Sunday 29 May 2016

Självklart Ann Linde

Den nya socialdemokratiska EU och handelsministern Ann Linde har ett enkelt jobb, i alla fall är analyserna enkla. Det mesta verkar "självklart" för Ann. Att skära ned på EUs budget och på jordbruksstöden är en självklar svensk linje, säger den nyutsedda EU-ministern i en intervju med Land Lantbruk. "När Sverige gick med i EU så var Cap något av det som vi främst ville ändra. Vi trodde att alla skulle tycka som vi, att vi självklart skulle ta bort den dumma jordbrukspolitiken."

I en intervju i Svenska Dagbladet 28 maj svarar hon på frågan "Frihandel - ja eller nej"?
- Självklart ja! Det är så självklart så det finns inte.
(jag får anta att hennes  grumliga användning av "det finns inte" betyder "det finns inget annat alternativt", "något annat är otänkbart" eller det gräsliga "något annat finns inte på kartan")

Men i kombinationen jordbruk och frihandel är situationen minst av allt självklar. Det är nästan inget land i världen som tillämpar frihandel fullt ut på jordbruksområdet. I Sverige påbörjades ett program för frihandel för mat och jordbruk i slutet på 1980-talet, omställning 90, men det genomfördes aldrig eftersom landet sökte medlemskap i EU. Man kan ha många åsikter och mycket kritik mot EUs jordbrukspolitik - det har jag med - men att EU har en jordbrukspolitik och att man försöker skydda jordbruket är ingen extremistisk hållning.

Redan den nästan fria handeln inom EU innebär mycket stora påfrestningar på jordbruket i olika EU-länder och binder dem till EUs miljö och djurskyddsregler. Det är ingen tillfällighet att svenska bönder begär att man skall ha samma regler som konkurrentländernas. Det är heller ingen tillfällighet att EUs bönder inte anser att det är rimligt att man skall acceptera import av amerikanskt hormonkött när användningen av dessa hormoner är förbjudna inom EU. Användningen av hormoner i uppfödningen uppges sänka kostnaden att föda upp ett ungnöt med 700 kronor.

I dagens läge har EU en importtull på ungefär 30 kronor kilot för nötkött och lite lägre på andra typer av kött. Man har däremot inga eller mycket låga tullar på sojabönor eller palmolja. EU är följaktligen självförsörjande på kött och storimportör av sojabönor och palmolja. Man kan ha synpunkter på om detta är vettigt eftersom det leder till att europeiska djuruppfödare importerat en massa soja som foder och att livsmedelsindustrin använder importerad palmolja istället för solros eller rapsolja. Men exemplet visar också tydligt att det är tack vara tullarna (kombinerade med EUs jordbruksstöd)  som EUs produktion kan upprätthållas. Om man inte gillar köttproduktionen kan man hitta liknande exempel för spannmål eller potatis.

Det finns många sidor av diskussionen om hur handeln fungerar och för och nackdelar med frihandel. Det är mycket oroande att vi nu har en minister som inte tycker att det finns något att diskutera alls.
För Ann Linde är det  självklart att vi skall ha fri import av amerikanskt hormonkött, att vi självklart skall låta industriprodukter som producerats enligt undermåliga miljöregler och arbetsskydd konkurrera fritt med svensk industri (någon kommer ihåg Algots?) Att länder som struntar i att minska sina utsläpp av växthusgaser för att upprätthålla sin globala konkurrenskraft fritt skall konkurrera med länder som försöker ta sitt ansvar är också....självklart.

Sunday 22 May 2016

Habitatbanker - fler avlatsbrev

"Marknader för biologisk mångfald omsätter globalt över 25 miljarder kronor årligen. Naturvårdsnytta som skapas genom att skydda naturområden och återskapa naturvärden översätts till biologiska kompensationskrediter som sedan kan säljas till aktörer med intresse av att investera i naturkapital. Efterfrågan drivs framför allt av verksamhetsutövare med behov av ekologisk kompensation."
skriver Sveaskog och Boliden i ett pressmedelande. Med ekologisk kompensation menar man att den som kommer att skada naturmiljöer ska kompensera det genom åtgärder någon annanstans. Det är samma tanke som ligger bakom marknaderna för klimatkompensation. EU-kommissionen föreslog exempelvis 2011 ett system där asfaltering av mark inom EU skall kompenseras med åtgärder av samma värde ”någon annanstans”. På så sätt skall man kunna ersätta åkermark som asfalterats i det tätbebyggda Europa med att återställa eller ta i anspråk mark någon annanstans, till exempel i Afrika. I sanning en märklig värld vi lever i. Jag är mycket skeptisk till dessa system av ett flertal skäl, bland andra:
  • Det är en öppen fråga om "pris på ekosystemen" leder till mer eller mindre exploatering. Det är ju just genom att göra dem till handelsvaror som man gör dem till något man kan exploateras. Jag utvecklar det här i inlägget, hhttp://gardenearth.blogspot.se/2011/03/ecosystems-invaluable-and-worthless.html 
  • Marknadsmekanismer har inte ens lyckats se till att en miljard människor får MAT. Att då tro att alla de relationer människan har till naturen skulle kunna regleras med marknadsmekanismer är helt orealistiskt. 
  • De marknadsbaserade program som redan existerar visar också att det inte finns något som helst samband mellan de sofistikerade vetenskapliga beräkningarna för värdet av ekosystemtjänsterna och priserna för dessa på marknaden. Ett tydligt exempel är marknaden för utsläppsrätter för koldioxid. Värdet av denna marknad minskade med 38 procent 2013, medan utsläppen ökade. EU:s marknad för utsläppsrätter omfattar 94 procent av världens handel med utsläppsrätter och där sjönk priser för utsläppsrätterna med 18 dollar per ton under 2012 och 2013. 
  • Allra viktigaste: I allt högre utsträckning tycks vi blanda ihop ”värde” och pris uttryckt i pengar och vi bör akta oss för att förstärka detta ytterligare genom att sätta priser på naturen.
 Tidigare inlägg på detta tema, på svenska.
Vad har naturen gjort för oss?
Klimatkompensation - ett modernt avlatsbrev?
Varg AB - hur verkligheten igen överträffar mina vildaste fantasier!

Jag utvecklar dessa resonemang vidare i boken Ätstörningen.  
 
I boken Garden Earth skriver jag följande:

Trade in ecosystem services of various kinds is a booming market.[1] There are carbon offsets, payment for ecosystem services, and wetland banking (discussed again in Chapter 26) and species banking.[2] For instance, by putting your money in the Florida Panther Conservation Bank you can get the right to encroach on the habitat of the panthers in some other place. ‘Through a combination of comprehen­sive large-scale planning and a coordinated mitigation strategy, the Florida Panther Conservation Bank reduces conflicts and costs between development and conservation aims, thereby increasing the ecological effectiveness of our conservation strategy’ (Florida Panther Conservation Bank 2011). The only ‘rational’ way capitalism is able to manage ecosystem services is to convert them into commodities than can be traded. This comes with a large chunk of problems. First, it is the valuation itself; as we discussed, it is very difficult to appraise ecosystem services. Second, there are distributional issues. This gives the rich and powerful even more influence over the life of the poor, as the rich, gradually, take ownership of more and more of these services. Once the ownership is endorsed, the moral right to criticize this imbalance is much weakened. The poor are also, in most cases, less competitive in the supply of ecosystem services as higher transaction costs are involved in dealing with many small suppliers than one large one. Third, the assignment of (monetary) value to these ‘services’ means that human relationship to nature is changing into a commodity as well.[3]


[1]       At least it is portrayed as such by proponents of a green economy.
[2]       As of April 2011, there were 101 species banks’ in the United States (see http://www.speciesbanking.com).
[3]       Anthropologist Sian Sullivan (2010) has written a paper, ‘The environmentality of “Earth Incorporated”: on contemporary primitive accumulation and the financialisation of environmental conservation’, which expands on these issues.