Monday, 15 July 2019

Det självförökande kapitalet


Kor är förunderliga varelser. De kan äta gräs och annat som vi människor inte kan äta och omvandla det till värdefulla produkter som mjölk, kött och hudar. Till skillnad från många andra ting kan de också föröka sig själva, de blir fler varje år. Men för att fler kor skall kunna leva måste de få mat. Mat kommer från växter som blir kornas foder. För att få mer foder får man utöka betesmarkerna eller åkermarkerna där man odlar foder till korna. Eller så kan man intensifiera utnyttjandet av marken så att det växer mer. All mark passar dock inte som betesmark eller som åkermark, och både kor och människor är beroende av att det finns annan natur som tar hand om vårt avfall, reglerar olika naturliga processer. Förr eller senare stöter vi på ett tak för hur många kor som gården/landet eller planeten kan föda. Ständig tillväxt av antalet kor – eller människor - är helt enkelt omöjligt på en begränsad planet.

För bönder och boskapsskötare har det varit rätt uppenbart genom tiderna att antalet kor/får/getter/kameler/jakar osv inte kan överstiga markens bärkraft, och i de flesta fall har man anpassat djurantalet till detta. Har man inte haft vett att göra det av egen kraft har naturen skött det. När vi besökte Mongoliet för några år sedan besökte vi en herdefamilj. De berättade att några år tidigare var det en riktigt tuff vår, då överlevde bara tre av familjens 30 kor och jakar och knappt hälften av de 200 getterna och fåren. Gonchigdorj, mannen i familjen konstaterade lakoniskt att ”naturen tar hand om balansen, om det är för många djur kommer de att dö under vintern”.

Ursprunget av ordet ”kapital” är det latinska caput vilket betyder ”huvud”, dvs hur många kor någon hade. Det är svårt att veta om detta ursprung för ordet kapital också ligger bakom uppfattningen att det är normalt och naturligt att kapital skall föröka sig, förränta sig. Inte bara som kor utan som gräshoppor. 
Är boskapsskötaren protokapitalist? Foto: Gunnar Rundgren


Att man ackumulerar kapital, det är både själva definitionen av kapitalism och ett villkor för att den skall fungera. Det moderna Kapitalet kan dock växa på mycket annat än gräs. I stort sett alla delar av biosfären och jordskorpan kan omvandlas till varor eller resurser i kapitalets metabolism.

Kapitalet tar de lågt hängande frukterna först, kolonisering av främmande länder, handel för att utnyttja skillnader i produktionskostnader och frigörandet av enorma energiresurser för att öka arbetets produktivitet. När det stöter på begränsningar av ett eller annat slag får det rikta sig mot något annat.  Stegvis blir allt större delar av det mänskliga samhället och människan självt marknader som formas efter kapitalismens logik. Allt som går att omvandla till kommersiell verksamhet blir varor eller tjänster.  På senare tid har även kunskap, våra organ och sjukdomar, ja till och med våra triviala vanor lyckats bli föremål för kapitalistisk exploatering.

Förr eller senare tar det givetvis stopp. Om det gör det för att vårt avfall kväver oss, resurserna tryter, jordens ekosystem kraschar eller för att avkastningen sjunker så lågt på investeringar att kapitalismen stryper sig själv vet jag inte, inte heller om det kommer att ske nästa år eller nästa århundrade.

Det viktiga är att inse att kapitalismen som system, och dess tvilling ekonomisk tillväxt, i längden är oförenligt med honnörsbegrepp som hållbarhet, ja till och med med den personliga frihet som kapitalismen idealiserar.
Med den insikten kan man börja ha ett intelligent samtal om hur samhället borde se ut.

2 comments :

Pogust said...

Det samtalet Gunnar, ser jag verkligen fram emot :-).

Farfar said...

Tyvärr skulle vi haft det samtalet för länge sen.