Wednesday, 4 October 2017

Rättvist utsläppsutrymme – tjugohundratalets jordreform?




Rättvist utsläppsutrymme och ekologiska fotavtryck är helt samhällsomvälvande om vi tar dem på allvar annars är det mest koketteri.

Vi har nog alla hört resonemang om hur stor del av jordens resurser som varje människa gör anspråk på, eller borde kunna göra anspråk på. Det kan gälla åkermark, vatten eller det sammanlagda ”ekologiska fotavtrycket”.

Allra starkast kommer det till uttryck i klimatdebatten.  ”Alla människor i världen har rätt till ett lika stort utsläppsutrymme” säger 21 organisationer i Klimatmålsinitiativet. Och det är inte vilka organisationer som helst utan inkluderar bland annat Världsnaturfonden, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Konsumenter, Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan.

Vi vet att mänskligheten släpper ut alldeles för mycket växthusgaser och att de globala utsläppen måste minska dramatiskt. Jag vill inte trassla in mig i en massa siffror utan mer diskutera principer, men för att sätta saker i sammanhang:

De globala växthusgasutsläppen är idag drygt 5 ton CO2 ekvivalenter per person och år. Utsläppen av det som svenskarna konsumerar är drygt 11 ton CO2 ekvivalenter per person och år. Ur produktionsperspektiv, de utsläpp som orsakas av produktion i Sverige, är våra utsläpp cirka 6 ton per person och år. När man pratar om utsläppsutrymme menar man normalt de konsumtionsbaserade utsläppen.

Det råder lite olika uppfattningar om precis hur mycket och i vilken takt utsläppen behöver minska, vissa menar att de faktiskt behöver ned på noll illa kvickt, särskilt om vi skall klara 1,5 graders målet. Men låt oss säga att det genomsnittliga utsläppsutrymmet i världen är högst 2 ton per capita. Det betyder att genomsnittsutsläppen i världen behöver minska med 3 ton och att de konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige behöver minska med 9 ton per person, en minskning med hela 80 procent.

Vad betyder det i praktiken att varje människa skulle kunna släppa ut lika mycket? Det finns ett mycket starkt samband mellan inkomst och konsumtionsbaserade utsläpp. Den tiondel av de svenska hushållen som har störst disponibel inkomst stod för knappt 20 procent av hus­hållens ut­släpp, enligt upp­gifter från 2003. Den tiondel med lägst disponibel inkomst stod för endast 5 procent av hus­hållens ut­släpp. En studie från 2010 visade att ju mer ut­gifter hus­hållen har per månad desto mer ökar ut­gifterna för accessoarer, fritids­hus, restau­rang­besök, resor, båtar och för driften av de fordon som hus­hållet äger. Dessa resor, bilar och köp av fler varor och tjänster ger ökade kol­di­oxid­utsläpp (SCB). Samma förhållande gäller globalt, dvs till och med den fattigaste svenska tiondedelen släpper ut mer växthusgaser än det globala genomsnittet.

På det stora hela betyder det att världen måste genomgå en fullständig jämlikhetsrevolution, där folks tillgångar och inkomster utjämnas mycket radikalt. Det gäller både mellan länder och inom länder. En sådan princip är helt oförenlig med en marknadsekonomi som bygger på att vissa människor ackumulerar kapital och privat egendom och att vissa tjänar massor med pengar medan andra tjänar litet. Det är också helt oförenligt med alla andra samhällssystem som bygger på att vissa har mer tillgångar än andra. Vi pratar alltså om ett ur-kommunistiskt samhälle där alla har samma tillgångar och andel av jordens resurser. Det skulle också kräva en global regering för att kunna genomföra en radikal omfördelning av tillgångar.

De organisationer som skrivit under på principen om rättvist utsläppsutrymme har antingen inte alls reflekterat över vad det egentligen innebär eller ägnar sig åt avancerat (själv?)bedrägeri. LRFs försvar för äganderätten är helt i strid med detta, så är också WWFs arbete för stora företags sociala ansvarstagande och marknadens möjligheter att lösa miljöproblem.

Det finns en massa idéer om hur man skall minska utsläppen utan att minska bruttonationalprodukten och folks inkomster men det finns inget som stöder att det är möjligt i någon större omfattning. Det råder tvärtom ett mycket starkt samband mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp samt annan resursförbrukning. Även om det gick att minska utsläppen per enhet och fortsätta konsumtionscirkusen skulle det inte förändra resonemanget ovan eftersom den som tjänar mer fortfarande skulle förbruka mer av sitt utsläppsutrymme.

Diskussionen om utsläppsutrymme blir ännu mer omstörtande om vi skulle se det från produktionssidan, det vill säga hur mycket utsläppsutrymme var och en av oss har i våra jobb. En högmekaniserad bonde i västvärlden använder energi motsvarande tusen fat olja om året, medan den fattige ulandsbonden helt får förlita sig till den egna kroppens förnyelsebara energi. Vem tycker att det är rättvist att de skall konkurrera på samma globala marknad?   
Tanken på ett rättvist utsläppsutrymme har sympatiska drag och principen att varje människa har lika stor rätt till jordens resurser är värd att försvara. Däremot tror jag inte att man bör sträva efter att genomföra det i detalj eftersom det skulle kräva en enorm global byråkrati. Vi bör i vilket fall som helst börja i vårt eget hus. 

Först publicerad av Aktuell Hållbarhet 2 oktober 2017

11 comments :

Anonymous said...

Tänkte krångla till det ytterligare lite.

Invånare som har turen att bo i ett glesbefolkat land med mycket natur, och som i Sveriges fall också aktivt brukat sin skog för att maximera tillväxt har också bundit mycket mer kol. För Sveriges del betyder det att vi för närvarande har ett nettoutsläpp på 0,5 ton CO2/person - dvs vi lever just nu på det man brukar räkna som en hållbar nivå (högst 1 ton/person)

Men ska denna sänka delas globalt? Ska även de sänkor som savannen, Australiens buskmarker, Taigan, Kanadas och USAs stora skogar, regnskogarna, Pampas gräs och buskar etc ger, också delas?


/Jonas E

Gunnar Rundgren said...

Högst relevant fråga! Vilket för övrigt har bäring också på det här med klimatkompensation. Nu tar ju rika länder fattigas mark i anspråk för att kompensera sina utsläpp, vilket ju är rena motsatsen till rättvist utsläppsutrymme. Det gör ju att de fattiga kan släppa ut ännu mindre.

Dan Gmark said...

Jonas, jag förstår inte hur du har räknat. Sveriges utsläpp är ca 60 miljoner ton CO2 per år, räknat på produktionen. Varifrån har du uppgiften att den svenska skogen skulle vara en nettokolsänka med 55 miljoner ton? Den högsta siffra jag kan hitta är 2,3 miljoner ton. Vissa forskare ifågasätter om skogen är en kolsänka över huvud taget.

Anonymous said...

Sveriges officiella statistik.

Utsläppen är 53,4 miljoner ton och upptaget är 50,5 miljoner ton. http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Vaxthusgaser-utslapp-och-upptag-fran-markanvandning/

- - -
De som ifrågasätter skogen som kolsänka har inte så mycket på fötterna. Så länge skogen ökar, så är det en sänka som minskar kolinnehållet i atmosfären. Sverige har genom genom ökad areal, ökad biomassa per yta och utbyte av skog som slutat nettoväxa fördubblat kolförrådet de senaste 100 åren. Det går inte att säga emot detta. Det finns potential att ytterligare öka en hel del, men det finns naturligtvis gränser. Vi vill inte ha skog överallt och om man bara prioriterar kolinlagring så blir det väldigt tråkiga skogar med väldigt lite andra arter än gran och tall.

Men man ska heller inte bara låta skogen bli gammal och sen stå orörd. Till sist avtar tillväxten och skogen avger lika mycket CO2 som den tar upp. Då är den inte längre en kolsänka utan bara ett stort kolförråd som håller en del kol borta från atmosfären - tills den brinner, stormfälls eller angrips av insekter. Innan vi skötte skogarna medvetet så brann de vart 30:e år i norra Sverige och lite mindre ofta i södra (mer löv, mer betade skogar).

Ska man lagra kol i mark är kanske betesmarker bättre. Vissa studier visar på lika bra värden som skog. Men kolet lagras under markytan, mer ju intensivare marken betas. En brand gör då väldigt liten skada. Och i en välbetad mark finns så många arter att det måste vara typ gräshoppssvärmar för att insekter ska påverka mer än en bråkdel. Och stormfällning av gräs är sällsynt... :-)


/Jonas E

Anonymous said...

Sett över en 75-årsperiod så huggs nästan all skog ned och det lagrade kolet frigörs i kortlivade produkter. Vi har samtidigt flyttat åkermarken utanför landets gränser. Lägg till ökning av köttkonsumtion, transporter, resor, prylar och befolkning, så förstår man snart varför svenskens livsstil placera oss tio i topp i världen på listan över klimatbovar. Men vill man lura sig själv så går det.
/KentS

Anonymous said...

KentS,
Ja, den huggs ned - och samtidigt planteras ny skog. Den nya + den halvvuxna skogen suger upp all CO2 som avges från de "kortlivade" produkterna - vilket gör att kolförrådet hålls konstant. I Sveriges fall ökar dessutom kolförrådet, eftersom vi ersätter skog som slutat växa med växande skog.

Alternativet att låta skogen stå innebär både att kolet ruttnar bort till ingen energinytta och att vi istället måste använda fossila bränslen.

Om man bara räknar ena halvan av ekvationen kan man naturligtvis komma till de slutsatser som passar ens egen åskådning.

Jonas E

PS Om du läser här på bloggen så visar Gunnar att animaliekonsumtionen faktiskt minskat sedan 1960.

Anonymous said...

Någon får gärna förklara på vilket sätt skogen är en kolsänka idag. Upptaget av kol verkar gå jämnt ut med ökad produktion av kortlivat skräpträ, papper och bioenergi. I bästa fall. I värsta fall frigöras kol från marken när man använder intensivt hyggesbruk.

Med andra ord: Allt som skogen suger upp frigörs igen. Vi har inte minskat uttaget av fossil energi globalt eller kompenserat något fossilt uttag alls.

Ett sätt att göra skogen till en kolsänka är att gräva ned kolet som skogen binder så det kompenserar för fossil kol och olja. Pyrolys och biokol som plöjs ned i skogen skulle kunna fungera. Man får absolut inte använda biokol på åkermark där den förgiftar marken med tungmetal.

/KentS

Anonymous said...

Jonas E: Har nu läst Gunnars blogg om köttkonsumtion. Köttkonsumtionen är upp 35% sedan 1960. Det är per person. Vi har blivit fler människor också. Sist jag kollade hade vi fortfarande bara ett Sverige och ett jordklot ;-)

Vi verkar föda upp fler djur och äta mindre andel av djuret, eftersom animaliekonsumtion gått ned sedan 1960. Det går alltså åt mer åkermark för djuruppfädning globalt, vilket städer min tanke om att vi flyttat åkermark utanför landet. Dags att börja se helheten vad svenskens livsstil ställer till med kanske?

/KentS

Källa:
http://tradgardenjorden.blogspot.in/2017/04/myter-om-var-konsumtion.html

Anonymous said...

KentS Eftersom vi har dubbelt så mycket kol i skogen idag som för hundra år sedan och eftersom vi idag bara avverkar 70 % av tillväxten, så är skogen helt uppenbart fortfarande en kolsänka. Det sugs upp mer kol ur atmosfären och binds i kol, än vi använder för att ersätta fossila bränslen. Så ja - ett bra tag till är skogen en kolsänka. Detta kan inte vara för evigt. Till sist når vi ett stadium där vi bytt ut all gammal skog mot växande, och vi bör stanna innan dess om vi vill ha trevliga skogar med många arter. Men ett bra tag till är skogen en kolsänka - dvs den växande skogen tar upp mer kol än som släpps ut när vi använder kolet.

Därefter är dock skogen ett riskabelt kolförråd som kan brinna upp eller blåsa ned över en natt. Enda sättet är att hålla skogen ung och använda avverkad skog till att ersätta kol och olja. Timmer är naturligtvis bra, men det blir också alltid andra fraktioner över som ska användas.

Sen ska man också titta på vad skogen används till. Sanitetsprodukter (där alternativet är kemikalieintensiv och vattenkrävande bomull), förpackningar (ersätter plast - som tyvärr visat sig vara alltför långlivad och ansamlas i världshaven) och bränsle, där den ersätter kol och olja. Jag antar att du inte förespråkar mer bomull, mer plast och mer kol och olja.

- - -
Vad gäller djur har vi minskat antalet kor till hälften, antalet får till en tredjedel och antalet getter till en bråkdel. Detta är djur som är skapta för att äta gräs och som halva året går ute och samlar sin mat själva - i stor utsträckning från marker som inte ska (eller ens kan) odlas. Det är framför allt kyckling och i viss mån fläsk som ökat och det är knappast en hållbar produktion - av många anledningar. Gunnar har skrivit mycket om systemfelen i dagens jordbruk. Bara att botanisera bland bloggposterna - och det är trevlig och tankeväckande läsning

/Jonas E

Dan Gmark said...

Jonas E:
Så du menar att den svenska skogen är en kolsänka till priset av att naturskogar och beteshagar omvandlas till plantageskogar med en omloppstid på 60 år eller mindre? Och att den bara kommer att fungera som kolsänka under ett par decennier till? För mig verkar det lika kortsiktigt tänkt som när man i Indonesien avverkar urskogen och ersätter den med palmoljeplantager.

roth phallyka said...

Pampas gräs och buskar etc ger, också delas?


เกย์ไทย