Sunday, 10 February 2013

Att fixa problem eller att ta bort deras orsaker

Vi förleds att tro att vi kan "fixa" de enorma sociala och ekologiska problemen i stället för att angripa deras orsaker. Och i takt med att vi gör det så fastnar vi mer och mer i problemen och får svårare och svårare att ta oss ur dem. Precis som många gamla nu har så många olika mediciner att de blir sjuka av dem, så riskerar vår problemfokusering att döda patienten - oss själva.  

 Vilken typ är du? Så ställde jag frågan i ett inlägg häromsistens. Och jag gjorde en liten enkät som mina läsare fick fylla i. Trettiofyra svarade. Resultatet finner du nedan. Vad som döljer sig bakom frågorna förklaras i inlägget.

  • Vi måste bygga alternativen här och nu  (82%)
  • Vi måste ändra vår konsumtion  (79%)
  • Vi måste ändra de politiska styrmedlen  (67%)
  • Vi måste ändra det finansiella systemet  (67%)
  • Vi måste ändra våra värderingar  (55%)
  • Vi måsta avveckla kapitalismen  (41%)
  • Vi måste ändra mätverktygen (35%)
  • Inför direkt demokrati  (20%)
  • Tekniken fixar det  (5%)
  • Vadå problem?  (0%)
  • Marknaden fixar det  (0%)

Som man kan se på svaren så är ni - mina läsare - knappast representativa för sveriges befolkning...Ni har helt klart probleminsikt.

För en vecka sedan pratade jag på ett välbesökt möte på ABF organiserat av Klimataktion. Diskussionen efter mitt föredrag belyste de här olika föreställningarna ganska bra. Det var ett tiotal smågrupper som diskuterade vilket område som var strategiskt viktigast och hur man skulle kunna förändra. Med tanke på nätverkets fokus - klimatet - så var det ju inte förvånande att de flesta grupper ansåg att just klimatet är den största utmaningen. De flesta av grupperna föreslog relativt konventionella åtgärder för att komma tillrätta med klimathotet. Olika typer av skatter på fossila bränslen och bidrag till solenergi och vindkraft. Några pekade på de stora sociala orättvisorna och föreslog reformer för att komma till rätta med problemen. Banksystem och finansiell spekulation pekades också ut som problem - tobinskatt som lösning. De allra flesta var inne på "Vi måste ändra de politiska styrmedlen" i listan ovan.

Den andra reflektionen från mitt föredrag är hur även många av de som inser att något är galet som vill att man skall kunna formulera budskap typ "tre saker jag skall göra när jag går härifrån" för att rädda klimatet. Det får inte vara för radikalt (dvs inte "vi måste aveckla kapitalismen") och det skall vara möjligt att gemnomföra snabbt. Jag har mycket svårt för den där tendensen att man skall förenkla frågor. Lika svårt har jag för att man skall "sälja in" budskap genom att få dem att låta positiva hela tiden. Som jag skrev i en bloggpost för ett tag sedan, Grön tillväxt, vilka värderingar förstärker en sådan slogan?
"Om vi vill sälja in miljöbudskapen till trendkänsliga modelejon, så skall vi tala deras språk. Men om vi gör det så understödjer vi samtidigt värderingar som långsiktigt motverkar det vi vill uppnå - därför att trendkänsligt mode i grund och botten inte går att förena med uthållig utveckling."
Vi människor är lata, vårt intellekt är lat som Daniel Kahneman skriver i sin bästsäljare "att tänka snabbt och långsamt". (jag recenserar den boken på engelska här). Det kostar faktiskt på att klura ut hur vi skall ta oss ur den skit vi hamnat i. Och det är inget som passar för onliners och soundbytes.

Effekt hade en intervju med Johan Hedrén vid Linköpings universitet som forskat på hur miljörörelsen bytte spår under åttio och nittiotalen. Från systemkritik till de små stegens politik och ett fokus på tekniska lösningar. Ersätt kärnkraft med sol och vind, bensinbilar med elbilar, giftjordbruk med ekologiskt osv. Slogans som Grön Tillväxt och Uthållig Utveckling är positiva budskap som ger en känsla av att alla kan vinna på en förändring, utan  att det kräver några radikala, samhällsomstörtande, förändringar. Det omfamnas därför också av större delarna av näringslivet. Johan Hedrén skriver i sin artikel Ekologi som kris, livsstil och estetik: den ekologiska retorikens ideologiska och utopiska energier.            
"En tydlig förskjutning av ekologins diskurser skedde under senare delen av 1980-talet, i och med att det politiskt administrativa systemet ihärdigt markerade den enskilda individens ansvar, och vikten av att välja en ekologisk livsstil. Därmed lades grunden till den alltjämt påtagliga, och kanske nu tilltagande, kommodifieringstendensen, där den politiska ekologins diskursiva fält smälts samman med kapitalismens logik, dvs en strävan efter ständigt ökande vinster och en därtill än så länge korresponderande, ökande varuproduktion."
Med en något enklare svenska betyder det här att vi invaggas i tron att vi styr världen genom vår konsumtrion och bara vi gör rätt val (köper KRAV, rättvisemärkt eller miljömärkt) så kommer vi lösa de stora miljöproblemen ("Vi måste ändra vår konsumtion" i alternativen ovan. Just det här att vi luras in i att använda det dominerande samhällets språk och värderingar gör att vi också söker lösningar på fel ställen.

Det är självklart fint och bra att göra bra val som konsument. Och det är också fint och bra att kräva koldioxidskatter för att minska utsläppen, eller progressiva skatter för att minska de absurda skillnaderna vi har i världen (men glöm inte bort att de globala skillnaderna - vilka är de riktigt allvarliga - inte försvinner för att vi har progressiva skatter i Sverige).

Men det här "problemorienterade" angreppssättet fungerar bara bra när problemen är begränsade. När hela systemet är korrupt, så leder det inte långt. Då är det viktigt att kunna gräva djupare och se var de egentliga orsakerna är till att världen ser ut som den gör.
  • Varför äger 1 procent av jordens befolkning 45 procent av alla tillgångar och varför har halva jordens befolkning bara ynka en procent av alla tillgångar?
  • Hur kan en generation av människor ha rätt att förbruka mer resurser än alla tidigare levande människor tillsammans har förbrukat?
  • Hur kan en liten, liten del av jordens befolkning ha rätt att förslösa och förgifta våra gemensamma resurser?
  • Hur kan vi ha ett system som belönar de som förbrukar mest resurser genom att ge dem ännu mer?

Det handlar om att få folk att inse hur djup krisen är och hur djupt orättfärdigt vårt samhälle är, inte att få dem att tro att det bara krävs lite justeringar av skatter så blir allt bra. I mitt tycke handlar det om att tydliggöra att den kapitalistiska marknadsekonomin inte kan vara uthållig eller rättvis. Det handlar också om att formulera visioner om hur ett annat samhälle skulle kunna se ut.  De två kan kompletteras med
  • politiska och ekonomiska reformer som pekar åt samma håll   
  • förändringar av värderingar och beteendemönster
  • utvecklande av alternativa institutioner och organisationsformer som kan växa upp paralellt med det förhärskande systemet.  
Jag tror att allt detta tillsammans kan få en enorm kraft. 

No comments :