Monday, 25 July 2016

Storebror ser korna

Ja för er som har kor eller får är det här säkert välbekant och inget märkvärdigt. Jag har också haft kor, getter och häst i ett tidigare liv, men det var innan den stora byråkratiseringen drabbade lantbrukets djur.

På gården håller vi på att sätta upp stängsel. Tanken var att kor från Åloppe skulle komma hit och beta från och med helgen. Kornas ägare, Tommy, frågade mig i förrgår om vi hade ett registreringsnummer. Vi visste lite vagt att man numera behöver ha ett registreringsnummer för att ha djur, men vi kunde inte tro att vi behövde registrera betesmarken som en "produktionsplats" innan någon kunde släppa sina djur där.

Så jag registrerar vår betesmark på nätet söndag kväll, och så ringer jag idag för att höra hur lång tid det tar innan man får numret. Den vänliga varelsen säger att jag kan ringa i slutet på veckan och höra om de hunnit registrera ärendet. Då kanske jag kan få ett nummer...Jag försöker förklara att vi inte visste att vi behövde registrera marken, att det bara handlar om att flytta några kor hit och beta, och det borde inte vara något problem att flytta korna och få numret senare. Den vänliga varelsen talar till mig som ett barn och förklarar återigen att man faktiskt måste ha ett produktionsplatsnummer för att låta djuren beta. Jag tar först sats för att förklara för henne hur korkade reglerna är, men rösten viker sig för vanmakten.

Hur mycket förmyndarsamhälle skall man egentligen behöva tåla. Är det rimligt att dessa öronmärken, produktionsplatsnummer och djurregister skall vara lagstadgade tvång? Ja, ja, jag förstår att de fyller ett syfte (jag har ju trots allt jobbat med kontroll och certifiering halva livet) men jag tror inte att det skall vara samhällets uppgift att bevaka alla kor, får och getter på denna detaljnivå. 

No comments :