Tuesday, 14 May 2013

Kommunistiska kor



"Vid Vassjön i Sör Amsberg i Borlänge betar en grupp kommunala kor med tjur och kalvar. Det är skotsk höglandsboskap som håller området runt sjön öppet för ett rikt fågelliv. I det hållbara utvecklingsarbetet är korna viktiga pedagogiska verktyg för att visa hur vår mat hänger samman med ett stycke landskap."

Den här beskrivningen från Borlänge kommuns hemsida låter väl trevlig? Men för vissa är det ett steg mot stalinism (Borås tidning).

I Borlänge har man nu gått steget längre och har också styrt köttet till egna verksamheter. För första gången serveras nu kött från kommunens egna kor till skolelever och inom äldreomsorgen. Råvaran används också på hotell- och restaurangutbildningen.Varje år slaktas cirka 25 djur vid Ickholmens slakteri. Detta slakteri finns i Rättvik, vilket medför korta transporter för både korna och köttet (rapporterar Upphandling 24).

I Uppsala Nya rapporteras idag från Knivsta där det finns förslag att kommunen skall ha egna kor och får. Syftet är dels att hålla landskapet öppet och dels att leverera kött till de egna verksamheterna. Anders Eskhult (C politiker i Knivsta) tycker att  “kommunen med skattemedel bedriva illojal konkurrens som bara kan skada den lokala marknaden”. Moderaterna i Knivsta tycker förslaget är “KOmiskt”.

Det verkar som om iden om de kommunala korna sprider sig. Tidigare i år rapporterade Dalarnas Tidning att sex dalakommuner kommer satsa på kommunala kor. Andra som diskuterat frågan är Conny Brännberg, KD politiker i Skaraborg och Älmhults kommun.

Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet kritiserar de kommunala korna starkt, och intar en mycket intressant hållning till våra viktigaste samhällsorgan:
“Öppna landskap och kossor är så pass angelägna (min kursiv) att de borde lämnas åt helt andra delar av samhället att äga och sköta än kommunerna”.
Det är klart att man inte måste göra storpolitik av det faktum att det inte längre finns tillräckligt med betande mular för att upprätthålla det landskap som kommunerna vill bevara. Det är få som ifrågasätter att kommuner klipper gräs i sina parker, och om man vill kan man ju se korna bara som ekologiska gräsklippare. Och som sådana borde de väl vara OK bortsett från vilken politisk åskådning man har. Kommunpolitiken i vårt land är – som väl är – inte så ideologisk, utan mer pragmatisk.

Men det är ändå intressant att se de kommunala korna som symptom på två så kallade ”marknadsmisslyckanden”.

Jordbruket är inte bara en producent av matvaror utan är också mycket viktigt för att sköta om det ekologiska system som vi människor har skapat på jorden. Jordbrukslandskapen omfattar omkring halva jordytan, och hur vi sköter jordbruket är i stort hur vi sköter planeten Jorden, vårt hem. Pga av stenhård konkurrens har jordbruket specialiserats globalt och stora delar av jordbruket bedrivs idag som en industriell produktion med liten hänsyn till hur det påverkar miljö och landskap. Då måste samhället ta över de kostnader som uppstår för att fortsätta vårda landskapet och kulturarvet. Är det en positiv utveckling?

På ett liknande sätt har offentlig upphandling under de senaste femtio åren drivits med fri och ökad konkurrens för att trycka ned kostnader som ledstjärna (och för den skull också den goda ambitionen att få bort korruption). Men det resulterar i att gamla och sjuka i Uppsala får äta tre dagar gammal mat från Västerås. Och på skolor och sjukhus kan man inte köpa upp lokal mat för det strider mot upphandlingsreglerna. Dessa upphandlingsregler är gjorda för att skapa ”marknader” av allt våra gemensamma organ skall inhandla. Kanske det är fel tänkt helt enkelt?

Tanken att ”marknaden” alltid är det bästa sättet att organisera produktion eller distribution har blivit en farlig dogm. Det syns väldigt tydligt just i jordbruket och i hur vi tar hand om naturen.

No comments :