Thursday, 31 March 2016

Titta bortom gårdsgrinden - del II



De flesta diskussioner om matens miljöpåverkan handlar om det som händer på gårdarna. En annan typ av diskussion som är vanlig är att man skall avtså från en viss mat eller produkt pga av dess miljöpåverkan. Om man äter kött eller använder palmolja bidrar man till avskogning, om man äter kött bidrar man till växthuseffekten och om man äter mandlar från Kalifornien bidrar man till vattenbrist där. Även om det kan finnas en hel del fakta som stöder dessa olika ställningstaganden så missar man oftast den mer komplexa bilden där det som sker i jordbruket, i livsmedelsindustrin, i bioenergisektorn och på våra tallrikar hänger ihop. De är alla delar av ett system, där det bönder eller konsumenter gör på ett ställe av världen inte kan förstås skiljt från andra skeenden, och det kan inte ses isolerat från de drivkrafter som påverkar de val jordbrukarna och andra aktörer i livmedelsindustrin gör.

Några exempel som belyser detta är:
- En orsak till användning av konstgödsel är att kretsloppen mellan stad och land inte fungerar. Konstgödseln har möjliggjort att växtodling och djurhållning skiljts, vilket i sin tur gjort växtodlingen mer ensidig och beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel, medan djurproduktionen har industrialiserats på ett djurfientligt sätt och med stora överskott av näringsämnen (gödsel). 

- Det är brasiliansk och europeisk politik, handel och priskonkurrens som leder till att stora sojaplantager breder ut sig i Brasilien medan Europas bönder låter åkermark och betesmark växa igen istället för att odla sitt eget proteinfoder. Det är därför inte korrekt att säga att det är europeernas köttonsumtion som driver avskogningen*, bara för att många av Europas djur äter brasiliansk soja.

- Kaliforniens vatten pumpas slut för mandelodlingar, mjölkproduktion, isbergssallad eller någon av de hundra andra viktiga jordbruksprodukterna från Kalifornien. Det är inte konsumtionen av den utpekade syndagrödan som är orsaken till vattenbrist i Kalifornien utan torka, överexploatering och den fria marknaden i kombination med privatisering av vattenrätter. Detta leder också till att vissa bönder väljer att sluta odla helt säljer vattenrätterna till en golfbana eller till ett solkraftverk.

- Bevattning, konstgödsel och växtförädling samverkar så att näringsvärdet i de odlade grödorna successivt har minskat. Det är konkurrens mellan bönderna och ibland livsmedelsindustrins krav som drivit den utvecklingen, inte växtförädlarnas ondska eller böndrnas girighet.

- Intensifiering förespråkas som strategi för att minska utsläppen per enhet. Men intensifieringen driver samtidigt ökad konsumtion eftersom produktionen blir billigare. Det gör att vinsterna med intensifieringen i form av minskad miljöpåverkan uteblir. Intensifieringen av kyckling och laxuppfödning är goda exempel på detta. De har kraftigt minskat sin miljöpåverkan per kg produkt, men samtidigt stimulerat till kraftigt ökad konsumtion av dessa produkter. I intensifieringsförespråkarnas värld är naturbetesmarksbetande kor de värsta miljöförstörarna eftersom de släpper ut stora mängder metan per kg kött. Men i verkligheten kan naturbetesuppfödda kor och får vara den mest miljövänliga produktionen.

- Den intensifierade och effektiviserad spannmålsproduktionen har gjort den tidigare så dyrbara spannmålen så billig att den nu används i stor skala för köttuppfödning och biobränslen. Billig spannmål och soja är en av de främsta drivkrafterna för den ökade köttkonsumtionen.

- Även om man kan visa att energiåtgången per kg produkt för transport i stora globala handelskedjor är relativt liten och knappast större än i lokaliserade handelskedjor, är det likväl så att de globala handelskedjorna föder ett resursförbrukande livsmedelssystem där mycket större kvantiteter transporteras runt. Det är just för att de globala kedjorna är effektiva som de används mer och mer, så att den lokala produktionen slås ut. De globaliserade handelskedjorna skapar på så sätt ett förstärkt beroende.  

- Syftet med kylteknik är att bevara mat. I takt med att kylarna har blivit mer energieffektiva har de blivit större och många fler. En allt större del av vår mat utgörs nu av kylda livsmedel, vilka kräver hårt trimmade, obrtutna leveranskedjor, och vilka i sin tur skapar behov av mer kyla.** En intressant paradox är att det förstörs mest mat i de länder som har de mest utbyggda systemen för kylda matvaror, medan fattiga hushåll utan kylskåp som köper lokal mat eller odlar själva knappast slänger någon mat.

Jordbrukssystemen och det som händer i livsmedelskedjan påvarkar varandra, stöder och återskapar varandras system och behov. I min bok Den stora ätstörningen, maten, makten, miljön som kommer ut på Ordfronts förlag i höst utvecklar jag de här resonemangen vidare.

Kommentar: den här artikeln har medvetet mycket litet fakta för att hålla fokus på resonemangen. Jag har skrivit ganska många andra artiklar och inlägg om miljö och klimateffekter av vår mat och djurhållning. De flesta har varit fulla av fakta som har bäring på det som jag skrivit ovan. Några av de mer lästa är:
Och häromdagen skrev jag ett till inlägg, Titta bortom gårdsgrinden - del I, vilket handlade om energiförbrukningen i hela livsmedelskedjan.

* I dagsläget är för övrigt den kinesiska importen av soja mycket större än den europeiska.
** Det beräknas att 2,5 % av de brittiska växthusgasutsläppen kommer från kyl- och fryskedjorna.


No comments :