Monday 3 February 2014

Äta rätt fett eller äta fett rätt?

Vegetabilisk olja handlas internationellt mycket mer än någon annan viktig grupp av livsmedel, cirka 40 procent av oljan passerar en gräns. 

Fett i maten diskuteras ofta som ett problem. Utan att ge mig in i diskussionen om detaljerna i det - vare sig vad gäller mängderna och vilken typ av fett som är  nyttiga att äta - så skall vi vara medvetna om att vegetabilisk matfettskonsumtion stiger mycket kraftigt globalt. För 45 år sedan utgjorde vegetabiliskt fett (oljor) 5 procent av alla kalorier medan de utgör 10 procent idag.

Ökningen kan nästan helt tillskrivas soja och palmolja, båda produkter som tyvärr expanderat i stor utsträckning i särskilt värdefulla miljöer, som i Amazonas och Borneos regnskogar.

Trots denna ökning så finns det många länder där man äter alldeles för lite fett. I Bangladesh, Eritrea, Ethiopien, Rwanda and Burundi äter man så lite som 30g matfett per person och dag, medan andra länder har en konsumtion som är mer än fem gånger så hög.  


I Sverige låg fettkonsumtionen (både vegetabiliskt och animaliskt fett) per person mellan 1960 och 1980 ganska stadigt, sjönk sedan mycket kraftigt (från 21 kg per person per år till mindre än 13 kg) till ungefär 2010 och har sedan ökat igen, men är fortfarande långt under konsumtionen 1960 (se Jordbruksverkets statistik). 


Grafen visar fördelningen av matfettet i världen. 

När man diskuterar matfettskonsumtion och olika kost så glömmer man ofta hur olika fett produceras och vilka jordbrukssystem som de kan komma ifrån. Vissa fetter är biprodukter. Smör, ister och talg är biprodukter av kött och mjölkproduktion. Om priserna är goda kan man förvisso förändra fettets andel i produktionen, men som marknaden ser ut just nu är det knappast fettpriset som styr hur kött och mjölkproduktionen ser ut, så den produktionen bestäms i stort av kött och mjölkkonsumtionen. 

Produktionen av bomullsfröolja bestäms av textilindustrins efterfrågan av bomull. Sojaodlingar i stor skala började för produktion av vegetabilisk olja, men allteftersom har restprodukten, den proteinrika "kakan", blivit huvudprodukten. På så sätt är den vegetabiliska sojaoljan en restprodukt av av industriell djurhållning. Om inte den efterfrågades skulle sojans konkurrenskraft som oljeväxt vara mycket låg eftersom oljeinnehållet är mycket lågt.

Palmoljeproduktionen har också en restprodukt som blir djurfoder, men inte alls lika mycket och den är inte lika värdefull, eftersom oljehalten i frukterna är mycket hög. Palmoljeproduktionen är billig och man får cirka 5 ton olja per hektar, vilket gör att palmoljan är den som svarar mest på den ökade efterfrågan på matfett. Det är inte längre export till Sverige och de rika länderna som driver palmoljeexpansionen utan det är export till fattiga länder. Afrika importerar till exempel hälften av sitt matfett, trots att oljepalmen kommer därifrån och kunde odlas i mycket stora delar av Afrika.  

Olivoljeproduktionen är svår att öka, och oljan är mycket för dyr för att vara ett intressant alternativ i det globala perspektivet (men givetvis utmärkt där oliver odlas). Kokos har också stora begränsningar i var det kan odlas, men borde kunna ökas rätt rejält. Raps, solros och jordnöt odlas främst för sin olja, och har bra restprodukter för djuruppfödning. Men vi skall vara medvetna om att deras produktion kräver nästan 10 gånger så stor areal som palmoljeproduktionen. Dvs för varje hektar regnskog i Indonesien som sparas från palmolja, behövs det 10 hektar åker någon annanstans.

I Sverige borde vi kunna öka produktionen av smör (vi hade mycket stor export på 1800-talet) en del. Kanske kan vi återigen ta fram fetare grisar (?). Raps går att odla och ger bra kraftfoder till korna, vilket kan ersätta soja. Tyvärr är det svårt, men inte omöjligt, att odla raps ekologiskt. Havreolja vore kanske något, men den verkar bli väldigt dyr. Självfallet går det, men så länge det är priset som styr lär vi fortsätta vara beroende av palmoljan.

Jag skriver mer om detta på min engelska blogg, Where shall the fat come from?
Några artiklar i Svenska Daglbladet på ämnet: Svenskarna köper alltmer fet mat 
Bakslag för Livsmedelsverkets lågfettstrategi 
Sen pågår det ett litet smörkrig: VF: Smör skapar politisk splittring
Mer om palmolja på tex WWF och Naturskyddsföreningen. Dessa är inte riktigt överens i strategierna för palmolja.... 

3 comments:

Mejja said...

Nöttalg för matlagning ser jag aldrig till i affärerna.
Det är väl något som borde kunna öka i utbudet. Jag ser det som nyttigt och bra att det är gräsbaserat.

Gunnar Rundgren said...

Ja, jag vet faktiskt inte vart den tar vägen. Historiskt sett så var det talg man använde som huvudingrediens till de första margarinen.

Anonymous said...

Den går till "industriell" användning - kosmetika, färg, stearin, tvål... En liten del hamnar som biodiesel.

Jonas Ericson