Friday, 26 February 2016

Var skall fettet komma ifrån?



Vegetabiliska oljor är den snabbast växande delen av den globala kosten. Även om en del äter för mycket fett är det en bristvara på global skala och ökad konsumtion av fett är lika starkt kopplad till ökade inkomster som ökad konsumtion av kött. Därför är det sannolikt att konsumtionen av vegetabilisk olja kommer att fortsätta. 

Samtidigt tillför animalierna en 40 % av fettet i kosten. Denna andel har dock minskat, dels för att konsumtionen av vegetabilisk olja har ökat betydligt snabbare än köttkonsumtionen och dels för att de moderna uppfödningsformerna får fram ett betydligt magrare kött, både därför att konsumenterna har föredragit det och för att det helt enkelt är billigare för uppfödarna att få fram ett kilo muskler än ett kilo fett, vilket också är anledningen till att grisar och kycklingar slaktas vid så ung ålder.

Viktigaste vegetabiliska oljorna 2012/13
Oljeväxt
Andel av produktionen
Oljepalm
40%
Sojabönor
27%
Raps
15%
Solros
9%
Bomullsfrö
3%
Jordnöt
3%
Kokosnöt
2%
Oliver
2%
Källa: USDA FAS 2014, Major Vegetable Oils: World Supply and Distribution.

Så gott som alla vegetabiliska oljor ger en mycket proteinrik restprodukt efter att oljan pressats ur, vilken används som djurfoder. Palmolja ger en rätt liten andel restprodukt och olivoljans rest är mer eller mindre oanvändbar som foder, medan man får cirka två tredjedelar proteinfoder och en tredjedel olja från raps och en lägre andel olja från sojabönor som bara har 18 % fetthalt. 

Om vi tittar på den omfattande sojaodlingen så låter det ofta som att den drivs uteslutande av behovet av foder, men sojaolja är en viktig del av sojaproduktionen, och utgör 27 % av tillförseln av vegetabilisk olja. I själva verket var det oljan som var skälet till sojans expansion efter andra världskriget, men i takt med att odlingen växte fick sojaindustrin och djuruppfödare ett gemensamt intresse att utveckla sojamjölet som foder.

Sojaodlingsekonomi
Sojaolja
Sojamjöl

18%
81%
Pris per ton $ genomsnitt 2006-2015
904
366
Värde för 1 ton soja (dollar per ton)
162,72
296,46
Procent av intäkter
35%
65%
Priser från Index Mundi



Även om oljan endast utgör 18 % av sojabönan har den ett avsevärt högre pris än sojamjölet; de senaste tio åren har sojaolja betalats med 2,5 högre pris än sojamjölet (se graf nedan). Det betyder att 35 % av intäkterna av sojaodlingen kommer från oljan som huvudsakligen används till human konsumtion (se tabellen ovan) — rätteligen borde också 35 % av miljöbelastningen, inklusive avskogningen hänföras till sojaoljan (men det kan vi diskutera en annan gång). 

Om alla åt en vegansk kost skulle ännu mycket mer vegetabilisk olja att behöva produceras för att kompensera det mycket stora bortfall av fett som animalierna tillför idag (jag pratar alltså globalt här). Det är då frågan om sojaodlingarna nästan kommer att upphöra (utom det som behövs för direkt human konsumtion) eller om de i själva verket skulle behöva utökas ytterligare för att få fram mer olja. Det mest sannolika är nog att palmoljeproduktionen skulle expandera ytterligare eftersom den inte har så mycket foderbiproduktion. Utan djurproduktion som kan betala bra för restprodukterna ökar kostnaderna för de andra oljorna mycket mer än för palmoljan, med undantag för olivolja. Olivolja har å andra sidan en mycket begränsad produktionspotential och är redan mycket dyr – nästan fem gånger så dyr som soja och palmolja. Palmolja är också mycket mer markeffektiv än de andra oljorna, eftersom skörden olja per hektar är helt överlägsen (10 gånger sojan, fem gånger rapsen). 

Samvetsömma konsumenter i Sverige kan självfallet använda oliv, raps och solrosolja för att slippa känna sig delaktiga i soja eller palmoljeproduktionen, men under rådande ekonomiska system spelar det ingen som helst roll eftersom de mängder rapsolja som vi kommer att köpa på världsmarknaden kommer kommer kompenseras av palmolja som säljs till någon annan. 

Det är bara om vi bestämmer oss för att odla vår olja själva som vi med viss rätt kan slippa känna ansvar för vad odlingen av soja och palmolja ställer till med. Men det är inte så lätt att utöka rapsodlingarna i Sverige. Däremot har vi en mycket lång tradition av att producera mjölkfett och ister från feta grisar för att täcka vårt fettbehov.

Utöver restprodukterna från de vegetabiliska oljorna blir det också värdefullt foder som restprodukt från framställningen av etanol, öl, bomull (det oljerika fröet) och sockerbetor (melass och betfiber). Detsamma gäller agnar, skal och kli från spannmålsodlingar, det mesta av det används som foder. Även tofun, sojamjölken och havremjölken har restprodukter som ges till grisar. 

Proteinet i alla dessa restprodukter (inklusive oljeväxternasd) motsvarar (globalt) en tredjedel av allt odlat protein och en stor del av detta protein kommer in i den mänskliga födan via animaliska livsmedel.  Därför är det mycket förenklat att titta på allt det som ges till djuren som ”förluster”. Det mesta skulle vara förluster även om vi inte födde upp djur. Den alternativa användningen skulle för det mesta vara energiproduktion eller gödsel, men att elda upp protein kan inte vara rimligt. Det finns en teoretisk möjlighet att några av dessa produkter i framtiden skulle kunna omvandlas direkt till mänsklig föda, men vi är inte där idag. 

10 comments :

Anonymous said...

Mycket intressant, ser framemot fler inlägg av denna typ. Du skriver att restprodukterna motsvarar en tredjedel av allt odlar protein, ingår restprodukter från vegetabilisk olja i den siffran eller menar du bara från öl, etanol, spannmål osv?

Gunnar Rundgren said...

Jag menade alla restprodukterna, inklusive de som kommer från oljeväxterna (där soja dominerar proteinproduktionen). Skall se om jag kan ändra texten till att vara tydligare.

flute said...

Intressant! Du skriver att vi inte kan utöka rapsodlingen särskilt mycket i Sverige, vilket stämmer, men däremot skulle det troligen gå utmärkt att öka odlingen av solrosor, eller finns det någon begränsning där som jag inte känner till?

Gunnar Rundgren said...

Odling av solrosor för mogen skörd är nog knepigt att hinna med under svenska förhållanden. Jag har inte hört om att någon gör det (vilket iofs inte betyder att det är omöjligt). Med varmare klimat kan det ju ändras... Har dock uppfattningen att solros går bäst där det också är torrt på hösten, eftersom de stora blomställningarna lätt möglar om det regnar för mycket. På det stora hela tror jag inte att det är en tillfällighet att det är svårt att få fram veg olja i kalla klimat - olja är den mest energitäta substansen, och det krävs nog rätt mycket kräm från solen för att få rimliga oljeskördar. Fast nu spekulerar jag.

Jag misstänker att det fanns goda skäl för att vi körde med smör, talg och ister förut, och det är kanske fel tänkt att slakta grisar så unga, det blir ju mycket mer fett på dem när de blir större.

Anonymous said...

Tycker 1/3 av allt odlat protein från restprodukter låter lite? Om t ex soya står för merparten av odlat protein och det allt detta i princip är en restprodukt från oljeutvinningen? Eller odlas det soya till djurfoder där man inte tar tillvara på de 18 procenten olja? Sen blir det kanske lite hönan och ägget diskussion om man odlar främst för foder eller för oljan...

flute said...

Nej, odling av solrosfrön i Sverige är inte alls särskilt knepigt, åtminstone inte i östra Sverige och framförallt om man väljer tidiga sorter. Jag har själv provat i liten skala med gott resultat. Jag har också sett en solrosodling i åtminstone hektarstorlek förra året strax utanför Rimforsa (några mil söder om Linköping). I västra Sverige där det regnar mer är det kanske svårare.
Läs mer om odling av solrosfrö i Sverige exempelvis på http://hushallningssallskapet.se/wp-content/uploads/2014/09/alternativa-livsmedelsgrodor-for-hemsidan.pdf

Gunnar Rundgren said...

@anonym, jo, siffran inkluderar oljeväxternas rester.

@flute, OK jag får tro dig (med viss tvekan efterom mina egna solrosodlingar sällan gått bra - men jag antar att det handlar om rätt sort). Jag skall kolla med Sjellins vid tillfälle - rapporten du länkade talar om deras odling. Skördenivån verkar lägre än raps och oljehalten är också lägre, så det kanske är en ekonomiska skäl till att man inte odlar dem. Har du hört om någon som faktiskt gjort olja på svenskodlade solrosor?

Anonymous said...

Hur stor del av fettet går till mat respektive till industrin för rengörings / tvättmedel etc ?

Gunnar Rundgren said...

Bra fråga! Har inte lyckats hitta en siffra på det. Den största mängden är nog till biodiesel, och jag använder veg.kjedjeolja till motorsågen och jag tror en hel del av bomullsfröoljan används industriellt.

Anonymous said...

Det produceras ca 25 miljoner m3 biodiesel per år (EIA). I runda svängar så blir hälften av den insatta oljan biodiesel, den andra glycerol (som används till industriändamål). Så biodieselproduktionen använder ungefär en fjärdedel av den vegetabiliska oljan som produceras - i realiteten något mindre eftersom det används en hel del restprodukter (ett av de få användningsområdena för oljepalmsrester) och begagnade oljor till biodiesel.

/Jonas E