Friday, 25 November 2016

Larvigt eller smart?



Jag vaknade mitt i natten, illamående och med sprängande huvudvärk. Jag vet fortfarande inte om det var smakproven av mjölmaskpraliner, den rapsbaserade skyren eller proteinbaren på musslor som gjort mig sjuk, eller om det var intaget av saft av jästa druvor från Rioja vid den efterföljande brakmiddagen på Grythyttans gästgivaregård som var orsaken.

Hursomhelst, jag deltog i ett evenemang av Vinnova där 14 nya ”klimatsmarta proteiner” presenterades och tävlade. De deltagande företagen hade fått en halv miljon var för att utveckla produkterna och de fem vinnarna skall kunna få ytterligare två miljoner. Jag måste erkänna att de olika produkterna var bättre än vad jag räknat med, men jag bör nog inflika att mina förväntningar var mycket låga.

Vinnare i tävlingen var en lupinbas som kan användas till en stor mängd livsmedel som dryck, färs, korv, pålägg, pasta, bröd och glass. På andra plats kom ett svampprotein, på tredje plats en färs gjord på mjölmask och på delad fjärdeplats kom en proteinbar på musslor och en proteinpralin gjord på mjölmask.

Tre av bidragen var baserade på mjölmask, men bara en av deltagarna odlade dem, de andra köpte in dem och malde ner dem. Inget av bidragen var övertygande tyckte jag, men juryn tyckte annorlunda. Man fick egentligen inte smaka på dem, eftersom larver inte är godkända som mat i Sverige, men de modiga (eller dumdristiga?) deltagarna (jag med) försåg sig själva när tillverkarna tittade åt annat håll.

Ett bidrag var av tång, och flera bidrag handlade om att öka användningen av musslor. Det är lätt att hålla med om att ett ökat användande av tång och musslor är vettigt, sedan tycker jag nog att det bara var fisk/musselkorven och tångprodukten som var lovande.

Det är däremot lite lustigt hur de som presenterade produkterna gjorda på produkter från havet och av insekter betonade hur de kan spara mark och vatten. Brist på åkermark är kanske inte svensk livsmedelsproduktions största problem. Lite skämtsamt kan man undra hur stort vattenfotavtrycket är av musselodling?

Flera bidrag handlade om att ta hand om existerande restprodukter, som t.ex. den skyr som tillverkats av rapskaka. Att öka värdet på rapskakan genom att använda den som livsmedelsråvara istället för som djurfoder är en bra idé så länge slutprodukten blir bra.

De flesta bidragen var industriråvaror snarare än mat, produkter där ursprung och råvarukvalitet inte spelar någon roll i den färdiga produkten, lite lustigt med tanke på de starka trenderna för lokalt, terroir och kvalitet. Ett flertal produkter, t.ex. vinnaren, förefaller snarare vara ersättning för soja, vasslepulver och mjölkpulver än för kött.

Att staten skall stimulera produktion av högproteinprodukter (två av bidragen) har jag svårt att förstå. Att folk konsumerar onödigt mycket protein är väl inget att stimulera, alldeles oavsett om proteinet är animaliskt eller vegetabiliskt?

Flera bidrag hade inte riktigt nått fram eller fått ändra sin produkt under resans gång (vilket är helt förklarligt). Andrapristagaren från Lantmännen hade ursprungligen tänkt sig att använda restprodukten från etanolproduktionen som råvara, men ändrade sig och odlat sin svamp på havre istället. Det team som skulle odla köttceller på ”skelett” av extruderade baljväxter kunde bara odla cellerna med användning av antibiotika (jag har hört att det gäller all sådan cellodling), vilket inte är tillåtet för livsmedelsproduktion, så de kunde bara presentera skelettet. Jag är fortsatt mycket skeptisk till köttcellsodlingar.

De mest intressanta produkterna i mitt tycke var de baljväxtbaserade. Där fanns en blåmögelost på åkerböna producerade av baljväxtnestorn Fredrik Fogelberg, en gråärtsfärs utvecklad av Magnus Westling, den vinnande lupinbasen av Nordisk Råvara och gulärtstempeh från Mögelmat. Tempeh var min favorit för den hade en intressant smak och var riktig mat, liksom.  

Många av presentationerna var mycket ytliga och man förstod inte ett dyft hur produkterna tillverkades eller på vilket sätt de egentligen var klimatsmarta, medan t.ex. Karolina Östbring med sin veganska rapsskyr hade en fantastiskt informativ presentation.  

Det var två höjdpunkter vid panelens smakprovning. Den första var när Vinnovas generaldirektör frågade ”är det där larver” och visade sin tydliga avsmak, men sedan kände sig tvungen att stoppa in en i munnen när Tareq Taylor mer eller mindre tvingade henne. Den andra var Tareq Taylors ansiktsuttryck när en av tillverkarna av en musselprodukt förklarade att man smälte ur musslorna ur skalen snarare än att ta ur dem mekaniskt.

Det är inget fel att ha en smakpanel som en del av urvalet för vilka som skall gå vidare och kunna få två miljoner, men att ha vinst i tävlingen som huvudkriteriet verkar vara ett omdömeslöst sätt att hantera offentliga medel. Det är möjligt att juryn hade fått betydligt mer information, men att döma av deras frågor är det inte troligt. Av de fyra jurymedlemmarna var det bara Tareq Taylor och Lina Gebäck som ställde några frågor, och juryn hade ingen kompetens vare sig från jordbruk eller livsmedelsindustri, för att inte tala om kompetens att bedöma om bidragen verkligen var ”klimatsmarta”. Det känns bekymmersamt hur lättsamt Vinnova verkar ta på fördelningen av sina medel – och det är inga småsummor de hanterar, utan 2,7 miljarder om året för att ”främja hållbar tillväxt genom att förbättra förutsättningarna för innovation och att finansiera behovsmotiverad forskning”.   

En avslutande fundering. Vem är det som tjänar på de nya proteinerna? Den som tjänar mest på att man för över mer av vår kost från animalier till olika typer av industriprodukter är livsmedelsindustrin och inte bönderna. Även i de fall när det är odlade restprodukter som förädlas kommer mycket litet, om något, av mervärdena nå bönderna. Veten har inte blivit mer värd för att man gör etanol av den, och rapsen kommer inte betalas bättre för att man kan tillverka värdefulla produkter av rapsmjölet, det är produktionskostnaderna för raps i bondeled som bestämmer priset till bonden. I det perspektivet handlar många av de nya proteinerna om att industrin kan ta en ännu större del av kakan. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga som jag inte tänker ta upp här. Men du får gärna ge dina åsikter om det i kommentarsfältet.

Kanske var det en släng av vinterkräksjukan som jag hade. Trevlig helg!

2 comments :

Markus F said...

Tack Gunnar. Det var precis den här sammanfattningen jag hoppades få läsa, och jag blir ännu mer glad att den befäste mina förutfattade meningar om evenemanget.

Pogust said...

Så länge inställningen är att vi kan lösa problemen med mer av det som skapade problemen så känns det rätt hopplöst att lyssna på våra politiker. Att skeppa industriråvaror Jorden runt i stället för att bygga upp en lokalt fungerande livsmedelsproduktion håller inte i längden.

I ett system som värdesätter profiten för den enskilde aktören högre än det allmännas bästa blir det så här med tiden. Kapitalismen har tjänat oss väl under de 200 åren av billig fossil energi som byggt upp vårt samhälle. Med multinationella företag större än nationalstater går det inte längre att styra utvecklingen långsiktigt, utan kvartalsrapporterna och utdelning till aktieägarna styr de allt kortsiktigare besluten.

Att sen våra pensionsfonder sitter som stora aktieägare förenklar ju inte situationen...

Tack för att du redovisar dina rön här och i bokform.