Storkvänligt ris i Japan

Masaaki Nakaoku, chef för storkcentret i Toyooka

 De seglar majestätiskt över våra huvuden de vita storkarna. Grupper av skolelever, bussar med pensionärer blandas med fågelskådare med enorma teleobjektiv runt storkcentret. Japanska konsumenter betalar 70 kronor kilot för ris som bidrar till att rädda den orientaliska storken.

I samband med andra världskriget höggs mycket skog i Japan, däribland de flesta stora tallar, vilka bar upp den orientaliska storkens bon. Sen kom DDT-besprutning och förstörde mycket av födan. Som spiken i kistan ledde kvicksilverbetning av utsäde till att färre och färre ungar kläcktes. Den sista vilda storken dog 1971. Sovjetunionen donerade 6 storkar till Japan 1989 och de lyckades föröka sig väl i fångenskap. Så väl att det nu flyger 64 storkar i naturen och 94 till finns i träningsläger för att släppas ut.

- Lika viktigt som att föda upp och träna unga storkar är det att restaurera den miljö de behöver för att överleva och bygga bon, säger Masaaki Nakaoku, chef för storkcentret i Toyooka, två timmars tågresa norr om Kyoto.

Det är där det storkvänliga riset kommer in. Storkarnas föda kommer främst från våtmarker och risfält. Förr var risodlingarna en levande miljö, full av grodor, fiskar, ål och stork, men kemikaliseringen av jordbruket har skapat en miljö som inte producerar den mångfald av mat som storkarna behöver. För att kunna återintroducera den utdöda storken behövde en ny livsmiljö byggas upp. Inom storkarnas ”hemland” finns 3000 hektar risfält, av dem odlas nu 250 hektar med storkvänliga odlingsmetoder.

Det strokvänliga riset

Det innebär att man minskar kraftigt på kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, förändrar bevattningskanalerna så att de är en bättre livsmiljö för grodor och fisk och låter risfälten översvämmas längre tid. Några av bönderna har lagt om till helt ekologiska metoder. Bönderna får utbildning men inga bidrag för sina insatser. Däremot så har prefekturen (länet) utvecklat ett märke för storkvänliga produkter och hjälper till med marknadsföringen av dem. Bönderna får cirka 60% bättre betalt och de som är ekologiska hela 100% mer.

Fyrahundratusen personer om året besöker storkcentret. Och det är inte bara turister, skolklasser och stork som trivs, många andra fåglar har ökat i antal och fler och fler flyttfåglar stannar till i området. Vi ser många av de vilda storkarna, två meter mellan vingspetsarna, när de flyger in till de i fångenskap, för att sno av deras mat, dumma är de inte. Sagan om den vita storkens återkomst är en framgångssaga. Det har krävt 40 års arbete, och mycket återstår ännu att göra. Det visar att det går om man kan. Men det visar också vilka enorma resurser vi måste avsätta för att reparera de skador vi orsakar genom tanklös användning av ny teknik. 

Först publicerat i Ekolådans veckobrev. 

Andra inslag från min resa i Japan (på engelska)
Does vegan farming work?
Paying farmers for environmental services in Japan
Launching Garden Earth in Japan