Sunday, 5 January 2014

När jag är hundra år

Varje jul har vi vadslagning om dollar och eurokurs, bensinpris och temperatur nästkommande jul. Vid den gångna julen var dollarkursen exakt densamma som året innan och bensinpriset (vid macken i Molkom) ett öres skillnad (eller var det tvärtom?). 

Jag tänkte jag skulle ge mig in i den livsfarliga sporten att göra förutsägelser om framtiden. Väl medveten om att alla nästan alltid har fel - och de som fick in tre av tio kan segervisst utbrista "vad var det jag sa". Och sen kommer den där svåra frågan om hur långt fram i tiden man ska spå. Det kan ju tyckas som att det är lättast att förutspå det närmaste året. Men är det verkligen det? Jag tror det beror en hel del på vilken sorts spåman eller -kvinna en är. Vilken typ av saker man tittar på. Är det de riktigt stora långa trenderna eller är det de snabba skeendena.

Om man främst tittar på de långa skeendena så är det svårare att förutsäga sådant som skall ske nästa år, eller om två år. Jag tror t.ex. att det var många som kunde förutse att Berlinmuren och Sovjetunionen skulle rasa, men det var nästan ingen som trodde att det skulle ske "snart" på åttiotalet, troligen inte heller de som bodde där. På samma sätt så är jag övertygad om att ockupationen av Palestina är dödsdömd, men jag skulle inte alls satsa på att det sker något genombrott där nästa år (men vore glad om så vore). Men när jag är hundra år 2057 så är jag säker att palestinierna har fått sin stat. Tänk om kurderna också har det? 

Om man å andra sidan tittar på dagsfrågor, det kommande året, så är det väl ingen våldsamt vågad gissning (även om det inte är säkert) att vi kommer få ett regeringsskifte i Sverige, att fler meningslösa skolreformer kommer genomföras (oavsett vilken regering vi kommer få), att klimatfrågan inte kommer dominera den svenska politiken och att Afganistan och Irak kommer vara fortsatta oroskällor, Jag är rädd för att Syrien och Kongo kommer vara platser av ohyggligt lidande, hoppas att inte Sydsudan exploderar igen, eller Libyen. Att spå att vädret kommer vara detsamma i morgon som idag är statistiskt sett ganska säkert. Kort och gott – pratar vi om ”snart” så är det smart att anta att det är ungefär som ”nu”, precis som för våra julvad.

Låt mig göra några viktiga förutsägelser i femårsperspektivet och i 44-årsperspektivet. 44? ja det är så många år kvar tills jag fyller hundra. Och det var ju en väldigt djärv spådom, rentav dumdristig. Låt mig istället säga att år 2057 är då hundra år sedan jag föddes.  

Om fem år:
- Har Sverige genomgått en allvarlig fastighetskrasch. Bankerna var dock bättre garderade och även om hushållen har lånat väldigt mycket på fastigheterna så har de inte använt de belånade fastigheternas överdrivna värden till investeringar i annat, i lika stor utsträckning som vid bubblan för 20 år sedan. Det kommer att svida i skinnet, och bromsa den inhemska efterfrågan, igen, men inte leda till direkta dramatiska förändringar. Fast på det psykologiska planet kommer den leda till att ännu fler människor blir övertygade om att det faktiskt inte kommer bli ”bättre” i framtiden, i betydelsen mer prylar, mer tillväxt. 

- Är frågan om arbetstiden i centrum av debatten. Å ena sidan finns det de som säger att "vi" skall arbeta mer och längre, å andra sidan finns det de som säger, tvärtom, att vi skall arbeta mindre för det är det bästa sättet att både ta hand om oss själva och miljön. Frågan ställs på sin spets genom en folkomröstning om medborgarlön 2019. Folkomröstningen manipuleras genom att det blir tre alternativ, vilka får ungefär en tredjedel var av rösterna. "mittenalternativet" blandar skickligt ihop rätten till medborgarlön med "rätten till arbete" på ett sådant sätt att det inte förpliktigar till något (gissa vilka?).

- Håller Sverige på att göra ett systemskifte i jordbruks och livsmedelspolitiken. Jordbruket roll som planetskötare har erkänts och allas rätt till en näringsriktig och etiskt och miljövänligt producerad mat har fastslagits i ett Riksdagsbeslut. Kampen om vad det betyder i praktiken pågår för fullt. Men ökade energipriser och ökade livsmedelspriser stärker argumenten för de som vill kraftigt stödja den inhemska livsmedelsproduktionen och begränsa importen. EUs gemensamma jordbrukspolitik står i vägen, och Sverige har begärt en grundläggande översyn. Försäljning av ekologisk, lokal och hantverksmässig mat ökar.

- Pågår pajkastning om hur ”vi” skall bli bättre i skolan.

- Saknas, fortfarande, en vision för hur världen kan tänkas se ut, eller borde se ut på en 20-25 års sikt.

- Är de faktiska bevisen för växthuseffekten helt överväldigande, men starka krafter inom  vetenskaplig industri och näringsliv lobbar för att de skall lösas med geo-engineering istället för utsläppsminskningar. Rymdspeglar och Carbon Capture and Storage utvecklas. De lyckas sabotera ett globalt klimatavtal och i stället få till stånd ett massivt investeringsprogram, finansierat av USA, Kina och tio av världens rikaste män.

- Pågår det inbördeskrig i Syrien, Kongo, Nigeria och Sydsudan. Flera av arabländerna, Libyen och Irak t.ex. är mycket instabila. 

- Skall det hållas en folkomröstning i Israel om avträde av Västbanken. Stämningen är hätsk. 


Om 44 år:
- De globala energipriserna är ungefär tre gånger så höga som dagens priser, och tillgången är nyckfull, vilket är minst lika problematisk, inte minst för industri. Sverige är dock i sammanhanget "en vinnare" pga av god tillgång till vattenkraft och biomassa, kompletterat med vind och sol. Men även vi har fått  minska vår energianvändning. Priset på den alternativa energin blev högre än de flesta trodde. Dels var den ju, precis som allt annat i vår värld, subventionerad av billig fossilenergi. Solpaneler och vindturbiner producerades ju med hjälp av fossilkraft. Dels är kostnaderna för lagring och nät större än med det nuvarande systemet. Kärnkraften har avvecklats i Sverige och i de flesta mindre ekonomierna. Flera länder med stora tillgångar på fossilenergi har ändrat strategin så att de har begränsat export av energi, för att i stället använda den i energikrävande industri, vilket ger dem högre ekonomiskt utbyte. USA, Canada och Ryssland tillhör de som sparar på sin energi för att gynna den egna industrin.

- De ökade energipriserna har kraftigt minskat "globaliseringen" eftersom transportkostnaderna ökat kraftigt, livsmedels och energitillgången har i större utsträckning blivit nationella prioriteter och lett till mer regleringar, exportbegränsningar mm. Det har lett till att närområdena producerar större andelar av det som folk behöver och att den globala handelns betydelse minskat – men den har på inget sätt försvunnit.

- All länder har skrivit på bindande begränsningar av växthusgasutsläpp som grundar sig på konsumtionsbaserade individuella utsläppskvoter, med vissa justeringar. Det satt långt inne och det var först inför hotet om handelssanktioner som Kina och USA till sist gick med på avtalet. Geo-engineeringen försvann som realistiskt alternativ genom den djupa ekonomiska depressionen under 2020 och 2030 talen. Depressionen var också mycket effektiv mot utsläppen som minskade i takt med att ekonomin krympte. Sambanden mellan depressionen och de höga energikostnaderna är uppenbara sett i backspegeln.

- Förändringarna har dock gått långsamt och det finns 100 miljoner klimatflyktingar. Ryssland har tagit emot över 10 miljoner för att återuppta uppodlingen av markerna utefter den transsibiriska järnvägen, vilka med ett mildare klimat, och ökade livsmedelspriser blivit mycket intressanta som kornbod.   

- Folks inkomster i reala termer är tillbaks på sjuttiotalets i Sverige, samtidigt som de globala klyftorna minskat. 

- Skatteintäkterna har fortsatt dalat i takt med att inkomsterna har gått ner. Det har därför blivit nödvändigt att söka nya lösningar för "välfärden". På det stora är det en kommunal angelägenhet och det experimenteras vilt med olika lösningar. Allt fler angelägenheter avgörs på kommunal nivå, och kommuner samarbetar i olika konstellationer runt olika projekt och samhällsservice. 

- Den grundläggande infrastrukturen är statlig. Det är svåra prioriteringar att bestämma vilken del av infrastrukturen vi har råd att underhålla och vilken vi helt enkelt skall överge. Elnät, telefon, mininet (ett slimmat internet) och järnväg har mycket hög prioritet, medan många landsvägar har fått nedgraderats och blivit smalare. Megaarenorna är i flera fall avspärrade som säkerhetsrisker och flera har blivit tillhåll för kriminella, i det närmaste laglösa områden, dit polisen ogärna går.


- Pensionssystemet havererade på slutet av tjugotalet. Först rusade folk till privata pensionslösningar, men sedan insåg de att i stort så är det alltid dagens arbetande som måste försörja dagens pensionärer, och att försäkringslösningar, privata eller statliga, handlar om fördelningen av kakan, men att man inte kan spara kakan - för den möglar - utan den måste bakas ny hela tiden. För tillfället får pensionärerna medborgarlönen.

- Medborgarlön infördes i Sverige 2035, avskaffades sedan 2038 i samband med regeringsskiftet, men infördes av samma regering igen 2042 fast med ändrade regler. Nu finns det få som ser varför det var så svårt att genomföra den. Det pågår fortfarande en strid om vid vilken ålder den skall utgå, hur hög den skall vara och när invandrare skall kunna få rätt till den. Ersättningen är blygsam men går att leva på.

- Efter femtio år av kräftgång startade en bredare diskussion om utbildning och kunskap någon gång på trettiotalet, där man diskuterade vad meningen var med skolan, om det verkligen är bra för barn och unga att "sitta på skolbänken" 15 år i sträck och för vad vi egentligen behövde utbildningen. Resultatet var en kortare obligatorisk skolgång, ja skolan hade avprivatiserats långt tidigare förresten, mer praktikliknande arbeten, mer vuxenutbildning och mer utbildning på arbetsplatserna.

- Den kapitalistiska marknadsekonomin finns kvar, men den har kringskurits både av regleringar och av att folk ordnat sina relationer på andra sätt än genom dessa marknader. Till exempel, bara hälften av maten vi äter köps och säljs i regelrätta affärer, resten odlas själv eller köps eller byts i direkt relation med bönder.  I takt med att folk jobbar mindre lagar de mer mat hemma eller tillsammans. Det är svåra tider för restaurangerna. 
 
- Den Europeiska Unionen finns kvar men slogs i hop med Europarådet och befriades stegvis från de flesta befogenheter efter Eurons gradvisa kollaps 2014-2020. Alla länder i Europa, utom diktaturerna Vitryssland,  Kroatien och Norra Italien (som blev självständigt 2035), samt Turkiet och Ryssland är med.  Européerna har insett att deras roll i världen inte längre är att försöka vara ”konkurrenskraftiga” på det ekonomiska planet, utan att leda vägen till ett hållbart och njutbart sett att leva. Den sk Roskildeplanen stakar ut en väg för livskvalitet.

- Kina, USA och Indien slits alla av stark regional separatism, i några fall med blodiga inslag. Inbördeskrig pågår i Xinjiang. Västbengalen är självständigt, Texas och Kalifornien har haft folkomröstningar om utträde ur unionen, men man träter fortfarande om formerna för utträdet.

- Migrationen är ett fortsatt olöst problem. Det finns starka krafter för ett internationellt avtal för fri migration, men motståndet är hårt. I flera länder har migrationen i praktiken släppts fri, medan i andra byggs nya murar av alla de slag. Förhandlingar om ett internationellt migrationsavtal, den sk Istanbulrundan har pågått i tjugo år. 

- I England förbjöds slakt av djur, av etiska skäl, 2045. Det hindrar inte engelsmännen att exportera levande djur till slakterier på gränsen till Wales och Skottland för att sedan importera köttet.

- Vi är 9 545 356 455 människor på jorden, men befolkningen verkar ha peakat, även om experterna träter om det.

- Ingen ny teknik är av den omvälvande karaktär som järnväg, elektrifiering, bilar, telefon, radio, TV och internet har varit. Vi pratar snarast om förbättringar i befintliga system och prylar, som hjul på baggaget, intelligenta fönster och kläder vilka anpassar sig till temperatur och nederbörd osv. Pga depressionen och ändrade attityder har innovationstakten minskat mycket – men det finns ju alltid de som vill ändra förbättra och förnya.

- Alg och musselodlingar har fått kommersiella genombrott. Industriella processer omvandlar permanenta gräsmarker till näringsjuice, till glädje för veganer, medan de flesta fortsatt föredrar mjölk. Många är glada för det smakliga fleråriga nakenvete som växtförädlarna tagit fram. Den storskaliga användning av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel har avvecklats i Sverige. Genteknik används för vissa industriella grödor, men har inte accepterats i djurhållningen eller för mat som äts direkt. I takt med ökad lokalisering och ökade energikostnader har specialiseringen i jordbruket delvis vridits tillbaks, och det används hästar igen som dragkraft på en del gårdar. Ingen vet säkert var den utvecklingen kommer sluta. Blir det som på 1930-talet, 1960-talet eller något helt nytt? Detsamma gäller utvecklingen inom livsmedelsindustrin.  

- Ett stort bekymmer är att antibiotikaresistenta  bakterier snabbt spritt sig. Under 2020-talet försökte de nordiska länderna upprätta alla typer av spärrar och program för att hålla dem ute, men de fanns ju redan på plats. De stora sjukhusen har delats upp i mindre enheter för att minska sjukhusbaserade epidemier. Men banala infektioner skördar offer i tusental. Forsking pågår. 

- Människor skrattar och gråter precis som nu, blir olyckligt kära, är förbannade på sin nästa, frustrerade över sin egen otillräcklighet. De frågar sig vad som är meningen med livet. Och nöjer sig med att det heller inte är någon mening med döden.

3 comments :

Kim Teleman said...

BRA! Tack för att du har tagit dig tid att skriva detta. Jag inser att det inte är möjligt att göra en heltäckande prognos för framtiden, men undrar ändå . hur ser du på havsnivåhöjningar? Kommer de att påverka Sverige redan om 40-50 år?

Gunnar Rundgren said...

Kim, tack för uppskattningen. Jag saknar kunskaper att bedöma det. Jag har studerat jordbrukets bidrag till växhuseffekten och i viss mån hela livsmedelskedjan, men alla de sammanhang som avgör havsnivån i Sverige om 40-50 finns det andra som är bättre skickade att bedöma. Men jag måste erkänna att jag inte skulle köpa ett hus som ligger allför lågt, vare sig vid kusten eller något vattendrag.

Osunt said...

Tack för underhållande läsning!