO inspirerade ledningssystemen (ISO 9000, 14000, 22000), där resultaten egentligen inte spelar någon som helst roll.
No comments:
Post a Comment