Wednesday, 7 March 2018

Ekologisk odling igår, idag i framtiden



Definition
”Ekologiskt lantbruk är ett produktionssystem som bevarar jordarnas, ekosystemens och människornas hälsa. Det förlitar sig på ekologiska processer, biologisk mångfald och lokalt anpassade kretslopp i stället för användning av insatsmedel med skadliga effekter. Ekologiskt lantbruk kombinerar tradition, innovation och vetenskap till gagn för vår gemensamma miljö, främjar rättvisa relationer och en god livskvalitet för alla.”
(Definition av ekologiskt lantbruk utarbetad av International Federation of Organic Agriculture Movement, IFOAM, under mitt ordförandeskap)

Lever vi upp till det?
Vad gör det genomsnittliga ekologiska jordbruket för att leva upp till rättvisa?
I hur stor utsträckning har vi lyckats skapa lokala kretslopp?
Hur bidrar vi till bättre hälsa?

Handen på hjärtat: det är nog inte många ekologiska gårdar som kan anses uppfylla definitionen. Det vore nog inte rimligt att leva upp till den heller fullt ut.
Genom mitt agerande i Krav och internationellt har jag tagit ställning för mer avslappnade regler, kortare karenstider, acceptans av en viss del konventionell gödsel och konventionellt utsäde. Jag har också motsatt mig de flesta bindande regler för social rättvisa. Det beror på att jag alltid sett det ekologiska regelverket som ett verktyg att använda vid försäljning av ekologiska produkter på en konventionell marknad. För att kunna spela någon roll där får reglerna inte vara för begränsande, det måste gå att på ett realistiskt sett följa dem och producera volymer till priser som är någorlunda möjliga att sälja till.

Frågan är hur vi går vidare för att minska klyftan mellan målsättningen och verkligheten?
Låt oss först ta några steg bakåt.

Tidig utveckling
Ekologisk odling har flera olika ursprung och därför olika drivkrafter och tyngdpunkter. Tidiga förespråkare för ekologiskt lantbruk var Rudolf Steiner (antroposofin), J.I. Rodale, Albert Howard och Eve Balfour. I stor utsträckning hade de en uppfattning att de ”moderna” jordbruksmetoderna skadade jordens bördighet och människors och djurs hälsa. I slutet av sextiotalet tillkom mer typiska ”miljöfrågor” som skäl för ekologiskt jordbruk, samt en reaktion på industrialisering av djurhållningen. Med detta följde också en grupp av aktivistiska bönder, ofta med stadsbakgrund, däribland vi på Torfolk.

I kombination med tidsandan och allt mer uppenbara problem med den industriella jordbruksmodellen lyckades vi positionera ekologisk odling. På åttiotalet skedde ett genombrott i den allmänna debatten och i livsmedelsindustrin. Jordbruksforskning och lantbrukssektorn var motsträvigare. Men inte heller de kunde ignorera det ekologiskt jordbruket.

Särskilt inte när vi också lyckades få politiskt stöd för ekolantbruk. Under valrörelsen 1988 behövde Socialdemokraterna något miljövänligt kort att spela ut och jordbruksminister Mats Hellström lovade ett omläggningsstöd för den som lade om till alternativ odling, som det fortfarande kallades för då. Alternativodlarnas Riksföbund (ARF) välkomnade stödet men menade att också de existerande odlarna borde få stöd. Man fick inget gehör för det. Då organiserade Samodlarna en leveransstrejk av ekologiska produkter veckorna innan valet.  Inga varor skulle levereras till butikerna. Vi fick rätt stor uppmärksamhet för det och bara någon vecka innan valet ringde ministern hem till Torfolk och ville prata med Kari Örjavik för att be henne att bryta strejken och att en representant för odlarna skulle komma till en presskonferens i Stockholm nästa dag. Vi fick som vi ville.

Vid årsmötet i mars 1992 antog ARF målsättningen att den ekologiskt odlade arealen skulle ökas från en till tio procent av landets åkerjord till år 2000. I samarbete med KRAV och Samodlarna inleddes en kampanj för detta. Redan 1994 antog Riksdagen, efter en motion från Centerpartiet, ett mål att 10 procent av Sveriges åkerareal skulle brukas ekologiskt år 2000. Dessa mål förnyades och utökades med mål för offentlig konsumtion några gånger, senast av den sittande regeringen (30 % ekoareal och 60 % eko av offentlig konsumtion 2030).
*
Ekologiskt, traditionellt jordbruk och ny teknik
Ekologiskt lantbruk bygger i rätt stor utsträckning på de intensiva odlingsmetoder som utvecklades på artonhundratalet och tidigt nittonhundratal i Europa och liknande system som utvecklats i Asien. Men det betyder inte att ekologiskt jordbruk är teknikfientligt. Ekologiskt lantbruk idag välkomnar och använder i stor utsträckning modern teknik som mjölkrobotar, klimatstyrda växthus, GPS-styrning, och mekanisering i allmänhet. Ekologiska gårdar är större och mer moderna i genomsnitt än konventionella. Ekologiskt lantbruk har varit föregångare i utveckling av metoder för biologisk bekämpning av skadedjur och mekanisk bekämpning av ogräs, en del av dessa metoder har tagits upp av det konventionella jordbruket. Samtidigt motsätter man sig användning av genmodifiering, strålning, nanoteknik och i stort sett alla moderna bekämpningsmedel samt lättlösliga former av mineralgödselmedel.

Det finns fortfarande stora kunskapsluckor om det rika livet i jorden och hur vi kombinerar goda skördar med kolbindning och biologisk mångfald. Hur växter och betande djur kan samverka på bäst möjliga sätt. Och visst kan vi ha nytta av ny teknik av olika slag. Men det är inte brist på kunskap eller brist på teknik som begränsar våra möjligheter att producera på ett hållbart sätt. Jag tror de flesta vet mycket väl hur de skulle kunna producera på ett mer hållbart sätt, och hur de skulle kunna gynna biologisk och social mångfald på gårdarna, eller ytterligare förbättra djurvälfärden. Men det lönar sig inte eller är inte möjligt på grund av lagstiftning, stödsystem eller andra regler.

Synen på livsmedelsförädling har förändrats från att initialt vara starkt kopplat till ”hälsokost” och därmed minimal beredning till att man idag anammar de allra flesta livsmedelsförädlingsmetoder med undantag för en rad kemiska tillsatsmedel, strålning och nanoteknik. Det finns numera ekologiskt junk food, godis, massor av industrimatsprodukter och försäljningen av ekologiskt på Systembolaget är lika stor som försäljningen på Coop och Axfood tillsammans. Jag minns heta diskussioner om Krav överhuvudtaget skulle kunna godkänna alkoholhaltiga drycker…

*
Ekologiskt, marknaden och strukturomvandling
Idag handlas ekologiska produkter över hela världen, i vissa avseenden till och med mer än konventionella; USA importerar till exempel både ekologisk soja och majs medan man är en jätteexportör av konventionell soja och majs. För några år sedan blev det brist på ekologisk soja på marknaden för att ett koreanskt rederi ställde in betalningarna och deras båtar skeppade större delen av den ekologiska sojan i världen från Kina, samtidigt som Kina är världens i särklass största importör av konventionell soja. Statliga exportfrämjande åtgärder i många länder använder ekologiska produkter som front i nya marknader. Jag tror Sverige är inne på den linjen nu.

Visst finns det mer vi kan göra inom ramen för den vanliga marknaden, vi kan fortsätta att ta marknadsandelar. Men…
Försäljningen till den vanliga handeln gör att ekologiska bönder utsätts för samma typ av konkurrenstryck som konventionella. Det har lett till en kraftigt ökad specialisering av produktionen. Specialisering är dock mer problematisk för ekologiska bönder än för konventionella, filosofiskt och rent agronomiskt —ensidighet är i strid med de grundläggande tankarna och fungerar heller inte särskilt bra. Man är i ökad utsträckning beroende av inköpta insatsmedel, t.ex. kommersiella gödselmedel. Pga av reglernas utformning bromsas dock ensidigheten delvis.

På liknande sätt driver konkurrensen på marknaden mot ständiga rationaliseringar, vilket i nio fall av tio betyder minskade kostnader. Det betyder i sin tur i det allra flesta fall minskad användning av arbetskraft, om inte totalt så definitivt per producerad enhet. Det är ju själva definitionen av effektivitet, och är grunden för den lönsamhet som ekologiska bönder jagar precis som de konventionella.

Om vi följer det konventionella jordbrukets och livsmedelsstrategins affärsmodeller kommer vi ha allt färre människor engagerade i jordbruket och fortsätta strukturrationaliseringen. Snart är det 100 mjölkkor i genomsnitt på de 3500 svenska mjölkgårdarna. År 1976 fanns det 56 492 mjölkföretag och 663 800 mjölkkor, dvs 12 kor per gård.

Men frågan är om vi inte behöver fler folk snarare än färre på landsbygden?
Frågan är om vi inte behöver mer mångfald snarare än ytterligare specialisering?

Ekorörelsen har ägnat större delen av sin energi de senaste årtiondena på lagstiftning, regler och certifiering samt utveckling av de konventionella marknadskanalerna. Det har varit ofrånkomligt om vi vill vara relevanta i den verklighet som de flesta människor, både bönder och konsumenter lever i.  

Men det är varken regelverken eller marknaden som bär den ekologiska odlingens själ eller som driver den typ av innovationer vi behöver för framtiden.

*
Vi behöver titta bortom marknaden som vi känner den idag. De innovationer vi behöver allra mest är sociala och ekonomiska och således också politiska.

Vi kan arbeta politiskt för att vi skall få ersättning för de kollektiva nyttigheter vi levererar i form av biologisk mångfald och kolbindning. Om det kombineras med att jordbruket också får betala sina externa kostnader, som kanske är lika stora som produktvärdet, då kanske ekologiska produkter blir billigare än konventionella i framtiden.  Men det finns många men i den visionen. Det förutsätter det en helt annorlunda handelspolitik och antingen utträde ur EU eller en total reformering av EU:s jordbrukspolitik. Vi måste också lämna Världshandelsorganisationen, WTO. Tanken att vi skulle ha ännu mer regler och kontroll och vara ännu mer utelämnade till myndigheters godtycke är inte något som appellerar till mig.

Prissättningen av naturen kanske inte heller är den bästa vägen att gå eftersom det förstärker tanken att allt kan värderas i pengar. När något väl har fått ett värde i pengar är det också utbytbart med allt annat som har samma prislapp. Och då kan det också ägas och säljas.

*
Relationsmat är ett begrepp som sammanfattar hur den anonyma marknaden och dess verktyg ersätts av relationer mellan människor. Dels har det skett en mycket kraftig utveckling av småskalig livsmedelsförädling och gårdsbutiker runtom i landet. Det finns nu fler gårdsbutiker än ICA-butiker och tillväxten i sysselsättning i livsmedelsindustrin sker i mathantverk, mikrobryggerier, vingårdar och liknande. Många av dessa bygger på en lokal marknad och utveckling av korta varukedjor. Andra typer av innovationer är andelsjordbruk, Reko-ringar, kollektiva stadsodlingar, deltagande certifiering osv.

Mycket av det här sker utanför den certifierade ekologiska produktionen. Många är kanske i huvudsak ekologiska men de köper foder av grannen snarare än certifierat ekologiskt foder och struntar i om utsädet är certifierat och ekologiskt utan byter med någon annan. Ibland ställs dessa som alternativ till det ekologiska. Och visst är det ett alternativ till den certifierade produktionen som säljer på en anonym marknad. Men jag tycker inte att det finns någon motsättning med det ekologiska lantbrukets definition och målsättning. De som betonar direktkontakter med konsumenter, gastronomi, odling av lantsorter, matkvalitet, integration och utveckling av den lokala ekonomin utvecklar delar av det ekologiska lantbrukets målsättning som den marknadsinriktade huvudfåran inte utvecklat. 

Visst kan man avfärda den här typen av alternativ med att det är smått och betydelselöst och bygger på en massa ideellt arbete. Men det är samma argument som man använde under årtionden för att avfärda ekologiskt lantbruk. Och se så fel man hade.

Att bädda in och förankra jordbruket i den lokala ekonomin är en lika viktig handling som att bygga ekologiskt jordbruk på lokala fysiska resurser. Precis som vi skall ha växtföljder och slutna kretslopp på näringsämnen behöver vi återskapa eller nyskapa de sociala och ekologiska banden mellan landsbygdens folk och jord och skogsbruk. Det är först när de ekologiska och ekonomiska systemen harmonierar med varandra som vi kan få riktig hållbarhet. Ett riktigt regenerativt livsmedelssystem kommer att sluta cyklerna av energi och näringsämnen, men också återskapa relationen mellan folk och marken och naturen.
Ekologiskt lantbruk är inte det enda som behövs för att ta oss dit, men det kan vara en viktig del av det arbetet. Det finns många människor som brinner för detta och vi skall se dem som viktiga allierade.

*
Läser man pressen och tar del av annan media kan man få intrycket att valet står mellan ett landbaserat jordbruk som orsakar erosion, tränger ut biologisk mångfald, slösar på knappa vattenresurser och står för en mycket stor andel av växthuseffekten, och en massa smarta, digitala, cirkulära, disruptiva, paradigmskiftande food tech lösningar. Dessa är system som labb-kött, landbaserad fisk och algodling, akvaponik, inomhusodling med konstljus, konstgödsel och cirkulerande näringslösning, och all annan typ av produktion som kan drivas industriellt i tankar, tunnlar eller hangarer, helst i städerna. Detta kombineras ofta med helt industriellt producerade livsmedel.

Dessa system kommer inte att leverera den mat som vi behöver och i de flesta fall är deras resurssnålhet och miljövänlighet ren storytelling - helt utan grund. De behöver alla insatsmedel av olika slag och indirekt behöver de ofta lika mycket mark och andra resurser som "vanligt" jordbruk.

Dessa system är en del av en process som för oss längre och längre bort från den natur vi är en del av, vare sig vi vill eller inte. Men vi skyddar inte naturen genom att låtsas att vårt sätt att leva inte utnyttjar den - för vi är precis lika beroende av den som våra förfäder.  


Tal vid Ekologiska Lantbrukarnas Ekodagar i Sunne, 7 mars 2018.

No comments :